Aftonbladet – 9 januari 1841, sida 1

samt i huset Nr 52 vid Röda Slussgatan. ANNONSER emo Rn nn nn nn sen riksdaler, samt att en rätt vacker summa af lilla kreditivet blifvit för ändamålet använd. När endast för Waxholm så ansenliga statsbidrag erfordras, kunde man lätt inse vår oförmåga, att, i afseende på nya fästningsanläggningar, åstadkomma något stort och prunkande. De besparade millionerna skulle till dylikt icke långt förslå. Punkten återremittades. 53:e punkten: om anslag till Carlsborgs fästningsbyggnad. Hrr Hegardt, Langenberg och Waliander yrkade, i enlighet med hvad förut blifvit anfördt, att anslagen skulle utgå i 5 år, hvarefter punkten återremitterades. 6:e punkten: om anslag till Carlstens fästning och Marstrands hamnförsvar, samt till Carskrona fästningsverk. Hr Helleday: Då Utskottet erkänt nödvändigheten af ifrågavarande befästningar, hade det bordt bevilja ett större anslag, än som nödvändigt erfordras för underhåll och sysselsättning åt fångarna derstädes. Det är för ingen obekant, huru vigtig Carlstens fästning är såsom nyckeln till Kattegatt och de norska farvattnen; efter den af Utskottet föreslagna nedsättning af det begärdta anslaget, skulle befästningsarbetena afstadna både vid Carlsten och Marstrand, och kanhända största delen åtgå till blotta reparationer. Hvad Corlskrona befästningar angår, kunna de snart vara färdiga så framt de ej genom brist på anslag måste uppehållas. Hr Ifa gergren instämde. Hr Christierson önskade. bifall till Kongl. Maj:ts proposicion, och att Utskottet måtte skilja mellan de olika fåistningarna och bestämdt utföra, hvilka summor som skulle anslås till den ena eller den andra; underlåtenhet härutinnan vid förra riksdagen, i afseende på Kungsholms hefästning, hade föran ledt, att 35:e hufvudtiteln fått vidkännas en betydlig utgift, som bordt drabba den 4:e. Hr Christiersson uppläste derefter em underrättelse från chefen på Carlskrona fästning. öfver huru långt arbetet å densamma avancerat, och hvari uppgafs, att det med säkerhet kunde antagas vara färdigt inom sutet af år 4845. rliga kostnaden för fångarnas underhåll hade gått till 30 å 40,000 Rdr; Utskottet hade nu endast anslagit 20,000 Rdr, således skulle fångarna bli utan sysselsättning större delen af året, så framt icke fyllnaden skulle tagas från 8:e hufvudtiteln. Hr Wijk vitsordade behofvet utaf det af Kongl. Maj:t äskade anslag för Carlstens fästning; såsom nyckeln till rikets vestra kust, samt yrkade på återremiss. Hr Petre erinrade, hvad Carlsborgs fästning angår, att denna fästning innefattade ett nytt bevis på planlösheten, i afseende på vårt försvarsverk. Man måste medgifva, att dett icke väl öfverensstämde med rikets sannskyldiga nytta, att, under det fåstningarna på kusterna förfalla, man företager sig cn ny skapelse, eller att tillreda en fästning inuti landet, som just för sin belägenhet innebär en viss, af befästning oberoende trygghet, och således icke borde få absorbera medel, hvilka befästningarne på gränserna så väl behöfde. Tal. ansåg, att Utskottet borde bestämma, huru mycket som skulle tillfalla de serskilda befästningsarbeten. Såsom ett bevis på, huru man under Carlborgs byggnad vanvårdat ,öfriga fästningar, nämndes exempelvis Christianstads fästning i Skåne. Hr Chrstiersson ville, i afseende på Hr Petres yttrande, om gränsfästningarnes förfall, hafva anmärkt, att detta icke var tillämpligt. i afseende på Kungsholms fästning, som utgjorde ett mästerstycke i befästningskonsten och allmänt beundrades. Anförde, såsom ytterligare skäl för skiljande mellan anslagen för de olika fästningarna, att, i annat fall. cheferne för landtoch sjödepartementet skulle tvingas blanda sig i hvarandras funktioner. Punkten återremitterades. 7:e punkten: angående anslag för telegraf persedlar. Hr Brinck skulle såsom motionär i ämnet hafva önskat, att Utskottet icke så lösligen behandlat denna fråga, och ville föreslå, att Rikets Ständer måtte besluta, det de af Kgl. Maj:t för detta ändamål äskade 15,000 Rdr måtte företrädesvis utgå af postmedlens öfverskott, icke allenast för att underhålla de n. yv. telegraflinierna, utan äfven för att efterhand utsträcka desamma; samt befarade, att i annat fall postmedlens öfverskott skulle medtagas för andra behof. Hr Limnelius instämde. Hr Gezelius kunde icke gilla Utskottets förfarande, att icke anvisa ett serskildt anslag för dessa medel. Postverkets. inkomster voro af Kgl. M:t beräknade till 4350,000 Rår för närvarande, i stället för 100,000 Rdr såsom förut, och öfverskottet måste således följaktligen förminskas, i följd hvaraf samma öfverskott, hvilket Kgl. M:t förbehållit sig för ytterligare förbättringar vid postverket, ickekommer att lemnå tillfälle till andra kostnader, än som med sjelfva postväsendet kan hafva gemenskap. Tal. biföll det af Kongl. Maj:t äskade anslag, 45,000 Rdr. Hr Petre. Ett samband ägde visserligen rum e-l mellan Kongl. Krigskollegium och Postverket i så måtto, att begge dessa verk hade en gemensam lt chef. Tal. hade i början af Riksdagen framställt anmärknings-anledningar mot Postverkets styrelse; ) Postverket hade vid 4824 års riksdag blifvit gynnadt med ett så rundligt anslag, att man ägt skäl förvänta, det något af betydenhet skulle göras för denna adninistrations förnämsta ändamål, nemligen postkomnunikationerna inom landet, helst allmänhetens anspråk derutinnan vuxit i samma mån, som posttaxorre på sednare tider blifvit ansenligen stegrade. Ännu hade poststyrelsen icke vårdat sig, att taga erforderig kännedom om samtlige poststationerne i riket. Ännu hade man icke uppfyllt ett längesedan gifvet löfte, att låta å vattentäta kärror fortskaffa posterne. Ännu höra poströfverier, om icke till ordningen för dagen, åtminstone till de fall, som för ingen deläro sällsynta. Imedlertid sitter poststyrelsen trygg och!