Aftonbladet – 13 januari 1841, sida 1

samt I nuset NF 934 vVId MNYdAa DINSSFAlaR. AMNMRUNDBR CHROl sinuera, borde Staden deltaga deri. För sådant fall kunde ett lån af Staten beviljas på billiga vilkor. Ansåg Utskottet böra utreda af hvilkea anledning berörde försänkningar tillkommit. Häruti förenade sig Hr Christiersso0a. Hr Brinck upplyste, att sedan Oxdjupet blifvit försänkt, finnes endast farleden förbi Kodjupet; det händer ganska ofta, att fartyg uppehållas i skärgården flera veckor, i afbidan på de olika vindar, som. erfordras, för att kunna passera denna krökta farled; och det är så trångt emellan försänkningarna, att tvenne fartyg ej kunna passera hvarandra. Hr Limnelius instämde. Hr Wedberg ville ej påstå, att Stockholm skulle deltaga i kostnaderna för Kodjupets upprensning; men fann en viss likhet mellan denna punkt och den 10:de, enligt hvilken Söderhamns stad ej annorledes än genom ett lån förhjelpes att upprensa sin af fienden stängda skärgård. Hr Hallström instämde med Hr Brinck, och fann ingen jemförelse mellan denna och. den 40:de punkten. Hr Welman förenade sig ed Hr Wedberg. Punkten återremitterades. Punkten 13; angående anslag till naprensning af farleder gemom Stäket. Hr Brinck 6nskade, att Utskottet lemnat mera uppmärksamhet åt Frih. Cederströms motion. Vägen från Dalarö till Stockholm skullegenom Stäkets upp muddring blifva förkortad från 44 till-fyra mil, och kunde med: en vind tillryggaläggas, då man deremot Du får gå kompassen rund. Hr Hegardt trodde, med afseende på de upplysningar Hr Brinck lemnat, och som äfven instämde med dem han sjelf erhållit, att Rikets Ständer borde anslå de medel, som för detta ändamål erfordras. Hr Grapengiesser kunde ej medgifva, att Statens medel härtill användes, då Stockholms sjöfart så förminskats, att den handelsfiotta, som i början af detta århundrade räknade 50,000 läster, nu knappt drager 410,000. Den fördel, som genom denna farled skulle erbjuda sig, vore endast för våra fiender. Hr Petre. Det af Hr Grapengiesser nämnda förhållande, kvartill orsaken borde sökas i obeqväma kommunikationer, vore för Tal. ett skäl att behjeorta förslaget. Hr Briseå instämde med Hr Petre. Orsaken till vår handelsflottas aftagande vore just vår svåra och långa skärgård; äfven fremmande fartyg, som förr gingo hit, söka nu heldre andra hamnar. Förr upplades i Stockholm årligen 30 å 60,000 tunnor tjära; men nu inkomma icke mer än 2000 årligen. Hr Grapergiesser fann orsaken till vår handelsflottas aftagande i tillämpningen af det liberala system, som på sednare tider gjort sig gällande, bland annat i traktaten med främmande makter, hvarigenom det s. k. produktplakatet blifvit till sin kraft upphäfdt. Hr Wern beklagade sig deröfver, att man aflägsnat sig från ämnet; frågan vore blott, huruvida ett låneunderstöd skulle lemnas för att öppna en kortare och mera beqväm farled till Stockholm. Detta förslag biföll Tal. Hr Christiersson instämde med Hr Wern. Punkten återremitterades. Vid 45:e punkten, ang. ombyggnad ech anslag till Strömsholms kanal, uppläste Hr Langenberg ett långt skriftligt anförande, hvaruti redogjordes för kanalens tillstånd orh hvilket gick ut derpå, att utaf bankovinsten nödigt anslag måtte beviljas till reparerande och iordningsättande af denna kanal, hvilken eljest redan inom ett år vore ofarbar, då tvänne slussar redan fallit omkull; Hr L. aflemnade äfven några bilagor till sitt anförande, hvaribland en tryckt skrift med titel: kOm Strömsholms kanal orh slussverk,, innefattande Direktionens öfver Kanalbolaget till K. M:t ingifna ansökning. Hr Rydin ansåg äfven att, då bankovinsten borde för allmänt nyttiga ändamål användas, tillgångar deraf måtte beredas för iståndsättande af Strömsholms kanal och slussverk, hvaraf nemligen flere provinsers välstånd berodde. Staten borde, såsom förhållandet vore i andra länder, öfvertaga detta kanalverk. Det vore Statens fördel, att kanalafgiften blefve så låg som möjligt, emedan rörelsen derigenom underlättades, då ett enskildt bolag deremot vore egare af kanalen, skall detta söka för egen vinst att uppdrifva afgifterna till högsta möjliga belopp. Hr Petre: Just derföre att denna kanal vore af största nationella intresse, borde man taga skeden i vackra handen. Kanalen vore visserligen ifrån början felaktigt byggd, men aktierna i densamma hade under tidens lopp fallit i händer på persorfer, som alltför mycket sett på den årliga utdelningssumman. På sednare åren hade frakten å kanalen varit så obetydlig, att endast 5000 t:r spanmål derpå transporterats, ehuru icke någon annan sjötransport finnes till Dalarne. Tal. skulle gerna medgifva, att Staten öfvertoge kanalen, såvida detta icke vore förknippadt med åtskilliga vattentvister, i hvilka Staten icke borde inledas. Tal. tillstyrkte, att för åsyftade ändamålet, med iakttagande af behöriga säkerhetsmått, ett anslag af 500,000 Rdr måtte beviljas, hvarmed det vore anledning att tro Bolaget skulle finna sig belåtet. Hr Geijer instämde hufvudsakligen med Hr Petre. Hr Lageryren instämde med Hr Langenberg. Hr Wedberg yttrade sig äfven för ett bidrag af Staten för ifrågavarande ändamål, då detsamma Yore för den kringliggande orten af högsta vigt. Hr Bagge kunde icke med Hr Rydin instämma, i afseende på nyttan för Staten att öfvertaga kanalbyggnaden. Hr Christiersson kunde ej tillstyrka, att Staten öfvertoge nämnde kanalverk, men ansåg likväl att dess upprättbållande vore ett föremål, som i största grad förtjente tillvinna sig uppmärksamheten; Teal. kunde ej nu yttra sig öfver anslagsbeloppet, eller vilkoren, men ansåg att hvad som i detta fall skulle göras, borde ske så skyndsamt som möjligt. — Hr