Aftonbladet – 11 januari 1841, sida 2

— ATV ARG LI SRA VIPS BERT AR MIR dd essan hedrade i Lördags Innocence-orden med in närvaro vid dess bal å Stora Börssalen, hvarid Hennes Kongl. Höghet deltog i dansen. — L — tt TEATER. Vi stå i en liten skuld hos Theaterdirektioken, men egentligen hos Mamsell Daguin, för rår underlåtenhet att icke förr än nu hafva omlämnt en liten pantomimbalett kallad Modkränerskan, som utgör de sista veckornas nouvået. Amnet och sjelfva pjesen äro icke nya, nen intrigen är liflig och muntrande, å la Beaunarchais, samt uppsättningen härstädes rätt lycvad. En modekrämerska, hennes man, en kamnarjungfru, en klumpig agarcon, eller -uppassare, och fyra elever, som silta vid ett bord och koeffera negligeer på hvar sin mösstock, presenera sig vid ridåens öppnande, men alla äro i niniatyr. Nu händer det ej sällan med sådana små mamseller, såsom ordspråket säger, att när katten är borta dansa mössen på bordet,. Så ifven här. Knappt har ock husbondfolket samt uppassaren aflägsnat sig förr än kammarjungfrun släpper in fyra nätta kurtisörer, i gardesuniform, hvilka ha intet angelägnare än att genast sätta mordvapnen, d. v. s. undergeväret ifrån sig, välja hvar sin sköna och uppföra på fläcken en liten allrasom nättaste — ja hvad vet jag? säser vår följetonist, men jag tror det är en franpäs — tillsammans. Glädjen räcker dock ej länge. Frun höres komma tillbaka innan tredje turen hinner slutas, och flickorna vore förlorade om de ej hade i arf ifrån salig Mutter Eva fått den outtömliga uppfinningsgåfvan, som inger dem den lyekliga tankan att placera kurtisörerne omkring bordet och i mösstockarnes ställe, och att redan vid fruns inträde befinna sig i fullt arbete att koeffera dem. Kort derefter inträder en from Abbe, som har något enskildt i religionsärender att tala med frun, hvarföre flickorna till sin förskräckelse utvisas, men de lefvande mössteckarna blifva stumma vittnen till det påföljande amellan-fyra-ögon. Det dröjer ock ej länge förr än den vackra abbån visar, att hans ärende egentligen endast var att få göra en brinnande kärleksförklaring. Den unga frun är hård i början, men synes dock ej kunna få det öfver sitt bjerta att låta en prest falla på knä. Nu blir dock den sista villan värre än den första. Mannen kommer hem och presten måste instängas i ett skåp. Man ser att makarna äro de såtaste vänner. Ett ögonblick derefter gå de ut; och våra krigare, som ej ha lust att längre agera mösstockar, springa upp, köra ut presten ur skåpet, der de i stället placera sig sjelfve och låta honom krypa under bordet. När frun återkommer in och skall släppa ut sin fånge föreställe man sig hennes förvåning att i stället för en själasörjare finna fyra fullfjädrade martis söner. Upplösningen är lätt att gissa till och det hela slutar som sig bör med att samtliga kontrahenterne taga sig en dans på saken. Flere situationer i detta lilla stycke äro rätt lyckligt utförda, och att se en samling af 40 till 42 års barn, ty äldre tycks knappt någon af aktörerne vara, klädda såsom fullväxt folk och ganska oklanderligt föreställa deras personer, ser rätt näpet ut. Den lilla kammarjungfrun, eleven Rosengren, tyckes i synnerhet ha gått i en god skola: hon är en liten den allra näsvisaste kammarslinka, så finurlig och utstuderad, som man trots kan vänta sig, den hos en Susanna. Abben dansar graciöst nog, hvilket är en vacker egenskap på ett sådant ställe, och de fyra fänrikarne tyckas, i egenskap af sprättar, hafva temligen fulländat sin undervisning. Lägger man härtill, att pjesen äfven uti uppassaren har en komisk dansör och att musiken är utplockad ur åtskilliga goda kompositioner, mest visor ur Fra Diavolo, Tillfället gör tjulfven m. fl., så torde man kunna förutsäga den en god lycka såsom en liten efterpjes. Både i Fredags och i går afton gafs jemväl åter Lucie. Vi ha redan flera gånger yttrat oss om denna opera och tillägge nu blott, att vi sällan hört den gilvas så väl som dessa båda aftnar. Herr Gänther tyckes vara fullkomlig! återställd både till hälsa och röst. Duetten mellan honom och Hr Belletti i andra akten var någonting verkligen tjusande. Mamsell Lind har äfven varit briljant; hennes röst tycke, om möjligt, hafva vunnit i klarhet. En anmärkning må tillåtas vid tredje akten, om icke Jen respektive kören skulle täckes visa sig liet mera bestört vid underrättelsen, att Lucie dödat sin brudgum. — För öfrigt har under veckan ingenting om theatern varit att anmöcka. — Hr Almlöfs uppskjutna recev kommer att gifvas i afton. Huset lärer vara utsåldt såsom man kunde förvänta, då tillfälle YPPas att visa sitt bifall åt en så utmärkt talng. — —A — — Hr Lampas vanliga bd på Stora Börssalen tjugondedagen är ett 1öje, som äfven 1 år erbjudes allmänheten, oc! sluter sig till de föregående årens såsom er festlighet, hvilken nästa Onsdags afton ej Jör försummas af någon, som erinrar sig det smla ordspråket: aTjugondeåg Knut aSkall mm dansa julen ut. — Offisiella badet meddelar, att för hufvudsta