m———L RIKSDAGEN. BORGARESTANDET. Diskussionen om eetra statsregleringen. (Forts. från Måndagsbl.) Vid föredragning af litt. C, om ansleg för lättade kommunikatiomer och andra allwänna arbeten uppstod först en öfverläggning öfver StatsUtskottets yttrande i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om bildande af en styrelse för allmänna arbeten. Hr Bagge begärde dervid först ordet och erinrade, att de för ifrågavarande behof afsedde 1950 Rdr, som blifva att tillgå dels på 4:de hufrudtitelns stat och dels genom indragning af de till kommitten för de norra väganläggningarne anslagne 250 Rdr böra uppföras bland anslagen till eivildepartementet, hvarunder denna styrelse komme att lyda. Hr Arsberg hade icke deltagit i den föregående diskussionen, och ville i korthet redogöra derför. Ehuru han erkände vigten af de derunder förekommande anslagen, trodde han dock att dessa anslag endast borde beriljas i den mån de voro verkligt behöfliga och att hvad sålunda i dessa delar kunde besparas vore en verklig vinst för landet, som så väl behöfde sina kapitaler för andra produktiva ändamål. Deribland stode de främst, som innehållas under litt. C, eller de för lättade kommunikationer. Andamilet härmed vore tvådubbelt: att förskaffa arbetsförtjenst åt folket och lemna tillfälle till en ökad produktion, samt göra landets tillgångar åtkomliga och fruktbara för en aflägsen framtid. StatsUtskottet hade icke förbisett detta, men Tal. befarade, att det så velat utminutera statens tillfälliga tillgångar, att intet större resultat kunde vinnas. Orsaken till denna minutiösa fördelning vore begäret att så mycket som möjligt fördela summorna på de olika provinserna, men fara vore att fördelen af sådana anslag, som i framtiden kunde blifva mest nyttiga, går förlorad. Den mängd af behof, som framstår med anspråk att göra sig gällande, hade troligen äfven medverkat till Utskottets beslut, men sådant ansåg Tal. deremot hafva bordt upplysa Utskottet om medlens otillräcklighet. De för framtiden vigtigaste företag förmodade han vara kommunikationerna mellan Smedjebacken och Mälaren, samt mellan Wettern, Wenern och Hjelmaren, äfvensom sådana väganläggningar, som med afseende på landets rörelse äro af högsta behof. Om för dessa några strömrensningar eller kärrstoppningar m. m. finge stå tillbaka, intill dess nya tillgångar kunde beredas, ansåg Tal. att i dessa, som alla andra fall, det nyttiga alllid får stå tillbaka för det nödvändiga. Den lyckliga belägenhet, hvari våra finanser befinna sig, lemna Rikets Ständer tillfälle att uttala en storartad öfvertygelse om landets verkliga behof och anslå medel till dessas afhjelpande. De summor, som nu finnas i Statens gömmor, mäste spridas i den allmänna rörelsen, på det icke finansernas goda tillstånd måtte undergräfva det allmänna välståndet. Om medlen spridas till så många företag, som Utskottet föreslagit, försummas tillfället som nu erbjuder sig, och det blir svårt att afgöra när detta återkommer så gynnsawt som nu. Hr Wijk ansåg nödvändigt, att för det nya ifrågavarande embetsverket söka tillegna sig alla de insigter och kunskaper, som för ett sådant möjligtvis kunde vinnas. Kongl. Maj:ts proposition hade derföre i sin helhet blort bifallas, emedan landet eljest torde gå i mistning om talanger, hvilka möjligtvis åtagit sig ett förtroende, som i andra länder är af en vida indrägtigare beskaffenhet. Hvad de serskilda företagen angår, ansåg Tal. Ståndet böra uttrycka den mening, att medlen, som anslås, borde ställas till Kongl. Maj:ts disposition, emedan Ständerna ej äro i tillfälle att pröfva de olika anspråkens företrädesrätt, hvilka anspråk grunda sig på skiljaktiga förhållanden, till stöd hvarför blifvit åberopade undersökningar, hållna för 46 år tillbaka, mot hvilka undersökningar Tal. hyste åtskilliga tvifvelsmål. FöNträdesvis borde de arbeten gynnas, i hvilkas kostNer kommunerna sjelfve ville deltaga; undantag kuna gifyas i dessa fall, såsom exempelvis i Norrland. Ett sådant beslut vore i enlighet med ett som Stände:na fattat vid förra Riksdagen. Hr Per6, Om han förstått Hr Arnberg, borde den finantiella prosperitten: ej företrädesvis användas till försvarsyverket, utan fast hellre till upphjelpande af landets industri. Frågan om en prosperit i landets Snanser vore likväl en sak, som icke så lösligen boråe pröfvas; föreställningen derom hade banat sig väg till sjelfva thronen, och icke osannolikt gifvit enskilda representanter en förevändning