Aftonbladet – 9 januari 1841, sida 2

RR VR PA Propagandan icke hoppas någon nåd, utan en svår tuktan måste och skall träffa hennes Uppbrännandet af staden Paris, eller dess ockupation af en främmande armå under en följd af år, skulle vara ett rättvist straff för den krigiska faktionens förbrytelser. Dessutom kunde det sättas i fråga, huruvida ej Frankrike, liksom Polen, borde delas emellan de allierade makterna, för att för alltid utplåna denna Europas gissel från Europas karta. Frankrike står vid branten af en afgrund. Hvad tyckes om en sådan ilska? I Chatam skulle de sista dagarne af förra året ett infanteri-regemente inskeppas till Ostindien. Ett regemente af garnisonen i Dublin hade fått befallning, att afgå till ön Mauritius. Lord Cardigon, som duellerat och processat med en af sina regementskamrater, och är ryktbar öfver hela landet för sitt aristokratiska öfvermod, blef nyligen vid sitt inträde i theatersalongen i Drurylane, emottagen af så starka hvisslingar, att han nödsakades gripa till flykten. En possesionat i Skottland, Sir Ur Aiam Maxwell, har nyligen låtit tillkännagifva, att han hädanefter icke ämnar tåla någon förpaktare på silt gods, som icke vid parlamentsval röstar på hans kandidat. TYSKLAND. Kronprinsen af Bäjern har ifrån Triest, d. 24 1 förra månaden, anträdt en resa till Grekland, för alt besöka sin broder Konung Otto. (ORIENTEN. Underrättelsen med förra posten, att Porten vägrat ratificera konventionen emellan Mehemed Ali och Napier, bekräftar sig. Se här hvad ett bref från Konstantinopel af den 8 December innehåller rörande denna händelse: I förrgårs erhöll 1nan här underrättelse om den konvention, Commodore Napier afslutat med Boghos Bei (Mehemed Alis utrikes-minister). Napier är en förträfflig sjöman, en tapper soldat, men en dålig diplomat. Misskännande de instruktioner han erhållit, andan af de till honom utfärdade befallningar, och de politiska förhållanderne, förryckte han den ståndpunkt, som tillkommer Porten och de fyra makterna. Så snart konventionen här inträffat, sammankallade Porten genast Divan, och det Napierska fuskverket förkastades enhälligt. En församling af Ulemahs, som bhbölls hos Scheich ul-Islam, förklarade konventionen likaledes för noll och ogiltig. Men största rörelsen bemärktes inom diplomatiska korpsen. En officiell not till de fyra Europeiske representanterne, i hvilken Porten förklarar, att han icke ville veta af någon ärftlig förläning af Egypten åt Mehemed Ali, och hvari den eftergifvenhet högt tadlas, hvarmed man tillät honom att göra flottans återställande beroende af denna ärftlighets beviljande, hade snart till följd en konferens i utrikes departementet, hvarefter depecher till Syrien och Egypten afgingo med ångfartyget Tahiri Bari. Dessa innehålla, såsom det försäkras, ogillande af fientligheternas inställande emot Mehemed Ali, och förnyad befallning att åter vidlaga tvångsåtgärder emot den rebelliske paschan, äfvensom antydan till denne sednare, att ovilkorligt och utan uppskof underkasta sig Sultans nåd, såvida han icke för alltid skulle gå densamma förlustig. — Just nu försäkras, att Lord Stopford och general Smith likaledes förkastat den af Napier med Boghos Bei afslutade konventionen, och förklarat Napiers hela förfarande i Alexandria förtjent af en skarp tillrättavisning. — General Smith, hvilken, såsom det synes, ännu icke aflemnat sitt befäl, har besatt linien ifrån kusten ända till Döda hafvet, och Ibrahim Paschas återtåg är numera omöjligt. Efter all sannolikhet skola vi snart erhålla underrättelse om den Egyptiska armeåens totala förstöring och Ibrahim Paschas tillfångatagande. Han skall redan hafva gjort ett fruktlöst försök, att öfver Damaskus draga sig ur sin farliga ställning. I Wien hade konventionens förkastande spridt mycken oro på börsen, och kursen på alla effekter hade betydligt fallit. Man trodde dock, att denna penningemännens förskräckelse var förhastad, emedan man tog för gifvet, att underrättelse endera dagen skulle anlända, alt amiral Stopford slutit ett ungefär lika fördrag med Mehemed Ali, som Napier. Det är blott i formen, som egentligen någon förändring synes komma i fråga; ty i de till Amiral Stopford aflåtna instruktioner finnes föreskrifvet, att Mehemed Ali ovilkorligen måste underkasta sig Porten, och sjelf bedja om nåd, såsom första vilkoret för hans restilution. Det är väl temligen sannolikt, att Mehemed Ali, sedan Syrien numera är förloradt för honom, icke sätter sin besittning af Egypten på spel genom en strid om ord, då han redan i sak gått in på det väsentliga, som de fyra makterma af honom fordra. Får man tro hvad ett Belgiskt blad Independent beråttar, efter bref från Alexandria af d. 42 December, så skulle amiral Stopford hafva tagit befälet från Commodore Napier öfver den Engelska eskadern utanför Alexandria, och gifvit det åt kapten Fanshawe, chef för Stopfords generalstab. Denne hade d. 7 December ankommit till Alexandria, och genast uppmanat Mehemed Ali, att ovilkorligen underkasta sig Porten och utlemna Turkiska flottan, hvaremot han skulle erhålla ärftlig besittning af Egypten. Efter trenne dagars underhandlingar skall vicekonungen verkligen hafva avilkaorkoen underka