Aftonbladet – 5 januari 1841, sida 2

sig i den frågan, hvad slags trollmakt utlänninsen kan ega till lättare afsättning, om priserna äro desamma. De utländska handelshusen sälja sin vara på viss tid; de kunna väl gifva kredit, men draga deremot in sina penningar genom vexlar eller mot ovilkorliga reverser, som icke tåla något uppskof. Hvad är det då för magiskt skäl, som skulle göra, att ej de Svenska handlande skulle köpa den inhemska varan lika gerna, om priset vore detsamma? AÅnnu hafva vi ej hört något sådant uppgifvas. Häri kan skälet således omöjligen ligga; eller huru skulle det annars vara möjligt att sälja andra Svenska varor, såsom till exempel bomulls-, i täflan med utlänningen? Vidkommande den andra punkten eller skilnaden i ränta, så måste man väl taga något i beräkning den fördel, som fabrikanterna här hafva genom belåningsrätten i Manufaktur-Diskonten. Vi vilje likväl blott antaga den att motsvara en procents lindring, och det oaktadt belasta den Svenska fabrikantens rörelse med två procents högre ränta än utlänningens. Detta är i sjelfva verket långt öfver verkhga förhållandet, då man vet, att både i England och Tyskland betalas ofta fem och sex procent för penningelån, hvilka äro instuckna såsom stående lån i någon industriel rörelse, Men så mycket, som dessa två procent, måste deras vinst ovilkorligen motvägas af större transportkostnader, af nödvändigheten att hålla resande, af kommissionsprocent vid inkasseringar, af en större svårighet att underrätta sig om afnämarnes soliditet, m. m., utan alt upplaga tullen i beräkning, hvilken i alla fall väl åtminstone måste göra något. Om således både afsättningstillfället och räntan vid närmare undersökning visa sig ingalunda vara till den inhemska producentens förfång, när man lägger de nu nämnda större svårigheterna för utlänningen i den andra vågskålen, så återstå de tvenne omständigheterna: machinerier och arbetslöner. Men i afseende på det förra erkännes det ju och yttras affabrikanterne sjelfve, att de numera förskaffat sig lika goda machinerier som de utländska, och dessa kunna till och med, nästan utan undantag, nu tillverkas hemma i landet. Det bevisas dessutom deraf, att kläden kunna göras af samma godhet som de utländska. Att icke heller arbetslönerna här äro större, skulle med lika lätthet ådagaläggas. Härifrån kan man således icke sluta till någon underbalans. Vi hafva då slutligen de mycket omtalta kriserna. Men om dessa skulle vara så förfärliga till sina verkningar på vår marknad; som det föregifves, så skulle de redan i första band nu verka lika förderfligt på den Tyska och: Engelska marknaden, d. v.s. ruinera alla de dervarande fabrikerna, och likväl finner man af statistiska berättelser, att dessa icke blott fortfara utan äfven utvidga sig. Ville man betrakta alla dessa omständigheter litet närmare och för en stund aflägga sina förut fattade meningar, så skulle vi tro, att anledningen till den paniska förskräckelsen till en ganska betydlig del skulle bortfalla. Det oaktadt vilje vi ej neka, att den inhemska fabrikanten har att strida mot en och annan svårighet och hufvudsakligen den, att han kanske mera än den utländska, måste sjelf vara förläggare för sin rörelse och använda en stor del af sin tid att negotiera dels för penningars erhållande, dels för beredande af afsättning hos minutören. Meu just en undersökning om orsakerna härtill skall, såsom Vi tro, göra det klart, att man, i frågan om klär deshandeln, förblandar tvenne alldeles främmande: ämnen, nemligen så, att man tror: förbudens bibehållande vara enda botemedlet mot ett ondt, som borde på annat sätt förekommas. Detta sätt ligger åter, efter vårt förmenande, uti en större frihet åt handeln i allmänhet, som kunde föranleda kapitalisterne att täfla i spekulationen på artikeln kläde, likasom på andra artiklar, äf-vensom vidtagandet af sådana åtgärder, som ofta: utomlands ega rum medelst större periodiska marknader eller auktioner på varan. Om t.ex. tre eller fyra sådana marknader för klädesför-säljningen höllos här, och ett par i Skåne, likasom för Tyskland i Leipziger messan, så är det väl ingen tvilvel, att tillfället till erhållande af ett större sortiment skulle föranleda handlande från. en mängd städer, att der infinna sig och på en gång göra sina uppköp; och om då den tillfälliga vinsten på ett eller annat stycke blefve mindre, så blefve den dock på det bela jemnare och säkrare. Vi skulle tro, att äfven de ifrigaste prohibitister, om de med lugn genomlåsa detta, böras finna, huru långt det är ifrån, att vi skulle vilja eller önska, att en större indusiriel näring måtte ruineras, hvilket man så ofta sökt emot detta blad insinuera. Inför alla andra behöfve Viicke fritaga oss ifrån en sådan misstanka. NEINERETRSTREIT ETIAVRLENNATRA NÅGOT OM BARNS FYSISKA UPPFOSTRAN 7?). Fordom, säger man, voro menniskorna friska och starka — men nu? Hvad ar väl orsaken till denna slägte efter slägte sjunkande kraft?