Aftonbladet – 9 januari 1841, sida 3

blott för sig, men alldeles icke för Rätltarlärlingarnep. es — tt —— i Med hänsigt till den i Aftonbladet för den 4 dennes, ifrån en Norsk tidning hemtade artikel, angående en, efter uppgift utur Elberfeldertidningen i Franska blad reproducerad uppsats, har Redaktionen, från pålitlig källa emottagit följande artikel, som Red. icke ansett sig böra vägra en plats i tidningen: . cÅr 48149 förklarade H. M. Konungen, på egna och på HK. H. Kronprinsens vägnar, sig vilja, såsom bidrag till betalningen af Norges skuld till Danmark, afstå Sitt och H. K. Höghets apanage, så vidt detta icke var anvisadt till pensioner eller till löner för Hofvets personal. aDen Norska Regeringen, som med underdånig tacksamhet erkände detta förnyade bevis på H. M:ts böjelse och bemödande att lätta de bördor, som då hvilade så tungt på det Norska folket, ansåg likväl det vara dess underdåniga pligt, att i Statsförslaget för år 4824 till 4824 beräkna såsom statsutgift fulla beloppet af hvad, efter den förutvarande Riksstaten, var. anvisadt till H. M. Konungen och H. K. H. Kronprinsen, med tillsammans 96,060 Speciedaler. Hans Maj:t förblef likväl vid Sin nådigst meddelade förklaring, och tillkännagaf derjemte, att den summa, som efter afdrag af löner och pensioner kunde påräknas för betalningen till Danmark, var 60,000 Species årligen. I öfverenstämmelse härmed, blef det till Storthinget afgifna förslag till Riksstat för åren 1821 till 4824 uppgjordt, och hade H. M.t samt H. K. Höghet redan ifrån den 4 Juli 4820 upphört att lyfta mera än tillsammans 36,000 Species af de beviljade 96,000 Sp. I Storthingets den 48 Juni 1821 afgifna underdåniga adress rörande riksskulden till Danmark, och i det ofyannämnde nådiga anbudet yttras ibland annat: aStorthinget har ingen rätt att uppgifva hoppet om fäderneslandets räddning, så länge den upphöjda vishet och kraft, hvilka, i striden för nationernas oafhängighet fästade segern vid rättvisans och undertryckta folkslags sak, ännu beskydda det norska folket. Detta folk, som i Eders Kongl. Maj:t redan fann en välgörande beskyddare för dess nya konstitution, då grundvalen lades till den nya förening. som nu pålägger dyrbara uppoffringar, väntar förtröstansfullt och nedkallar Försynens bistånd för de bemödanden, som Eders Kongl. Maj:t, af landsfaderlig tillgifvenbet för detta folk, och för att fullända sjelfständighetens stora verk, nådigst vill använda, för att se den här omnämnda sak afgjord på ett, med rikets kraf och nationens önskningar öfverensstämmande sätt. Och då det lyckas Eders Kongl. Maj:t, att bereda det norska folket den lättnad, som är föremål för den närvarande underdåniga framställning, skall Eders Kongl Maj:t i tacksamme Norrmäns hjertan, i nuvarande och kommande slägtens välsignelse, och genom det sannt konungsliga medvetande, att hafva räddat ett, genom en lång följd af motgångar nedböjdt, men likväl redligt och trofast, sin Konung innerligt tillgifvet folk, finna den värdigaste belöning. Storthinget vågar slutligen tillägga: att, liksom det skulle åsidosätta en stor pligt, så vida det icke härmedelst, på det norska folkets vägnar, hetygade dess oskrymtade erkänsla och tacksamhet, i anledning af de tillbud, som Eders Kongl. Maj:t, i nådig proposition den 6 Januari detta år, på högt densammas egna och Hans Kongl. Höghets vägnar, behagat göra, till lättnad för det norska folket, så länge betalning af den, vid konventionen af den 4 September 4819 omhbandlade skuld till Danmark eger rum; likaså har Storthinget icke trott sig böra begagna detta Eders Kongl. Maj:ts nådiga anbud, så väl med afseende till vilkoren för skuldens betalming, såsom denna nu af nationen blifvit åtagen, som för det, att norska folket genom erfarenbeten är förvissadt, att Eders Kongl. Maj:ts och Hans Kongl. Höghets yttrade välvilja mot nationen lika fullt skall komma rikets invånare tillgodo, genom de välgerningar, som högstdesamme på så mängahanda sätt visa.x aSåsom en följd häraf blef utgiften för det Kongl. Huset oförändrad uppförd i Riksstaten med 64,000 Specier för H. M. Konungen och 32,000 för H. KE. H. Kronprinsen, intilldess att Storthinget 4824 beviljade samma belopp i silfver.n Våra Läsare finna af dessa uppgifter hela förloppet med den ifrågavarande saken, hvilken i Elberfeld blifvit utlagd på ett sätt, såsom skulle Konungen, under hela liqvidationstiden af Norges gemensamma riksskuld med Danmark, af sitt appanage betalt en stor andel deri. Hvad vi likväl sakna i beriktigandet är, huru det gick med de alltsedan den 4 Juli 1820, outtagne anslagen. Kanske är det dessa, som narrat Elberfeldaren? —Hn—l—