Aftonbladet – 13 januari 1841, sida 1

tagas endast i förstaärande Kontor till 2 sk. banko raden. ER RR No IS SE GERE EES De Mare och Gezelius talade äfven för något anslag till ifrågavarande kanals ombyggnad. — Punkten återremitterades. (Forts. följer.) BONDESTÅNDET. Extra statsregleringen. Utrymmet medgifvrer oss endast att i sammandrag meddela de vidlyftiga öfverläggningarne i detta ämne. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets utlåtande N:o 354, angående anslag å extra statsregleringen, beslöt Ståndet, att serskildt till pröfning företaga de af Utskottet föreslagne allmänna vilkor vid ifrågavarande extra statsanslag; dervid först förekom frågan om den tid, under hvilken anslagen borde fortfara. Dervid yttrade Johan Jacob Rutberg från Norrlands Län, det han ansåge, att enär, enligt Ständernes denna Riksdag redan fattade beslut, nästa lagtima Riksdag icke skall inträffa förr än år 48435, anslagen böra intill nämnde tid beräknas, heldst frågan om Riksdags hållande hvart tredje år icke förr än vid nyssnämnde Riksdag kan komma att afgöras. Deruti instämde Nils Strindlusd och Eriå Persson från Wester Norrlands Län, Ola Jppssen från Blekinge Län, m. fl. Aaders Andersson från Skaraborgs Län hade inom Utskottet biträdt den åsigt, att anslagen å extra statsregleringen icke böra anvisas för mera än tre år, enär Ständerne, på grund af så väl Konstitutionsutskottets förslag, som Kongl. Maj:ts nådiga propositien, redan beslutat, att Riksdag hvars tredje år bör hållas, hvilket ock med natienens allmänna röst är öfverensstämmande. Några anslag hafva visserligen uti utlåtandet blifvit beräknade för längre tid, men desse äro af sådan beskaffenhet, att de, ehvad Riksdag kommer att hållas eller icke, oundgängligen måste utgå. Ola Jeppsson yttrade, att då förslaget om lag tima Riksdags hållande hvart tredje år först vid denna Riksdag blifvit beslutadt till grundlagsenlig behandling vid den Riksdag, som näst härefter inträffar, vore det naturligt, att någon tillämpning af samma förslag, 1 afseende å den extra statsreglering, som vid innevarande Riksdag uppgöres. icke kunde ega rum. Kunde derföre icke annat än ogilla hvad Utskottet föreslagit, samt anse dess motiver dertill högst besynnerliga. Följden af Utskottets tillstyrkande skulle, i fall det af Ständerne godkännes, ovilkorligen blifva den, att urtima Riksdag, efter tre års förlopp, måste hållas, ehvad den eljest är Bbehöflig eller ieke, hvilket för nationen ingalunda lärer kunna medföra någon bitnad. Strindlurd åberopade sin vid utlåtandet fogade reservation emot den af Utskottet uti ifrågavarande afseende etablerade princip. Lars Larseon från Elfsborg Län ogillade den af Utskottet antagna grundsats, att Riksdag tre år härefter skall inträffa, enär samma förutsättning icke vore med nu gällande grundlagar öfverensstämmande, och Ständerna redan beslutat, att nästa lagtima Riksdag ej skall inträffa för än år 4845. Ville dock förmoda, att egentliga skälet till ifrågavarande tillstyrkande icke varit något annat, än det, att Utskottet ansett de ändamål, för hvilka statsanslag endast under tre år blifvit tillstyrkte, för längre tid icke behöfva sådano statsanslag. Deruti insämde Måns Jössassoa från Christianstads Län. 3 Nils Persson från Örebro Län kade inom Utskottet deltagit i det tillstyrkande, att utgifterne å extra statsregleringen icke borde anvisas för mera än tre år, dels af det skäl, att han ej ansett rådligt, att alltför stora anslagsbelopp lemnas åt regeringen, så länge den icke visat sig vilja dermed vidtaga en ändamålsenlig hushållning, och dels emedan han funnit sådant utgöra bästa medlet, att förmå densamma att gå nationens önskningar till mötes, i afseende å Riksdags hållande hvart tredje år. Petter Jönssom från Jönköpings Län var af den tanka, att extra statsregleringen bör uppgöras för hela den tid, som förflyter, till dess nästa lagtima Riksdag inträffar, eller för fysa år härefter, och att man, 1 vidt möjligt är, borde undvika att ge grundlagen någon örfil, heldst förslaget till lagtima Riksdags återkommande hvyart tredje år, först vid nästa Riksdag kan komma att undergå slutlig pröfning, och följaktligen icke förr än derefter blifva tillämpligt. Flere af anslagen i extra statsregleringen voro af sådan beskaffenhet, att de oundgängligen måste för hvart år utgå, och -derföre måste desamma jemväl för hvarje år, intill nästa Riksdag, anvisas. Nämnde, såsom exempel på dylikt anslag, det, som erfordrades för gevärsfabrikationen, ty härom voro för lång tid tillbaka med gevärsfaktorierne uppgjorde bestämda kontrakter, som från statens sida ovilkorligen måste fullgöras, hvilket dock, utan nödiga anslag, icke lärer kunna ske. Fredrik von Zwrigbergk från Skaraborgs Län yttrade, att om frågan anginge bestämmandet af tiden för ordinarie statsregleringen, skulle han ingalunda draga i tvifvelsmål, att biträda deras mening, som yrkat, att densamma måtte beräknas till nästa Riksdag, men då endast extra statsreglering utgör föremål för öfverläggningen, kunde han så mycket mingre finna nödvändigt, att nästa Riksdag skall antagas såsom bestämd termin derför, som det beror af Ständerne sjelfve, att uppgöra denna reglering endast för ett år, och statsmachinen i allt fall icke kan anses komma att derigenom afstadna. Trodde det vara lämpligast, att tiden bestämdes serski t för hvarje anslag. Deruti instämde Anders Johnsson i Tuna, från Östergöthlands, Vicetalmannen Per Eriksson och Per Hansson från Wermlands, Petter Claösson, Johannes Pellersson och Henrik Hansson från Elfsborgs, Sven Jacobssan från Calmar Län, m. fl. Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Län gillade helt och hållet den af Utskottet framställde grundsats, att extra statsregleriugen endast för tre år bör beräknas, enär både Konung och Ständer så väl, som hela nationen, redan uttalat den mening, att