Aftonbladet – 13 januari 1841, sida 2

Article Image
OUT, 2 UNSTULIAUV BIT MITTIRT ULH aUlUlad UITSLalladigltter, erfordrades; och då beväringsmanskapets öfningar anställas för statens försvar, vore det billigt att staten förser detsamma med kläder. Trodde lika med von Zweigbergk, att sådana kunna tagas utur krigsförråden, och att serskildt anslag dertill för närvarande följaktligen icke vore af nöden. Hans Janssom upplyste, det hans förslag, att beväringsynglingarne, emot ersättning, skola vid öfningsmötena sjelfve förse sig med kläder, ingalunda voro nytt, ty det hade blifvit framstäldt vid föregående Riksdagar, och vid den sist hållne blef dess antagande tillstyrkt af StatsUtskottet, hvars då yttrade motiver han nu åberopat. Var öfvertygad att, om desse läsas och begrundas, dubierne skola försvinna. Instämde uti Dahllöfs yttrande, att det ingalunda vore de lysande uniformerna, utan bildningen och den moraliska kraften, som utgöra grunden för en armes duglighet och segrar. I afseende å den yttrade farhågan, att ynglingarnes helsa skulle äfventyras i anseende till deras egna kläders oetillräcklighet, påstod han, att sådant så mycket mindre kunde äga rum, som de i alla fall skola af staten förses med öfverplagg eller kappotter. Johan Jakob Rutberg från Norrbottens län, Lars Benylsson och Måkan Nilsson från Skåne Lars Petlersson, Lars Nilsson från Blekinge, Lars Rasmussen. Johannes Johannessow och Olof Benjaminsson från Götheborgs och Bohus län, Johan Andersson Lundbery från Norrbottens län, samt Lars Beöthivs från Stora Kopparbergs län instämde. Henrik Hansson från Elfsborgs län delade de af Hans Jansson samt Dahllöf yttrade åsigter, och kunde så mycket mindre inse, att det skulle vara skada eller skam för beväringsmanskapet, att vid öfningsmötena, mot ersättning, sjelf bestå sig kläder, som han ganska väl cerinrade sig att landtvärnet utan olägenhet exercerade i egna kläder. Nils Persson från Södermanlands län förklarade, det han vid sista Riksdag understödde förslaget, att beväringynglingarne skulle under öfningsmötena, emot ersättning, begagna sina egna kläder, och han ansåg sig jemväl nu böra biträda detsamma; ty om de derigenom blifva brokiga, blifva de ingalunda odugliga. Det vore väl sannt, att de fattige bland dem på sådant sätt möjligen skulle komma att vid vapenöfningarne vara försedde med mindre goda kläder, men enär, enligt StatsUtskottets vid förre Riksdagen afgifne utlåtande, det komme att stå dem fritt alt antingen emot ersättning sjelfve förse sig med kläder, eller begagna kronans, kunde han icke finna att någon fara i detta afseende uppkomme; och då han var fullkomligt öfvertygad, att ynglingarne skulle vara mera belåtne med att för sina egna kläders begagnande undfå ersättning, hvilken uti nyssberörde utlåtande föreslogs till 3 Rdr bko för hvarje yngling, samt den fördel i öfrigt vanns, att beväringsmanskapets munderingar icke behöfde att af råttor och mal uppätas i förråderna, kunde han icke annat än tillstyrka, att Ståndet måtte för sin del besluta antagandet af ofvannämnde förslag. Häri instämde Olof Jakobsson från Södermanlands län, Nils Maqnusson, från Calmare län, Oidrik Weström från Stora Kopparbergs län och Gustaf Peitersson från Östergöthlands län. von Zweigbergk yttrade, att om Ståndet beslutar antagandet af det förslag, att beväringsmanskapet (i likhet med hvad nu sker med skjortor, strumpor och skor) skall, emot skälig ersättning, under öfningsmötena jemväl begagna sina öiriga egna klädespersedlar, så frånträdde han sitt förut framställda yrkande, att detta manskap bör utur kronans nu befintlige förråder med nödiga klädespersedlar förses, ty han ansåg omförmälde förslag vara desto fördelaktigare, som betydliga penningsummor derigenom skulle komma att sättas i omlopp, utan att slitningen af beväringsynglingarnes egna persedlar för dem medförde synnerlig olägenhet. Den omständighet, att de derigenom komme att se brokiga ut, eller att den-ene skulle afundas den andre för det han vore bättre klädd, vore destomindre ett skäl emot förslagets antagande, som ynglingarne ifrån början, under de allmänna lefnadsförhållandena, fått vänja sig vid olika utseende och vilkor hos sina likar och medmenniskor. Petter Jönsson från Jönköpings län delade de af Hans Jansson och Dahllöf yttrade åsigter, att beväringsynglingarne böra under öfningsmötena nyttja sina egna klädespersedlar, emot serskild ersättning, hvilken dock icke bör blifva alltför ringa, utan anslås till tillräckligt belopp; ty, sade Talaren, då desse ynglingar äro våra cgna barn och tjenare, vore det en misshushållning, att i berörde afseende tilldela dem mindre, än hvarmed de kunde vara belåtna, och då ynglingarnes egna kläder passa bättre, samt för dem äro mera beqväma, än kronans monderingar, vore han öfvertygad, att en allmär belåtenhet härmed skulle uppkomma, helst den i afseende å de obemedlade ynglingarne yttrade farhåga syntes honom så mycket mindre grundad, som man i allmänhet kan antaga, att den yngling, som vid 21 års ålder icke kunnat förvärfva sig tillräckliga kläder är oduglig till krigstjenst, Bengt Gudmundsson från Hallanis län förklarade, att han icke ville sätta sig emot återremiss af StatsUtskottets förslag uti ifrågavarande afseende, men ville tillkännagifva, att skälen, som för samma förslag lågo till grund, vore de upplysningar, som inom Utskottet meddelades, dels från vederbörande embetsverk, att kronans utredningsförråder för näryarande saknade tillgång på klädesbyxor till beväringsmanskapet, och dels af en militärledamot inom Utskottet, att klimatet under öfningsmötena, serdeles i de norra provinserna, oftast varit så oblidt, att, om icke befälet tillåtit beväringsynglingarne, att under de till kronans monderingar hörande buldansbyxor begagna egna underkläder, ohelsa och sjukdomar, genom oundvikliga förkylningar, nödvändigt skolat hos ynglingarne uppkomma. Hade icke något dere-) mot, alt de få emot tillräcklig ersättning begagna egna kläder; dock att man noga tillser, det de fattige derigenom icke komme att lida brist, och att för-! slaget ej så skyndsamt antages, att icke ynglingarne; lemnas tillräcklig tid att derpå vara beredde. Häri instämde Johan Andersson från Upsala län och Olaus Ersson från Götheborgs och Bohus län. Sven Ieurlin från Kronobergs Län vari afseende, å upplysning om motivet för Utskottets förslag förekommen af Bengt Gudmundsson. Kunde dock icke: underlåta att, oaktadt de förebråelser, hvilka esom-! 1 Me str

13 januari 1841, sida 2

Thumbnail