Aftonbladet – 13 januari 1841, sida 2

oftast göras Bondeståndets ledamöter för set de tillåta sig yttra en tanka i militärfrågor, tilikännogilva sina åsigter uti detta ärnne, enär detsamma rmast rörer dem sjelfva och deras barn. Ansåg, !ika med flere föregående Taleare, att en armees duszlighe ingalunda beror af de granna uniformerna, eiler af de stora mustacherna. Yttrade sig vidare i samma syftning som Dahllöf och Peter Jönsson Jönköpings Län. Med honom instämde Peter Perssos i Adolfors, Jonas Andersson och Jonas Johannesse från Jönköpings Län, Olef Olsson, Anders Lars: ders Jansson från Westerås Län, Ani och Nils Gustaf Nilsson från Östergötni samt Peter Gabrielsson från Kronoberg? ! Olof Berjaminsson från Götheborgs cc : Bohus Län förenade sig med dem, som yrkade an I ringsmanskapet måtte få under öfningsmötena, excot serskild ersättning, begagna egna kläder. Nils Pessson från Örebro Län hade vi Riksdag understödt förslaget, att beväring skulle få under öfningsmötena begagna eg och gjorde det äfven nu, men yrkade, att gen för slitningen för deras egna kläder r tillräcklig; hvarefter Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs in hemställde, att, då han icke hört mer än cn Ståndets ledamöter yttra sig emot berör Ståndet nu måtte, Jemte återremiss af fö ? ämne, förklara, att samma förslag öfrerczss med Ståndets gemensamma tanka. Nils Persson från Södermanlands Län crinrade, i anledning af Bengt Gudmundssons yttrande, att man vid frågan om oftanämnde förslags tagande bör noga tillse, att de obemedlade yng! pe icke komma att derigenom lida brist; att de enligt hans tanka, skola företrädesvis med försa! blifva belåtne, ty genom den ersättning i kor ningar, de erhålla, kunna de sättas i till bättra deras klädesförråd. Benyt Gudmundsson trodde icke, att hax skulle blifva så missförstådd, att man kunde a honom bestämdt hafva yttrat sig emot meromförn förslag; hade endast erinrat, att man, innan antagande, bör noga tillse, det icke de fattisare Ynglingarne derigenom blifva lidande. Såsom skäl för förslagets antagande hade man hänvisat ti!! landt värnet, men önskade uppriktigt, att ingen Svensk krigare (och minst national-beväringen) mätte råka i sådan belägenhet, som den, i hvilken landtvärnsynglingarne befunno sig, ty de fleste af diem omkommo af hunger och köld, och den rezent, som härtill var orsaken, har dyrt fått plikta för sina misstag. Kunde icke frångå den åsigt, att, d. manskap uppbådas för statens försvar, det ovilkorligen är statens pligt att sörja för dess underhåll, så väl med kläder som föda. Häri instämde Johan Eriksson från Stora Kopparbergs Län, Erik Persson från Gefleborgs Lär, Johan Andersson från Upsala Län, Of Oisson från Westerås Län, Johannes Christoffsrsson från Kronobergs Län samt Anders Brisman, Jökannres Andersson och Sven Anderssox från Skaraborgs Län, m.fl. Lars Larsson från Elfsborgs Län var till största delen förekommen af Bengt Gudmundsson och önskade, lika som han, att ett så olyckligt tillstånd, som det, hvilket år 4808 egde rum för lan: dtvärnet, aldrig må för beväringsynglingarne inträt Biträdde, så väl nu som rid sistlidne Riksdag, ifrågavarande förslag. Kunde i allt fall icke finaz, att det för beväringens beklädnad tillstyrkta stat lag Vore behöfligt, ty under närvarande fredliga tii, och då förråden äro fyllde, såg han ingen fara uti att derifrån taga hvad som för beväringens utredning erfordras, helst det ingalunda kunde vara I en klok hushållning öfverensstämmande att, år frin är, öka förråden, utan att anlita desamma. Johannes Petersson från Elfsborgs Län ville, såsom den der sjelf tjenstgjort vid landtvärvsmänskapet, förklara, att detta manskap icke fann sig missbelåtet dermed, att de finge begagna sina der, eller skulle hafva velat byta med s som nyttjade kronans munderingar. Vore oi att beväringsynglingarne skulle finna sig v med förslaget. (Forts. ostar kos ———— ens följer.)