Aftonbladet – 12 januari 1841, sida 2

tilly, nära Paris, för att anropa markisinnan de Bries bemedling för de sinas räddning; men är dervid på vägen att falla ett offer för Hertiger de Richelieus lättsinnighet och för ett vad, som han ingår med tvänne andra hofmän, att han, till bevis på sin framgång hos damerna, skall hafva ett rendez vous, innan kl. 49 samma afton, med det första vackra fruntimmer de få se, i hennes egna rum. Nu råkar detta fruntimmer händelsevis blifva fröken de Belle-Isle, som räddas från den tillställning, hertigen gör att vinna sitt mål, endast genom markisinnans svartsjuka, som förut ingalunda varit likgiltg för Richelieu. Författaren har förstått att inveckla denna intrig på det mest underhållande sätt, och åstadkommit en mängd dramatiska situationer, som spänna uppmärksamheten mer och mer, ända till upplösningen i sista akten. Den sednare pjesen är helt och hållet moralisk, och framställer dels en jemförelse mellan bördshögfärden och den redlige mannens stolthet, grundad på känslan af eget värde, dels en vacker strid emellan pligtens bud och den egna fördelen, samt föräldrakärleken hos hufvudpersonen, en utmärkt och aktningsvärd advokat i Paris, som åtagit sig, att för en gammal baron utföra en process om äktenskapsskilnad raiellan dennes son och en ung flicka, hvilka gill sig i hemlighet, men under hvilket utförande han får veta, att den unge frun är hans egen dotter, som varit uppfostrad hos en slägtinge, och som han nästan i samma ögonblick, för första gången ifrån hennes spädare barndom, får återse. Detta stycke har äfven flera effektrika ställen, men i vårt tycke är upplösningen nog plötslig. Recettagaren, Hr Almlöf, rättvisade, i synnerhet på några ställen i den förra pjesen, på ett lysande sätt sin reputation såsom utmärkt skådespelare ; ögonblicket, då han kommer, iör att hindra riddaren dAubigny, Fröken de Belle Isles fästman, att skjuta sig, och upplysa honom om hennes oskuld, är verkligen hänförande. Fru Hjortsberg var ock på denna afton ganska lycklig, och framlockade flera gånger tårar från åhörarinnorna. Hr Dahlqvist skulle vi, för vår del, önskat litet mera passion, något, som annars visst icke felas denne artist; hans studium af rollen giek påtagligen ut på att samla och beherrska känslorna, men förekom oss alltför studeradt, ehuru vi böre tillägga, alt han frin en del åskådare syntes skörda mesta bifallet. Fru Erikson hade den finess och smak, som man känner hos henne, och som anstår en markisinna i det Fransyska hofvet för bund:a år sedan. Huset var fullt och Drottningen, Kronprinsen och Kronprinsessan bivistade spektaklet. —Fru Gelhaar, som för sjukdomsförfall och ce nära anhörigs död icke visat sig sedan November månad, kommer i morgon att uppträda i Körleksdrycken; och denna opera, jemte de i går gilna pjeserna, en under öfning varande dram a: Raupaeh: Lifvets skola, en annan mindre kall:d De skiljda makarne samt längre fram Judinnanr, tyckas, om en mildare väderlek gör slut på den äfven inom theaterns personal en tid grasserande influensan, lofva en större omvexling i dea under hösten något enformiga repertoiren. EEE ESO OS ENRE