Aftonbladet – 13 januari 1841, sida 1

bt; I P. BASTMANS utt! huset Nr 9 i hörret af Hornsoch Utdelning kl. 6 eftermiddagen. Riksdag hvart tredje år bör hållas. Till svar å hvad någre yttrat derom, att Utst ottets tillstyrkande uti ifrågavarande afscende skulle vara grundlagsvidrigt, ville Tal. endast erinra att grundlagen icke vet af någon exira statsreglering, och att den, genom bestämmandet af tiden, derföre följaktligen ieke kan öfverträdas. Deruti instämde Johan Olof Widegren från Östergöthlands Län, Johannes Andersson och Anders Erisman från Skaraborgs Län, Ephraim Larssor från Elfsborgs Län samt Jar frik Jensson från Wermlands Län. Lars Nilsson från Blekinge Län uppläste ett skriftligt anförande, deri han yttrade, att i en tid, sådan som den närvarande, då landets financiella ställning, i anseende till Statsverkets icke ebetydliga tillgångar, befinnes i ewt vida fördelaktigare skick, än långt tillförene varit fallet, ansåg han det visserligen rätt att dessa behållningar användas på ett sådant sätt. att del allmänna deraf kan draga den möjligaste största fördel, men deremot syntes det honom som StatsUtskottet uti dess förevarande utlåtande i flere fall. mer sett på det exskildas än det allmännas fördel, enär ganska betydliga summor blifvit föreslagna alt af statsmedlen utgå till färjors och chausåers upprättande, kanaloch strömrensningar, samt väganläggningar, m. m., hvaraf endast serskilda län eller provinser egentligen kunna dragå nyttan, men hrvartill likväl hela staten måste bidraga. Ehuru han ieke ville bestrida, att sådane företag, som de ofvan antydda, möjligen indirekte kunna lända det allmänna till någon fördel, trodde han dock, att så länge flere orter i Riket finnas, hvilka äro i lika, om icke mera behof af statsbidrag, än de, som Utskoltet nu serdeles velat gynna, det icke vore rätts enligt att till ensåiida behof anslå allt för betydliga summor, hvilka, om de fördelas på alla orter i Riket, som för allmänt nyttiga företag kunna vara af statsbidrag i verkigt behof, säkerligen alldra bäst skulle motsvara deras ändamål, och ingen enskild korporation derigenom finna sig förnärmad. Ansåg Utskottets tillstyrkan att vissa allmänna anslag skola gälla för 4 å ö år och andra deremot endast för 3 år, vara mindre riktig och endast tillkommen a godtycke, emedan han ieke kunde inse hvarföre det ena anslaget bör räcka längre än det andra, om iske just derföre, att derigenom framtvinga en ny Riksdag före den så väl i grundlagen, som af Ri kets Ständer, nu bestämda tid. — Iustämde för öf rigt i Hr Prosten Ösbergs, Borgmästaren E4kolms samt de af Ståndsbröderna emot Utskottets ifrågavarande utlåtande afgifna reservationer. och anhöll om återremiss af utlåtandet, under yrkande det Utskottet, vid förnyad behandling af ämnet, måtte tillse, det statens medel icke med allt för stor frikostighet uttömmas, utan endast användas till de mest eundgängliga behof, och öfverskotten göras fraktbara för att vid möjligen förefallande ännu större beho blifva att tillgå. Bengt Gudmundssen från Hallands Län ville upplysniagsvis nämna, att, ehuru Utskottet vid sit tillstyrkande åberopat den föreslagna grundlagsförändringen, angående tiden för lagtima Riksdags håtlande, hade likväl det egentliga skälet för berörde tillstyrkande varit: ett fästadt afseende å anslagen mer eller mindre behöflighet. Att grundlagen, genom ett sådant tillstyrkande, skulle, såsom en ledamot uttryckt sig, fått en örfil, kunde Talaren så mycket mindre finna, som extra statsregleringen i grundlagen icke är vorden omnämnd. Biföll hvad Utskottet tillstyrkt, desto hellre, som. samma tillstyrkande icke vore ovilkorligt för alla anslagen, utan endast gällde såsom orden i utlåtandet lyda, eder icke anworlunda är förordnadt.s Häri instämde Msgnus Fryckbery och Majnus Petersson från Wermlands Län, David Anderssos från Hallands Län, Christen Andersson från Malmöhus Län och Johan Persson från Upsala Län. Hens Jamsson förklarade, det han ämnade afgifva serskildt yttrande vid hvarje punkt af: förevarande utlåtande, så väl i afseende på anslagens belopp och behöflighet, som den tid för hvilken de skola anvisas. I vederläggningen af deras yttranden, som ansett grundlagen vara öfverträdd, derigenom, alt tiden för extra statsregleringen bestämmes endast för 3 år, var han förekommen af Dahllöf och von Zweigbergk, samt tillade, att han ingalunda ansåg det för någon olycka, att Riksdagarne komma att hållas efter kortare mellantider, ty derigenom kunde de jemväl blifva kortare, samt nation ech Regering med hvarandra mera bekante. Deruti förenade sig Huns Hansson, Lars Rasmussen och Olof Benjamissson från Götheborgs och Bohus Län, Johannes Ardersson från Calmare Län samt Didrik Weström och Lars Boöthivs från St. Kopparbergs Län. Anders Andersson från Skaraborgs Län erinrade, att Ständernas beslut, det nästa lagtima Riksdag skall inträffa 4845, vore grundlagsenligt; men om Ständerna skulle besluta, att anslagen å extra statsregleringen skola ega rum endast för 5 år, så vore hvarken förstnämnde beslut eller grundlagen derigenom för nära trädde, emedan grundlagen-ieke stadgade något om extra statsregleringen, hvilken således likaväl för 4 som 3 eller flere år kunde beståmmas. Ville nn jemväl tillkännagifva, att skälet för berörde tillstyrkande äfven hos honom till en del varit det, att han ansett uppfyllandet af nationens all männa önskan, om Riksdags hållande hvart tredje år, böra genom detta medel befordras; men anförde såsom ytterligare skäl: den omständighet, att då man beviljade statsanslag, man alltid borde äga grundad förhoppning att desamma skola blifva ändamålsenligen använde, meu att man nu svårligen kunde hafva en sådan förhoppning, enär man så mycket mindre hade anledning förvänta, att Regeringens vanliga hushållningssystem skall förändras, som någon Justitie Minister icke blifeit tillsatt, och Statsrådet jemyal i öfrigt vore inkomplett. Nils Persson från Södermanlands län förklarade, ji anledning af den yttrade åsigt, att Grundlagen : skulle blifva öfverträdd, derest extra StatsreglerinAe RAT en EG og EEE FENA