Aftonbladet – 9 januari 1841, sida 1

3 SEMPER PR FN FAM, 1 loDRAS I RBUOITUCL dl NC3; i F. BASTMANS uli huset Nr 9 i hörnet af Hornsoch Utdelning kl. 6 eftermiddagen. trodde, att öfverskotten voro medtagna för ångfartyg, emedan kontrakt nyligen blifvit afslutadt om förfärdigande af ett nytt, för postverkets räkning. Utskottet hade icke bestämdt yttrat sig, om nämnde inrättning skulle hållas vid makt, m. m. Hade ej menat att telegrafen skulle underhållas af medel, som postverket för egen räkning hehöft, utan endast att visst belopp af öfverskottsmedlen skulle företrädesvis för sådan inrättning anvisas. Hr Westman ansåg, lika med Hr Brinck, att ett bestämdt belopp måtte anslås, i annat fall kunde man ej med säkerhet beräkna, att medel funnes för detta ändamål. Hr Bagar: Fastän postkommunikationerna i vissa delar af riket förbättrats, hade detta icke skett i alla; nämnde exempelvis dem emellan Mariestad och Uddevalla ; innan nya ångfartyg byggdes, borde man tillse att sådant rättades. Hr Wijk yttrade sig öfver nyttan af telegrafer ; trodde, att de, vi nu ega, böra bestridas af postver-. ket, men längre sträcker sig troligen ej verkets förmåga, om för postkommunikation mellan England och Sverge svenska postångfartyg skola få begagnas. Man hade äfven önskat portonedsättning för utländska bref, och ombuden från Götheborg hade fått sig scerskildt uppdraget att tillvägabringa en sådan, men med afseende på postverkets behof, ej trott sig böra föreslå en sådan lindring. Då för hela ändamålet med telegrafinrättningens bringande i stånd kring alla våra kuster endast erfordrades 435,000 Rdr, trodde Tal., att det begärda anslaget ej bordt afslås. Er Wallander: Flere Talare hade, i stället att ingå i ämnet, yttrat klander öfver postväsendet. Just detta gal anledning för Tal., att instämma i Hr Brincks motion, emedan det utvisade, att postverkets tillgångar ej blifvit på ett ändamålsenligt sätt förvaltade. 8:e punkter: om anslag för instruktionskompanier lemnades utan anmärkning. 9:e punkten: om anslag för armöens vapenöfningar. Hr Helleday: Om ifrågavarande behof kunde fyllas af de ordinarie anslagen, vore det skäl att Rikets Ständer, lika med Utskottet, afsloge det begärda anslaget; men så är ej förhållandet. Otillräckligheten af arslaget å ordinarie stat har tvungit Regeringen att anticipera på kommande årsinkomster. Mm man vill, att vapenöfningar skola ske årligen, miste man bevilja anslag; som nu är, kunna de ej ske oftare än hvartannat eller tredje år. Hr Gez-livs talade äfven för bifall af det ästade anslaget, på de skäl, att de i ordinarie regleringen uppförda voro otillräckliga. Hr Petr6: En värd Talare, som mäste cga speciel kännedom i ifrågavande ämnen, har förklarat, att det äskade anslaget skulle vara af ett oeftergifligt behof påkalladt. Detta ger mig anledning. att af samma Talare begära en upplysning. Beslutet om Kongl. Maj:ts proposition i detta ämne är fattadt för 40 månader sedan, och denna proposition är kontrasignerad af Hr G:fp, under förhållanden, hvilka, efter Statsrådets förändrade organisation, numera svårligen kunna af Kongl. Maj:ts nya Regering godkännas. Man har i allmänhet omnämnt, att de frå gor, hvilka förekomma i berörda Kongl. proposition, icke utgjort föremål för sådana omsorgsfulla öfverläggningar inom Konungens Konselj, som dessa ämnens vigt fordrat, utan att besluten härom blifvit på en ganska kort stund fattade. I synnerhet hafva erinringar af denna beskaffenhet förekommit emot allt hvad med krigsförvaltningens anslag eger gemenskap. Nu skulle det således vara angeläget att veta, huruvida den nya Krigsministern vill adoptera dessa förslag och ikläda sig ansvarighet för detsamma. Statsutskottet har förut funnit sig böra tillstyrka dels nedsättning, dels ock totalt afslag å hvad Hr Grip, efter en alltför löslig behandling för krigsväsendet, äskat. Detta förhållande bör ej undfalla uppmärksamheten, ej ens hes dem, som arbetat för propositionen, under nästlidne aftonplenum. Aftonen var då till en början ljum, blef derefier qvalmig, sedermera varm och slutligen At. Under det sista stadium var det en Ledamot,. som förifrade sig ända derhän, att han ifrågasatte, huruvida icke ett yttrande. innefattande några ganska lindriga anmärkningar emot Krigsförvaltningen, kunde hänföras till en förnärmelse mot 3 8 Begerings-formen. Det kan icke vara Ståndet obekant. att, under Riksdagens lopp, 2:ne helt och hållet olika åsigter sökt att göra sig gällande. Den ena, som tillförne gjort sig känd inom enskilda associationer och enkannerligen inom Industri-föreningen, har antagit, att man aldrig bör gifva med sig, och har velat tillämpa denna princip, äfven på Regeringens handlingar, samt följaktligen yrkat att Reg. aldrig må rätta sig efter Rikets Ständers önskningar, aldrig lyssna till hvad Representationen under sin långa sammanvaro enständigt yrkat. Ja, man har gått så långt, att man klandrat, det en Konungens personliga vän samtalat med några enskilda Representanter, tillhörande denna fraktions politiska vedersakare. Den andra åsigtens anhängare deremot, hvilka bevisa sina ord med sina gerningar, medgifva visserligen att de, likasom andra menniskor, kunna misstaga sig, men tycka likväl, att det åligger en konstitutionel Styrelse att gifva med sig, att den bör foga sig efter Representationens rättmätiga fordringar, och cjfj halsstarrigt vidhålla ett system af fåfänga och oefter-å rättlighet. Omständigheterna hafva under loppet arg Riksdagen visat sig å ena och andra sidan på of-3 vanbeskrifna sätt, och äro ännu i dag oförändrade. l Då låter höra sig en röst, som icke allenast hänför ett det mest oskyldiga yttrande om krigs-administrationen till brott emot 3 Reg. F., utan äfven talar om en allmän prosperitet i landets financer, och på grund deraf vill erhålla ökade anslag åt en sedan många år tillbaka planlös krigsförvaltning. Det är med afseende å dessa förhållanden, som jag önskar veta, huruvida den nye Krigsministern (Frih. Cederström), hvilken tillträdde sitt embete först efter några månader efter det omförmälda Kongl. proposition om — ——L ror