unga man lata Hhegagna sig Ull medverkan 16 ändamål, som de kanske sjelfva ej känna, uta att akta på, huru många före dem blifvit be gagnade på samma sätt, för att efteråt bortka stas likt citronen, sedan den blifvit väl utkra mad, och det vore då nog alt svara dem me den bekanta versen: hvad Du vinner, hjelte rykte vinner Du dock ej derpå!c För den sto ra allmänheten vore då ingenting annat märk värdigt deri, än att alltsammans hvad här cite rats ur Biet, oeh ännu mycket mera af samm: slag, förekommer i blott de trenne första num rorna för i år, och sålunda bär vittne om er mera koncentrerad ursinnighet i tonen, än mar förut sett någonstädes hopad inom lika mång spalter. Men saken förändras då man besin nar, att de nyssnämnda personerna äro blot verktyg och enfans perdus åt andra, som st bakom och styra machineriet; det blir då afet helt annat och större intresse att undersöka hvad sjelfva detta fenomen af en så ultrafana tisk organs framträdande just nu under viss: andliga och verldsliga notabiliteters auspicie kan betyda såsom ett tidens tecken, och Vv skola i det afseendet vid första lämpliga till fälle föra uppmärksamheten på vissa omständig: heter, som icke böra gå förlorade för betraktaren. då man vägrat gifva prenumeration annat än pi helt år. Detta hade han herättat för någr: personer, som drucko sin kaffe hos honom; ul: en af dem leende yttrat: Haf bara ickt brådtom med att prenumerera på Biet, si får Herrn det nog för intet! Händelsevis had en af Biets utliggare suttit i nästa rum, och inom några timmar derefter var den ofvan nämnda historien uppgjord. Att man åter söker framställa Aftonblads. förläggaren såsom en sniken person, hvilker håller ingenting heligt när det kommer i kol lision med hans vinstbegär, och att inga o sanningar för detta ändamål sparas, derp; kunde otaliga exempel framdragas. Här mi vi blott anföra det sednaste. Uti M 4 a Biet, för den 2 Januari, yttras om Aftonbla dets förläggare, att han i JM 297 af Afton. bladet låtit utpuffa tvenne på sitt förlag ut gifna barnböcker, med tillbakasättande af helc den öfriga mängden af dylika arbetenn, och detta framställdes ironiskt såsom wett nyt bevis på oegennytta, rättsinne och ädel opar atiskhet. Hvad skall nu den tro, som icke läs! JM 297 af Aftonbl.? Förhållandet är likväl, att samma nummer och under samma hufvudrubril som dessa 2 barnaböcker, förordas icke mindrt än 3 andra julklappsskrifter, hvaraf trenne fö barn och ungdom. Om den ena heter det, at den är äfven en ganska nätt och underhål lande barnbok, och en rival åt den först nämnda, på IL. J. Hjertas förlag utgifna Om den andra finnes yttradt, att den synte: böra vinna bifall, och att hvarje häfte inne. håller 42 å 48 teckningar efter Grandville: bekanta ypperliga träsnittsbilder,. De tvenne öfriga julsakerna i samma nummer äro jem: väl fördelaktigt omnämnda. Orsaken, hvarfört icke ännu flera barnböcker på samma gång anmäldes, var helt enkelt den, att flere så dana då ännu icke hade blifvit Red. tillsända, förmodligen emedan de först i samma dagar voro utkomna. Men en annan omständighet torde ännu bättre utvisa huruvida det ofvan anförda omdömet är rättvist. På IL. J. Hjertas förlag utgåfvos neml. äfven före Jul trenne större arbeten, tvänne romaner och sednare delen af en barnbok med flera hundra plancher Äfven deras afsättning var till en del beräknad för jul; men det oaktadt har ingen al dem, ehuru förlaget dertill är mångfaldigt kostsammare än i de två små barnböckerna, ännu blifvit anmäld, annat än i annonsafdelningen; medan deremot alla de po: etiska kalendrarna, tillhörande främmande förläggare, varit recenserade så utförligt som utrymmet medgifvit, och hvar och en rekom: menderad hos publiken efter sin förtjenst Aftonbladets förläggare hade väl nästan hop. pats, att det skulle räknas honom till godc såsom ett bevis på grannlagenhet, att sålunda icke genast gå andras omdöme i förväg med recension af sina större förlager, mer han ser nu, huru litet detta handlingssät! ländt honom till fördel inför personer, som förmodligen bedöma andras motiver endast efter sina egna. Härmed må läsaren kunna afgöra den omständigheten huruvida han. kan träffas af den i Biet uppsåtligen framskjutna insinuationen mot honom, att hafva tillbakasatt hela den öfriga mängden utaf dylika arbeten, för att få rekommendera sina egna. — —tIEA— — Ått den devuerade pressen icke ens skonar sjelfva Regeringen, när denna gör något, som ej synes passa in i stycket för de desperates system, kan inhemtas af de små anfall Hr Dalman fått uthärda för det han, vid de sista