Aftonbladet – 9 januari 1841, sida 2

Statsverkets tillstånd ech behof blifvit aflemnad, vill ikläda sig förre Statsseereteraren Grips samt den gamla Ministerens åsigter, äfvensem det moraliska ansvaret för denna Kongl. proposition i allmänhet, utan hinder deraf, att densamma blifvit i högst väsendtliga delar af Rikets Ständer underkänd., Hr Hallström kunde ieke finna, att denna fråga vore tillräckligt utredd; föreställde sig, att yrkandet af serskildt anslag för ifrågavarande ändamål stödde sig på någon kalkyl; om en sådan hade Utskottet bort göra sig underrättad och meddela Rikets Ständer resultatet af den undersökning, detta kunnat föranleda. Hr Wern hade tänkt afbålla sig från dessa förpostaffårer, som icke kunnat leda till något direkt resultat; men då många Talare yttrat benägenhet för anslags beviljande, kunde han icke underlåta att äfven säga sin tanka, på det Utskottet ej skulle förmoda, att en sådan frikostighet med Statens medel vore enlig med allmänna sinnesstämningen inom detta Stånd. Kunde icke för ofta upprepa, att den rikedom, hvarom man talat, vore till största delen utpressad af arma jordbrukare. Man har talat om vår armås sköna hållning och förbättrade skick. Den hade vunnit det genom de ordinarie anslagen och nu fordrades åter en summa af ej mindre än 380,000 Rdr Bko till extra vapenöfningar, hvaribland 153,000 till instruktions-kompanier, dem Tal. ville anse som ett slags plågo-institut för manskapet. Tal. fann sig städse skyldig att afslå alla sådane anslag, hvilkas nödvändighet ej blifvit klarare bevisad. Hr Lagerysen beklagade att han på nytt måste taga till ordet i en sak, som endast rörde honom sjelf; men Hr Petre hade ånyo angripit honom för ett yttrande föriidet plenum. Han har dervid gått tillväga efter sin gamla vana. Han har förtydt och förvändt sin motståndares ord, men deremot förmildrat sina egna. Då jag talat om prosperitet, landets finanser, ) har Hr Petrd uppgifvit, att jag talat om prosperitet uti landet i allmänhet. Då jag anmärkt såsom stridande mot 90 Regeringsformen, att Hr Petre i ett Riksstånds plenum tillåtit sig att ingå i pröfning om vissa Regeringsbeslut, och då jag sagt att han dervid emot krigsförvaltningen begagnat opassande uttryck, som grundlagen bestraffar, vill Hr Petre påbörda mig det jag skulle hafva tillvitat honom yttranden, som varit förnärmande för Hans Maj:t Konungen personligen. Jag vet i allmänhet hvad jag säger och plägar hvarken under qvalm eller hetta förlora detta medvetande. Jag vet med säkerhet, att jag under ifrågavarande diskussion icke yttrat något, som bordt gifva Hr Petr anledning till ett sådant anfall emot mig, som han tillåtit sig. Jag skulle önska att han icke ville fort. fara på samma sätt. Men om det sker, skall svar visserligen icke uteblifva, ehuru jag beklagar at hvarken diskussionerna eller de ämnen, som afhandlas, vinna derpå. Hr Gezelius framställde till Hr Petre, att har måtte inställa sina vidlyftiga utflykter och tillåta dis kussionen hålla sig kring hufvudsaken. Hr Helledoy. Om Hr Petrg önskat inhemta Ta larens egen tanka i afseende på den i hans yttran de framställda fråga, skulle han gerna meddelat den men kunde icke lemna någon upplysning om huru vida närvarande krigsminister adopterat förra råd igifvarepersonalens åsigter i afseende på försvars verket, ty han hade ej forskat derefter, utan endas i hvarje serskildt fall följt sin egen öfvertygelse. Hr Petre hoppades att Utskottet skulle fästa upp :märksamhet vid hans framställda anmärkningar oci från Landtförsvars-departementet söka inhemta nö diga upplysningar. Hr Wijk fann det klart, att om vi ega armter borde de äfven öfvas. Det vore beklagligt om ickt i farans stund funnes stammar, kring hvilka vårbe väring kunde sluta sig. Hr Jakebi. Om tillgångar på ordinarie stat sak nas för behofvet, måste de fyllas genom extra an slag. Detta behof hade det tillhört Utskottet at utreda, men då sådant icke skett, kunde han ej ytt ra sig öfver huruvida anslaget borde beviljas el ler ej. Hr Kjellberg erinrade, att passevolansen uppgåt till 200,000 och anslaget för beväringens öfning 80,000 Rdr, och gillade således Utskottets tillgöran de i denna punkt. Hr Geijer fann att Utskottet ej saknat skäl til sitt afstyrkande. Hr Wedberg. Samma summor, som hittills fö detta ändamål ansetts tillämpliga, hafva äfven nu blif vit anslagna, och torde äfven hädanefter förslå. Hr Langenberg biföll Utskottets betänkande oci Hr Hammar instämde med Hrr Wern och Moberg Punkten återremitterades. (Forts. följer.) ) Detta förekom i ett yttrande som föregick bör jan af diskussionen i hufyudsaken öfver detta be tänkande. STOCKHOLM den 9 Januari