Aftonbladet – 9 januari 1841, sida 2

beklagar, att Hr Humann i det fallet bedragit Frankrikes förhoppningar. Deputeradekammaren har i sina sednaste sessioner varit sysselsatt med lagförslaget rörande barns arbete i fabrikerna. Hon har stadgat som princip, att inga barn få dervid användas under 8 år, och att de från denna ålderätill och med 42 år få hållas till arbete högst 8 timmar om dagen, samt att i sådana, der det arbetas om nälterna, få icke barn under 43 år användas. På de första nio dagarna Invalidernas kyrka varit öppen för allmänheten, har Napoleons stoft besökts af icke mindre än 870,000 menniskor. Konungen har låtit kalla till sig matroserne på Belle Poule och cFavorite, till dem hållit ett tal, hvari han kallade dem: amina käre kamrater, mina käcke matroser, och med egen hand dekorerat de fyra, som fått Hederslegionskorsct sig tillagdt. Afven Abbe Coquereau åtnjöt denna ära, Misshälligheterna med Marocko synas vilja antaga en allvarsam karakter. Kejsaren har vägrat gifva den äskade upprättelsen för den skymf, som blifvit Franska konsuln tillfogad, och i stället befallt alla Fransmäns förjagande ur hans stater. Man väntar sålunda, att en Fransysk flotta innan kort skall skickas mot de Marockanska hamnarna, och detta torde vara regeringen icke oangenämt, emedan hon sålunda finner ett tillfälle att sysselsätta en del af den från Levanten återkomna marinen, hos hvars besättning sinnesstämningen icke skall vara den bästa, och hvars förbittring mot England i synnerhet är drifven till sin höjd. Abbe Lamenaiss process, som nu fortgår inför Assis-domstolen, har blifvit föremål för det allmänna intresset. Fråga är om hans skrift: cLandet och Regeringen,, för hvilken han, som bekant är, blifvit dömd till 2 års fängelse och 35000 Fr. böter. Vid förhandlingarnas slut tog! Hr I. sjelf till ordet och sade: d vårt samfund finnes ett månggrenadt och djupt inrotadt ondt. Hvem tviflar derpå? Det är ett allmänt erkändt faktum och alla sinnen äro lika allmänt sysselsatta med att söka ett botemedel mot detta fruktansvärda onda, som mer eller mindre hemsöker alla Europas nationer. Den stora revo-i lution, hvartill Frankrike år 4789 först gaf verlden signalen, har ännu på långt när icke burit alla sina frukter, och man börjar först nu begripa, att den förnämsta deraf borde vara och säkert måste blifva en förbättring i massans belägenhet. Om man ärligt vore af olika mening rörande medlen, att realisera denna nödv ändiga förbättring, så kunde sådant ej väcka förvåning ,! ty om den sociala vetenskapen icke erbjuder något problem, hvars lösande är vigtigare för mensklighetens lycka och framtidens lugn, så är det också visserligen af alla det mest invecklade och svåran 0. s. v. — Efter tre timmars öfverläggning frikände juryn skriftens förläggare, ! men dömde Hr I. till 4 års fängelse och 2000 francs böter. IHan skall dervid hafva sagt till: en af sina vänner: kJag hade väl heldre Dlifvit. frikänd, men delta är en svaghet och för den sak vi alla tjena, är det bättre, alt jagzblifvit fälld. ISPANIEN. Så snart Engelska sändebudet i Madrid fick underrättelse om det invecklade förhållandet mellan Spanien och Portugal, skyndade han att erbjuda sin regerings bemedling, hvilken regentskapet äfven antog. Dessutom skall Espartero ha gifvit Marskalk Saldanha sitt hedersord, att inga fientliga åtgärder skola vidtagas så långe någon möjlig utsigt finnes qvar för sakens biläggande i godo. Man har sålunda hopp att alltsammans skall stanna vid blotta demonstrationer, och att freden på halfön ej skall störas för denna fråga. En annan, som möjligtvis kan komma att förorsaka regeringen allvarligare bekymmer, är följande händelse: Då General Alcala, militärbefälhafvare i provinsen Guipuzeoa, blifvit utnämnd till Xefe Politico derstädes, har provincialdeputationen antydt honom, att han skulle begifva sig till staden ÅAspeitia, der hon är församlad, för att aflägga eden enligt Fueross föreskrift, emedan man i annat fall icke ville erkänna honom i hans nya värdighet. Då man besinnar, att regentskapet nyligen föreskrifvit en modifikation i Navarras privilegier, synes ofvannämnda beslut icke antyda någon benägenhet hos de Baskiska provinserna att underkasta sig någon inskränkning i sina privilegier. Man får nu se huru regeringen vill ställa denna sak till rätta. ENGLAND. Ehuru större delen af Engelska pressen förer ett moderat och försonligt språk emot Frankrike, felas dock ej organer, som gifva luft åt de sannskyldigt desperates ilska emot ett folk, som gjort så mycket för de sociala förbättringarne i vår verldsdel, som Fransmännen. Tidningen John Bull innehåller ett litet nätt specimen af de Engelske devuerades bjertans tankar emot deras grannar. Som det är helt kort, intaga vi det här nedanföre: Ett krig med Frankrike — heter det i nyssnämnde blad — är icke mycket långt borta. De Fransyske revolutionärerne skulle, så förhatliga som de äro, och anfallna af hela Tyskland, af England och — måhända — af Ryssland, naturligtvis icke kunna hålla stånd; men de synas tro motsatsen. Hvarföre skulle man då icke,