Aftonbladet – 8 januari 1841, sida 3

NORGE. — Den bekante Henrik Wergeland har till kommissionen för allmänna undervisningens förbättring ingifvit en skrift, hvari han fäster kommissionens uppmärksamhet på den förlust samhället lider derigenom, att de bättre anlagen bland allmogens barn icke uppsökas och utbildas genom en högre undervisning. Han erinrar att ämnena för statens tjenst alltid tagas ur en enda, nemligen de förmögnares kast, hvilket han anser så mycket mindre lyckligt, som skaparen ofta utdelat andans gåfvor till massans barn i ett rikare mått. Det är,, säger har, mycket naturligt, att förmögenheten och rangen uppfostra sina barn till förmögenhet och rang; men staten bör vara geniets moder och fader, då detta ej eger förmögna föräldrar, och uppfostra det åt sig. Det bör företrädesvis vara folkets barn. Ge niet födes, som man vet, och det sällan, men det födes lika ofta under ett tak af halm, som under de rikas höga loft. Frågan är blott att framdraga det., För detta ändamål föreslår han, att presterskapet vid ungdomens beredelse till nattvarden måtte anteckna de utmärktaste ynglingarne och vid prostvisitationerna uppgifva dem för prosten, som efter anställdt förhör borde anmäla dem han funne förtjenta hos biskopen till uppfostran på allmän bekostnad. Han antager att antalet af sådane stipendiater till en början icke skulle öfverstiga 30, och beräknar för hvardera en årlig afgift af 200 Speciedaler. — Som kommissionen på denna hemställan ej lemnat annat svar, än att den vid läglighet skulie tagas i öfvervägande, har Hr Wergeland framställt sitt förslag genom tidningarne såsom föremål för en proposition vid nästa Storthing och uppmanat dem, som fästa afseende derpå, att till honom sända sina betänkande, dem han då vill sammanfatta och i sinom tid framlägga. — Ideen är utan tvifvel vacker, men vid dess utförande torde noga böra öfvervägas huruvida man icke derigenom tilläfventyrs lägger hinder i vägen för den ännu högre att genom skolornas förbättring och ökade antal sätta cgeniet i tillfälle att sjelf bryta sig väg, oberoende af en, måhända ej alltid tillförlitlig, mönsterherre. — I Christiania hade en läsare, en religionsforbedrermand, Jonas Ellingsen Solberg, låtit i tidningarne annoncera, att han på Nyårsdagen vike bålla ett andligt tal i en af stadens kyrkor. Han samlade derigenom en stor mängd nyfikne, men hade ej bättre sörjt för tillfredsställandet af deras nyfikenhet, än att han först i det ögonblick talet skulle börjas framsteg till presten och begärde dennes tillåtelse, hvilken likväl och, som det synes, på goda skäl vägrades, till stor ledsnad för den församlade mängden. Jonas ville då hålla sitt tal på torget, men denna kyrka vägrades honom af polisen, hvadan han begaf sig till en mindre besökt gata och lät der sin ande utströmma öfver folket. Den lärer icke varit af den väldiga sorten och Norska blad anmärka uttryckligen, attingen areligionsforbedring följde deraf.