vittna; och den andra, att en gräns behöfde sättas för den oupphörliga tillökningen i statsutgifterna och någon lindring beredas åt de skattdragande. Om man blott fäster sin uppmärksamhet vid dessa hufvudpunkter, och huru tänkesätten härom genomgå hela Riksdagen, så skall man lätt finna, att hvad som derutinnan vidgjorts, ingalunda varit eller kunnat vara frukten af några få personers planer, eller af någon enskild kotteritillställning, utan af en ofantlig majoritets sammanstämmande tanka, från Haparanda till Ystad. Visserligen är det ej svårt att inse både att och hvarföre de stationära och reaktionens apostlar skola söka att bortblanda detta verkliga förhållande; men försöken kantra genast emot två ovedersägliga bevis. Det ena är, att koalitionen eller enigheten i dessa punkter icke hindrat meningarna att sönderfalla, såsom vanligt, 1 sina många serskilda nyanser i andra frågor, ja till och med ganska starkt emellan personer, som öfver de förstnämnda punkterna varit ense; men att de likväl åter genast förenat sig, då dessa kommit å bane, såsom man sett af resultaterna hela tiden i det förstärkta Stalsutskottet. — Detta ådagalägger tydligt, att koalitionen, om man så vill kalla en öfverensstämmelse af denna beskaffenhet, ingalunda bestått i någon kotteriplan, utan varit en verkan af sakernas eget tvång samt att densamma ömsom både tillkommit, upplöst sig och åter trädt i verksamhet i följd af sakernas natur, ej af personliga inflytelser, ja, att hvarken en eller två, eller fem, sex personer, om äfven af de inflytelserikaste, skulle förmått att inverka till eller ifrån för resultaterna derutinnan. Koalitionen har således icke varit någon partisak i detta ords vanliga mening, utan blott verkan af ett allmänt kändt hbehof att låta landets röst förnimmas öfver den riktning hos styrelsen, som gifvit folket ett rättmätigt skäl till missnöje. Det andra beviset att denna förklaring är den enda riktiga ligger deri, att till och med några af de tidningar, som verksamt biträdde Minerva att utsprida ryktena om en koalition med några hemliga planer, korrt derefter eller före riksdagens början funno sig så dragne med af det allmänna tänkesättet, att de sjelfve ifrigt arbetade med för de båda hufvudändamålen af den verkliga koalition, som sedermera hos representationens majoritet visat sig inträffa. Om Östgötha Korrespondenten och Najaden samt tilläfventyrs ännu en eller par kolleger i landsorten, som en tid voro så hufvudyra af de många hemlighetsfulla berättelserna, behagade begrunda det ganska enkla sakförhållande, vi nu vidrört, så kunde de sedan komma ifrån allt vidare grubblande derpå. Sanningen fordrar att erkänna att MNajaden redan synes börja komma ifrån sina illusioner, och detta torde redan längesedan ha inträffat med Freja, hvarföre man också numera ser Svenska Biet klaga öfver, att Freja cgör narr af mor Svea; en förebråelse som Freja väl synes kunna smälta med god smak, när den kommer från det bållet. — ——t——AA