Aftonbladet – 13 januari 1841, sida 2

ÖR RM HU oc mr RR ÖR UUUU——— Ä — — MMMM YH HjBnmnmvm UU UM UU UM UU UU UM UU OO VO UÖ UM ÖÖUÖUUOUM UH HM HH HMMM MM I UU — — ——— — — AA att vid ena tillfället besluta, att riksdag icke skall inträffa förr än efter fyra år, och vid det andra, att anslagen å extra statsregleringen endast skola anvisas för tre år. Jehannes Christoffersson från Kronobergs län erinrade, att ehuru, då extra statsanslagen komma att anvisas till bestämda belopp, det blifrer nödvändigs, att, vid deras användande, rätta munnen efter matsäcken, vore det likväl för hvar och en uppenbart, att om desamma måste fördelas på flera år, än som vid anvisandet blifrit afsedde, de arbeten, hvika dermed skola verkställas, komma att förlamas och gå långsamt. Ståndet biföll derefter det förstå af de allmänna vilkor, Utskottet vid ifrågavarande extra statsanslag tillstyrkt, eller att, der ej annorlunda finnes serskildt föreskrifvet, de anvisade beloppen komma att utgå under de tre nästföljande åren, med en tredjedel hvarje år, dock att de medel, som ett år reserveras, må kunna ett följande år disponeras. Häremot reserverade sig Ola Jeppsson och Strindlund. Ståndet gillade de af Utskottet under följande punkter gjorda förslag: a) Att medlen må endast reqvireras i mån af behof, hvarom Kongl. Maj:t torde i nåder meddela vederbörande authoriteter nödiga föreskrifter; b) att de besparingar, sora uppkomma å anslagen för hvarje serskildt föremål, icke må, i annat fall, än der sådant uttryckligen är medgifvet, kunna disponeras till något annat behof, utan oafkortade disponeras till kommande ständers behof; ec) att afbetalningen och räntor å de summor, hvilka såsom lån anvisas, komma att till Riksgäldskontoret ingå. I enlighet med Ståndets beslut, fortsattes härefter föredragningen punktvis, på sätt som följer: Försvarsverket till lands. 41:0 Till komplettering af redskaps-, rid-anspannsoch stallpersedlar för nya Fältartilleriet. — 2:0 Till komplettering af beklädnad och utredning för den klass af beväringen, som ärligen skall exerceras. Fredrik von Zw-i bergk från Skaraborgs län yttrade, det han för sin del ansåg något extra anslag för detta ändamål icke erfordras, ty då i ordinarie statsregleringen äro beviljade ej allenast serskilde belopp för beväringsmanskapets utredning och exercice, utan ock för Krigskollegii departementer till krigsmaterialens underhåll och förökande blifvit bestämd icke mindre än 666,666 Rdr 32 sk. bko årligen, borde det nu ifrågaställda behofvet af dessa anslag tillräckligen kunna fyllas af nämnde belopp, och hvad serskildt anginge den af Utskottet omförmälde nödvändigheten, att åt beväringsmanskapet anskaffa klädesbyxor, så, utan att bestrida densamma, kunde han icke finna annat, än att då förråden äro fyllda af kläden och kädespersedlar, klädesbyxor derifrån tlil beväringsmanskepet böra kunna erhållas, och att således något serskildt statsanlag härtill icke erfordras, helst man har allt skäl att befara. att om krigsförråden med kläder och klädespersedlar oupphörligen ökas, utan att anlitas, Staten snart skall nödgas göra serskildt anslag för deras inventering; på samma sätt som förut skett med ekvirket i Carlskrona. Deruti förenade sig flere ledamöter. Hans Janssen från Elfsborgs län tillkännagaf, att han först ville yttra sig öfver den extra Statsregleringen i allmänhet och sedermera öfver hvarje punkt, vid hvilken han ansåge anmärkning nödvändig, serskildt. Han uppläste derefter ett skriftligt anförande, men detta har tillfälligtvis ännu ej kommit oss tillhanda, hvarföre vi måste uppskjuta dess meddelande. Samma förhållande är äfven med andra anföranden, af Efraim Larsson m. fl., hvilka i nästa fortsättning skola meddelas, men som likväl för ordningens skull här omnämnas. Johan Jacob Rutbery från Norrbottens län yttrade, att då det är nödvändigt, att beväringsmanskapet förses med tillräckliga kläder, kunde han för sin del icke annat än bifalla hvad Utskottet uti nu förevarande afseende tillstyrkt, dock att den föreslagna summan fördelas på fem år i stället på tre. Deruti instämde Olof Olsson fr. Westerbottens län. Nils Strindlund från WesterNorrlands län förklarede, att, ehuru han icke ville vägra återremiss af Utskottets utlåtande uti ifrågavarande punkt, kunde han likväl, i afseende å det af några bland Ståndets ledamöter framställda förslag, att beväringsmanskapet, emot ersättning, skall, vid öfningsmötena begagna egna kläder, ej underlåta att crinra, att, i händelse detsamma skulle godkännas, deraf ovilkorligen uppkomme den följd, att, då de förmögnare ynglingarne voro med kläder väl försedda, de obemedlade ofta skulle komma att lida brist, och derigenom blifva vida sämre lottade, än de förre: hvilket ingalunda är öfverensstämmande med iden för nationalbeväringen. Fann förslaget, att de klädestillgångar, som för närvarande finnas i krigsförråden för armeens behof, borde användas för beväringen, högst olämpligt, ty det vore nödvändigt att hafva dessa tillgångar besparade för inträffande krig, hvarföre de ock för andra ändamål icke kunde disponeras. Deruti instämde Sven Jonsson från Jemtlands län, Peter Petersson i Slätthult från Jönköpings län, An dets Brisman från Skaraborgs län, Jan Andersson från Westerås län, och Oiof Persson från StockI holms län. Per Jömsson från Christianstads län yttrade, att I då beväringsynglingarne sjelfve vid öfningsmötena, emo: ersättning, redan bestå sig en del af sina klädespersedlar, såg han icke hinder hvarföre de ej skulle kunna på enahanda sätt hålla hela beklädnaden. Trodde olikhet i ynglingarnes utseende så mycket mindre behöfva befaras, som han var öfver-; tygad, att en allmän nationaldrägt på sådant sätt skulle komma att antagas. Instämde med Hans Jansson. Johan Frcdrik Dahllöf från Elfsborgs län gillade Hans Janssons och Per Jönssons förslag, ty han vore öfvertygad, att beväringsynglingarne af detsammas antagande snarare skulle finna nöje än afsmak, och att, militären icke är dugligare, för det den är utsmyckad i granna munderingar. Erinrade, att då Sverges härar under Gustaf II Adolf, Carl X Gustaf och Carl XII utgjorde en skräck för Eurepa, deras drägter voro högst enkla, och att då Stenbock vann den stora segren vid Helsingborg, hans trupper bestodo af Skåningar, klädda i skinnbyxor och egna enkla drägter. oo Anders Jonsson i Tuna, från Ostergöthlands län, Jöns Ersson, Per Hansson och Jonas Kylander fr. mek rn man AARh Pr msa PDAs