Aftonbladet – 16 januari 1841, sida 1

AMYRIULI fTIR VUPAS9 FISDeJvBeCrANR, I 2 UC: ALBINAMI BUU TI4 i BjörLinGs vid Kungsbaeken; i Kissmxs i hörnet af Ret; i F. BAsTmAns uti huset Nr 9 i hörnet af IHornsoch Utdelning kl. 6 eftermiddagen. TA Er ee RR ör ra embetspligter; hvilken motion remitterades til StatsUtskottet. Grefve Frölich nekade visserligen icke konseqvensen deruti att, då man stadgar sådana tull-lagar, mar äfven bereder möjligheten att dem handhafva, men Tal., som hoppades, att vid en annan Riks lag andra åsigter skulle göra sig gällande, ansåg sig böra mot. arbeta dessa begärda nya anslag för tullbevakningen, emedan staten eljest inom kort kunde komma at: belastas med en alltför dryg pensionsstat, och emedan det dessutom icke vore skäl att på grund af er oriktig tull-lagstiftning bygga anspråk på nya anslag för tullbevakningen. Talarens afsigt vore icke at söka hindra den tullbevakning, Kongl. Maj:t kunde finna lämplig, eller att yttra sig emot den föreslagna ångfartygsbevakningen, och detta så mycket mindre, som Tal. ansåg Kongl. Maj:t ega makt använda de för bevakningen behöfliga medel. Tal. ville endast söka förhindra, att Rikets Ständer sjelfve skulle erbjuda nya anslag härtill; önskade att StatsUtskottet, dit Hr Prytzs motion blifvit remitterad, måtte afslå densamma, och anhöll att detta yttraude måtte få åtfölja remissen, för att visa, det förslaget härstädes rönt något motstånd. Frih. Ridderstolpe, L.. hvilken motsatt sig förbudssystemet, ville likväl, om det komme att fortfara, göra detsamma utförbart och uppehålla lagarnes helgd. Dessutom vore Grefve Löwenhjelms förslag en vink från försynen att påminna oss, det Sverige är en sjöstat, och skulle inge nationen känsla för dess sjelfförsvar. Tal. önskade derföre, att hvad här blifvit yrkadt, måtte finna ett gensvar i allmänhetens bröst. Grefve H:rn, Frih. Hamilton. Hrr Lefren och Rasenblad instämde i H. Exc. Grefve Lövosnhjelms molim. Hr Munck af Rosenschöld förenade sig med Hr Prytz och Grefve Löwenhjelm; det sednare så mycket hellre, som genom Grefvens förslag tillfälle till öfning beredes för våra matroser och vårt underbefäl. H. Exe. Hr Grefve Löwenhjelm föreslog vidare: 4:0 Att höga premier anslås dem, som angifva och lagligen i bevis leda brottsliga förbindelser emellan tullbevakningspersonalen och lurendrejare och tullförsnillare; 2:0 att den nedre tullpersonalens löner målte förhöjas; 3:0 att fördelen af beslag mi blifra beslagarens ensak, utan annan afbränning än den kronan tillkommande andel, och 4:0 att rättegången i beslagsmål må, så vidt som möjligt, förkortas. Remiss af -lessa Hr Grefve Löwenhjelms motioner uppskjöts till dess de blifvit till protokollet skriftligen aflemnade. Frih. Ridderstolpe instämde i allmänhet uti Frih. Hamiltons reservation. Hr Lefren anhöll att i ett annat plenum få anföra sin reservation. Hr ven Narimansdorff, Aug., som af sjuklighet varit förhindrad att öfvervara de sista öfverläggningarne uti tullfrågan, och först af justeringen inhemtat de beslut Ridderskapet och Adeln derunder fattat, begärde att uti ett annat plenum få afgifva sin reservation. BONDESTÅNDET. Ezxtra statsregleringen. (Forts. fr. gårda3sbl.) 4:0 Till b-fästringsarbetlen å Waxholm och ut: Steckho:ms skärgård. Hins Janssen från Elfsborgs Län yttrade i skriftligt anförande: aFör befästande af Stockhelms skärgård föreslås 300,000 Rdr. Hufvudsakligen lära dessa arbeten afse Waxholmen, till hvars iståndsättande redan större delen af den lyftade hälften aflilla kreditivet är användt, Rikets Ständer hafva vid flere riksdagar yttrat den önskan, att en allmän försvarsplan måtte dem föreläggas. Detta har icke skelt: ja! man har äfven påstått, att sjelfva önskningen innebure ett förnärmande af Korungens rätt. Regeringsformen tillägger Konungen högsta befälet öfver rikets krigsmakt till lands och sjös, och häri lärer Rikets Ständer visserligen icke åsyfta någon inskränkning; men för allt det, hvartill Regeringen af dem begär penningar, ega de en obestridlig rätt, att å sin sida begära skäl och bevis, att penningarne verkligen behöfvas, att ändamålet är nyttigt och öfverensstämmande med nationens åtigter om sitt sanna bästa. Så länge dette icke skett. — så länge nationen ej vet, efter hvilket system styrelsen vill ordna rikets försvar, torde det ursäktas, om den med yrket mindre förtrogne Riksdagsmannen, hvars begrepp och omdöme han aldrig värdigats med sina påstådda högre insigter, leda och upplysa, resonnerar på egen hand, och ej förmår fatta mödvändigheten af de anslag hon begär. År det tänkbart, att en stor flotta, ämnad till landstigning, skulle försöka gå en väg, der motstånd vore att förvänta, då hela den obevakade kusten står öppen? Och om någr: fiendtliga kryssare skulle vilja anfalla hufvudstaden synes fästningen, med någon partiel förstärkning understödd af några skärgårdsfartyg, åtminstone fö det profana ögat, tillräcklig, att skydda detta trångs inlopp. Ansåg således icke några anslag dertil nödiga och yrkade återremiss. Deruti instämde en stor del af Ståndets ledamötei Fredrik von Zw i,bergk från Skaraborgs Län instämde wed Hans Jansson, med tillägg, att han icke ansåg det lämpligt, att för fästningsarbeten å Wax. holmen öfverlemna ytterligare statsanslag åt Rege. ringen, så länge Statsrådet icke är fulltaligt, och in. nan den för berörde arbeten framlagt en ordentlig lan. ? Deruti instämde Olof Olcfssom från Westerås, Peter Mårtensson, Jonas Johansson, Jonas Andersson och Peter Person i Adelforss, från Jönköpings Län, jemte en stor del af Ståndets öfriga ledamöter. Matts Persson från Stockholms län talade för anslag till reparation af Waxholms fästning, emedan den utgjorde medelpunkten för försvaret af hufvudstaden, der Bankens skatter och andra rikets dyrbarheter voro förvarade, men ansåg 100,000 Rdr dertill tillräckliga. a RE a a ga a NE tar