nom anläggningen af Götha kanal, som slukat mycket större summor. Hr Fjeliberg. Ofvannämnde medel hade icke blifvit utgjorde af tolagsmedel, utan förn: mligast af afgifter på stadens egna fartyg. Af dessa riviersmedel hade äfven blifvit bildad en fond till uppmuddring af rivieret från Klippan, men under 30 år hade uppmuddringen ej framskridit en tum. Man hade väl knotat; men Elfsstyrelsen hade förbättrat kommunikationerna med Stockholm och äfven Westerås för segelfarten på Westerhafvet. Punkten återremitterades. Vid 26:te punkten, om ossiag till upprensning af Nordre Elf, yttrade sig Hr Hegardtl, med hvilken Hr Bagge instämde, till bifall för detta företag; hvaremot Hr Rydin ansåg, att sådant möjligtvis kunna förorsaka en äfventyrlig sänkning af Götha elf. (Forts. följer.) BONDESTÅNDET. Extra statsregleringen. (Forts. fr. gårda3sbl.) 1:0 Af Ephraim Larsson från Elfsborgsborgs län: Kökemästaren vid bröllopet i Canaan sade: hvar man sätter först fram thet goda vinet, och när the äro druckne, tå thet som sämre är. Så skulle jag vara fördig att säga om extra Statsregleringen, endast med den skilnad, att jag icke egentligen vill bruka ordet bdruckne,, utan trötten. Vid Riksdagens början ser det ut, som man icke visste hvad man behöfver; men i sjelfva verket vill man icke veta det. Att en extra Statsreglering är extra, det vill säga sersåtld, må så vara; men hvarföre hon skall komma så mycket sednare, kan jag ingalunda inse, om icke just derföre att hon är ett surt vin, som icke bör framställas, medan vi äro muntra och ännu hafva våra arma kemmittenters förmaningar i friskt minne. Jag vill just icke derföre påstå, att ordiraric Statsregleringen är så söt; men den har dock nödvändisheten för sig och måste sväljas. Den extra Statsregleringen, som Utskottet nu ändtligen fått färdig, är al den beskaffenhet, att om hon skulle af oss antagas, blifva glödande kol samlade på deras hufvud, som så jemmerligen ropa om vår njugghet mot försvarsverket; ty detta är första och sista a och o, i vederbörandes diktan och traktan. Men vi böra Icke vara så obarmhertiga, att vi önska glödande kol på rågons hufvud; utan böre vi fastmer låta detta rop fortfara, ty repandet skall vara nyttigt för helsan, har jag hört läkare säga. Ser jag på de uppförda serskilda utgifts-posterna, så tyckes en ganska stor förtröstan till landets tillgångar råda. Bedöma dem (icke tillgångarne, utan utgifts-posterna) kan jag imedlertid icke; och ho ibland oss kan det? Imedlertid måste vi besluta, och till stor del famla i mörkret. Hvad siffran angår, kan jag således föga yttra mig; men vissa yrundsatser torde vi kunna begripa, nära nog så väl som de i siffran mest erfarno. Sålunda torde det icke vara alltför svårt att inse, både att det allmänna: skulle vinna, ifall det öfverlemnas åt beväringsyngiingarne att, såsom hittills, sjelfve jörse ij mid de till murderinyen icke egadslijen körande beklädnsd:-persedlarne (skjortor, strumpor och skor), och att ynglingarne sjelfye både bättre blifva beklädda och hafva en varaktigare nytta af desse persedlar, om de anskaffa dem sjelfve. Gevärs-fabrikatwnin hörer till det der sura vinet, som vi icke ville förtära vid första anrättningen, och som derföre kom fram äfven i den andra, fast i någon annan facon. Jag tillstår, att jag icke kan inse, hvarföre vi nu skulle begärligare svälja det än förra gången. Har armten gevär? eller har den icke? Skola sådana tillverkas i all evighet? och förslitas de under freden till den grad, att så stor ny tillverkning årligen erfordras? Någothvar ibland oss har ett skjutgevär eller par; och huru länge ett sådant är brukbart, om det väl förvaras och skötes, det känna vi. Utan att äga några insigter i krigsväsendet, vågar jag ändock säga, att det icke måtte hänga rätt tillhopa med de här ständiga oerhörda fordringarne på nya gevär; och jag anser nationen berättigad att fordra bestämda upplysningar om verkliga tillståndet med gevärsförrådena, innan något nytt anslag beviljas. Jag har väl sett tusendetals Riksdaler användas, t. ex. till profskjutningar, dem hvarje skytt skulle på kort tid kunna göra för nära intet. Det synes icke otroligt, att det är på sådant sätt, som våra förråder komma att blifva så ocrhördt dyra. Till D-fästningar hafva i så långliga tider funnits stora anslag, att de synas böra vara färdiga, och det måtte väl icke vara med fästningsmurar, som med strumpor och skor, och remtyg och lavetter, att de ruttna och förfaras med tiden. Kostnaden för deras förvarande bör åtminstone vara dräglig. Hvad serskildt angår Carlsborg, så torde det enda skälet derföre vara, all vi en ång börjat. — Till Sjöförsvaret ir måttligt nog föreslaget, och får säkerligen passera, ast vi icke så noga inse nödvändigheten. — Frågan om Kanaler och ftamnar må vara vigtig för vissa orter; för andra hafva de ringa vigt. Just deruti synes mig det oriktiga ligga, att de, som hafva insen nytta af en dylik anläggning, måste skatta derill. Må då de orter, som draga fördelen af dem, ifven tekosta dem, åtminstone hufvudsakligen. Skall let allmanna befatta sig dermed, så må det ske gerom fån, genom understöd och bidrag, icke genom utt ensam bekosta det hela. Detta sätt att ingripa saken skall åtminstone medföra den fördelen, att lylika arbeten icke företagas på ställen, der ing2 ar nytta af dem. — Efter att hafva uttalat denna ulmänna grundsats, vill jag icke ge mig in i pröfring af något af de enskilda förslagen. Samma är örhållandet med väganläggningar. Dessa äro af vigt och stå i allmän nytta långt framför kanaler; men indock anser jag Staten egentligen icke böra på annat sätt befatta sig dermed, än genom undersökninsar, arbetets ledande, lån och något biträde. Bland ulmänna byggnader har Riddarholms-kyrkan den största märkvärdigheten, men detta icke blott gerom sin ålder, sitt byggnadssätt eller sin bestämnelse, utan äfven genom det sätt, hvarpå bennes ständsättande blifvit behandladt. Ganska betydiga tillgångar funnos; men de användes icke till a Allan. huannadance et för aAa nkllalat ade an