lardet till en sump. Hr Wedberg skulle icke yrkat anslag till denna kanal, om han ej varit öfvertygad att bolag skulle bilda sig för dess öfvertagande; kommmnnerna borde bekosta det mesta och derför bade han endast föreslagit att 4 !, million skulle af statsmedlen anvisas. Hr Wern. Det syntes af ett ställe i betänkandet, som skulle undersökningarne redan vara fullbordade af Herr Öfverstelöjtnant Edström, som eger så stort förtroende, att kostnadsförslaget kan anses mycket tillförlitligt. Vid Götha kanals anläggande hade man saknat den erfarenhet, som man nu vunnit; en kanal i Wermland hade obetydligt öfverstigit kostnadsförslaget. I afseende på Hjelmarens djuplek erinrades, att betydliga jernlaster fraktades på denna sjö. Hrr Langerberu och Limnelius instämde. Hr Kjel:berg ansåg, att det skulle betydligt underlätta, om Ståndet ville, såsom gemensam tanka, förklara, att Bankens och Riksgäldskontorets öfverskott skulle användas till ändamål som dessa. Punkten återremitterades. 21 punkten: angåend: anslag till slussanläyt,ningar vid Forrskaga och beqgefors, i Clarelfv.n. Hr fHelling fann denna sak redan på förhand afgjord. K. M:t hade redan: beviljat bolaget de sökta lånen och 4,000 Rdr dessutom; man hade således endast att tillse, det medel icke fattades. Hr Geijir ansåg anslaget 75,000 Rdr bko otillräckligt; kostnadsförslaget vore beräknadt till 213,000 Rdr, och deraf hade bolaget åtagit sig att ansvara för hälften. Slussanläggningarne äro för de trafikerande på Clareifven af högsta intresse; på denna elf föres årligen mellan 20 å 30,000 Skp:d jern, ett betydligt parti skogseffekter m. m. Tal. önskade, att Rikets Ständer måtte för detta arbete anslå 110,000 Rdr Bko. Hr Wijk instämde med Hr Halling. Hr Wern trodde, att dessa bolag blifvit hareelerade och att med deras anslag gått, som med det för Gråda kanal. Det hade blifvit bestämdt, att om bolaget åtagit sig hälften af kostnaden, skulle Staten ansvara för hälften; bolaget, som antagit detta, står qvar med sitt åtagande, men staten har ej fullgjort sitt löfte. Slussanläggningarne i fråga skola vara af mycken nytta, isynnerhet för Wermland och Östergöthland. Hr Petri. Om Tal. ej misstoge sig, skulle uti ifrågavarande trakt af Wermland finnas en railväg, för hvars begagnande de trafikerande skola så högt beskattas, att, enligt Hr Geijers uppgift, kostnaden för transporten af en tunna salt förbi Forsshaga och Degeforss steg till 25 2,,. Ifall också denna uppgift ej vore alldeles riktig, önskade Tal. det Utskottet måtte tillse, att menigheterne i dessa trakter må varda ) befriade från ett så tungt monopoliserande af enskild man, derest det kunde ske utan för mycken uppoffring å Statens sida. Hr Bagge önskade, att tiden för anslaget måtte bestämmas. Hr Geijer upplyste, att den omförmälda jernvägen vore anlagd vid Forsshaga, och att varorna transporteras på densamma förbi forssen; men någon sådan funnes ej vid Degefors, hvarigenom isynnerhet spannmålen lide-, så att enligt hvad för Tal. blifvit sagdt, 25 proc:s förlust uppkommer genom spannmålens transporterande i öppna båtar, magasinering och flottande öfver floden. Punkten återremitterades. För 892:dra punkten, om anslag till en kanal mellan Wenern och Stora Lee, talade Hr Wern: Följande punkt lemnades utan anmärkning; den derpå lades till handlingarne. 25:te punkten, angående understöd af allmänna medel för utförande af hamnbyggnad vid Götheborg. Kjellberg. Enär Elfstyrelsen, oaktadt flere protester från Götheborgs handlande, användt de reviersmedel, som utgåafstörre fartyg, och äro bestämda till uppmuddring, duc dAlber m. m. för fartygens säkerhet till kommunikationens underlättande medgGötha kanal; så hoppades Talaren att man ej skulle vägra ersättning af statmedel, till det be opp Elfstyrelserdispongrat till dylika företag eller äll ar-beten af allmänt gagn. Hr Wjik. Utskottet hade sagt att de af Götheborgs stad, tillskjutne medel icke stodo under allman förvaltning. Men redan 4824 hade Kongl. SN förordnat, att Elfstyrelsen, som har uppsigt er scgelfarten mellan Wenern och hafvet, äfven skulle taga befattning med hamnbyggnaden vid Gölhebore WSedan har ej något arbete blifvit föreLaget, som ej blifvit pröfvadt af Stor-amirals-embe.ets tredje afdelning. Direkticnen hade af medel, egentligen samlade till Göthebergs hamnläggning, förskjutit åtskilliga summor för undanrödjaude af hinder, som höllo på att göra Göta elf ofarbar; dessa medel måste återbetalas; dessa medel hade för öfrigt endast anvisats på Kongl. Maj:ts befallning. Tal, anmärkte, att ehuru nu ej af Götheborgs stadskassa erbjudes mer än 40,060 Rdr årligen, dertill likväl bör räknas 7,000 Rdr, som staden afsine tolagsmedel anslagit, samt 700 Rdr för arrendet vid slussen vid Edet, som den afsatt för samma ändamål eller 47,700 Rdr Bko. Hr Ekholm ville ej missunna någon menighet de inslag den kunde erhålla af öfverskottsmedlen, men örundrade sig öfver att en stad med så stora insomster, jemförelsevis till andra städer, som Göheborg icke kunde bekosta sin hamnanläggning. Westerås med ej !, af Götheborgs inkomster hade nånga gånger haft behof af allmänna bidrag, men cke fordrat sådana. Hr Kjellbery. Ingen stad hade fallit staten minIre besvärlig än Götheborg. Under århundraden hade sågspån uppfyllt revieret vid Edet. Denna rade på Elfstyrelsens bekostnad blifvit borttagen, ;j blott till båtnad för Götheborgs fartyg, utan för hela Sveriges. Det vore ej obilligt att fordra åerbetalning af de medel härtill blifvit använde. Hr Bagye ansåg äfven att Götheborg borde få ersättning för de till Götha elfs upprensning förskjutne medel. Hr Petrge. En Talare, Hr Wijk, bade anmält anpråk som Götheborg skulle hafva på ersättning af taten; härvid företer sig ett förhållande, som skulle utmärka underlåtet iakttagande af Götheborgs rätt inder förflutna tider, men Götheborgs Direktion öfrer stadens hamnanlägonino må skylla sig sielf. om AA Oh -—— K— — jr KA PO AR OO RR mL TT