Aftonbladet – 13 januari 1841, sida 4

tikeln synes utvisa, dess författare vara Hr Angeldorff, så kan Svenska kyrkan verkligen lyckönska sig till den förhoppningsfulla planta, som i honor synes uppväxa för den andeliga vingården, och hans åhörare i Storkyrkan kunna då se med hvilka intressanta, fromma och sant kristliga uppbyggelse-skrifter han förut i veckan varit sysselsatt. Stockholm den 9:de Ja!i nuari 4841. A. LINDEBERG. j I sammanhang med detta ämne, tro vi äfven, ! att några reflexioner i gårdagens Allehanda här äre på sitt ställe att återgifva: Det vore väl ock ..., tänkte Biets patroner, om vi icke skulle kunna hitta något medel att afhålla dessa förargliga svar på tal! Och medlet hittades ganska riktigt: en trollring uppdrogs, inom hvilken de med ful! visshet få utdela sina styng, utan all molest. De begynte upprätta bouppteckningar öfver sina motståndares förmögenhet och ekonomiska ställning. Härpå fås naturligtvis eldrig svar; ty hvem åen, och hvem vill gifva sig in på dylika debatter? Biet blifver i denna sin handtering lika litet antastadt, om uppgifterna äro falska, som om de äro sanna. Det går an att tillskapa bouppteckningarne efter gehör — förekasta den ene, alt han förstört en framtid), som kanske andra (möjligen Biets egne patroner) förstört — påbörda den andre att hafva förskingrat en förmögenhet, som aldrig existerat — dikta om den tredje, att han är i brödbekymmer,, då han likväl med Guds hjelp bergat sig försvarligen tills dato — vwilja inbilla allmänheten, att den fjerde evändt sig emot samhället, sedaw han gjort slut på sin förmögenhet och förspilt sin framtid, äfven om det skulle vara notoriskt, att han vändt sig alldeles lika mycket mot godtycke och privilegier (d. v. 8., asamhällets, i Biels språk) före den supponerade förmögenhetens, icke blott försvinnande utan ankomst, åce. c. c. Ingenting hindrar Biet i dessa uppgörelser; de blifva obesvarade och fortgå, till dess den allmänna harmen en gång gör slut på dem. Ty vi få knappast hoppas, att tanken på de verdsliga tingens vansklighet skuile bringa Biets författare till besinning och hejda deras heliga ifver. De tänka: ojag hafver nog och behöfver intet.n Men, om än alla de Herrar och män, som hittills arbetat i den agoda publiciteten, förstått vårda sin aframtid och sin förmögenhet, så borde de dock icke förhäfva sig och vara allt för trygga. Om t. ex. utgifraren af Granskaren, Hr Lindgren, om grundläggaren af sjelfra Biet, Hr Hammardahl, om utgifvaren af Folkbladet, Hr Regner, om utgifvaren af Samlaren, Hr Ekmarck, utgifyaren af Wenersborgs tidning, Hr Lundblad o, 8. vy. — vi uppräkna såsom exempel blott några af dem allmänheten närmare känner — om dessa Herrar och alla andra arbetare i den konservativa pressen än varit lyeklige nog att hittills bevara en solid förmögenhet och en hoppfull framtid, så kan dock ingen göra sig säker förr, än han samlats till sina fåder. Motgångarne kunna infinna sig och den tryggaste ramla. Antag nu, att något dylikt skulle inträffa; hvad blefye då följden? Den konservative pressen sköte dem förmodligen ifrån sig; och de vore då tvungne att kasta sig in i den arabukstiska, dit alla ingå af brödbekymmersa. Att förhållandet är motsatt med den konservativa pressen, detta är så gifvet, att vi med full visshet antaga, det sjelfve den andans man, som nu drager dagens tunga i Biet, kom från Skåne hit utan all sorts beräkning på fobröda och af pur patriotism; och vi vilja bedja dagligen en bön för honom, att han aldrig måtte få brödbekymmer och sålunda nödgas vända sig mot samhällets. Det vore stor synd om honom och isynnerhet om samhället. Mot en sådan antagonist kunde det aldrig i verlden bestå. Det enda exempel af förspilld förmögenhet och framtid, som vi ega diskutera, är Crusenstolpes, emedan han sjelf bragt ämnet på tapeten. Skall man tro hexom — och alla tecken synas antyda, att hans berättelse är riktig i det hela —, så skulle man falla på besynnerliga funderingar om utsigterna för framtid och förmögenhet just i den konservativa peessens tjenst. Måtte aldrig inträffa med den ifrågavarande prestrmannen, så, som med C., att han får offra sin välfård på konservatismen, för att sedermera söka reparera henne på liberalismen! C. är icke det enda exempel, historiets har att förete af offerbockar och martyrer; de stå såsom varnande skuggor, magra, upptorkade, hjertfrätta och nedsmutsade, utan förmögenhet och framtid, ja utan pastorat.s — Vid Riksrättens sammanträde förliden Måndag blef Hr Justitieombudsmannens anklagelseskrift uppläst och det beslut fattadt, att Rätten skulle å nyo träda tillsamman den 25 dennes, för att lemna de svarande skriftlig dela! nämnde skrift, och tillika bestämma tiden för förklaringarnes ingifvande. — ———VLr — Efter anmälan af Norska finans-, handelsoch tulldepartementet, har Generaltullstyrelsen försländigat tullkamrarne att på förteckningarne öfver från Norrige till Sverige ankomna Norska och Svenska fartyg upptaga varornas slag och mängd, samt i öfrigt ställa sig författningarne i afseende på handeln mellan Sverige och Norge till efterrättelse. o —RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Nöden och den minskade arbetsförtjensten os en del af hufvudstadens befolkning under vintern har nu på en tid visat sig icke blott uti tätana slällar än i caAmras utan äfvan uti dan falreik