Aftonbladet – 16 december 1840, sida 2

j sten Lundblad, Dr Morin, Biskop Butsch och Biskop Hedren, med tillstyrkande, emedan den skulle vara vigtig för spannmålshandeln, serdeles när Wermland ej fått rik skörd. För Hamnanläggning i Hjo talade Prosten Säve, Biskop Butsch och Prosten Lundblad, äfvenledes med tillstyrkan. För hamnen i Warberg talade D:r Bexell, serdeles med afseende på det skydd, den kunde lemna mot de ofta vid den kusten inträffande sjöskadorna; och ville Talaren öfverlemna denna angelägenhet åt Konungen. Om en hamnbyggnad vid Höganäs talades af Prostarne Berlin, Hallbeck, Cstberg, Sylvan och Säve, alla förordande dess blifvande ändamålsenlighet, om den kan verkställas, ej blott emedan den vore en ipassande föreningspunkt mellan Nordoch Östersjön, en tillflykt för de af stormar hotade fartygen, och ett värn för hela sjöfarten, utan äfven derföre, att skärfgårdsflottan kunde hafva en tjenlig utgångspunkt i skrigstider, samt handelsfartygen, med undvikande af ;Öresundska tullomkostnaderne, derstädes skulle kunna sbåde lossa och lasta. I i Örriga hamnbyggnader förordades äfvenledes såsom gagneliga, såväl som uppmuddringar af flere åar, sertdeles den af Helge å, såsom vigtig för Cimbritsj ihamn och orten deromkring. ; i Derpå talades om nybyggen i Norrland, serdeles af Prostan Sidner, med beklagande deraf, att förslaget så förkastats. Lin-tillverkningens aftagande, idå den nu, serdeles hvad den finare angick, icke beitalar sig, hade gjort, att man måst vända sig till ijordbruket, hvarifrån man, ehuru fördelaktigt det är, ;blifvit afvand genom den förra näringen. Detta mötte iderföre nu sina hirder, och vore det just derför, som ijanslag önskats. Det föreslagna anslagets fördelning på dessa fyra länen, skulle dock blifva alltföre litet; hyarföre Tal. önskade, att det måtte tillfalla endast intillverkningens aftazande, lidande Weän. Professor Grafström ansåg bela Norrländska länen, och var glad, till understöd och i någon mån Prosten Säve ansåg antingen i inskränkas till Westernorrlands län, Prosten P 6G. Ev:d livs beklatt cj på he j 1 , he d 5; en rundare i:t, använda. sig Prostarne Berlin, Lyth, och behof, och r i n förenad iSandberg m. il. Derefter föreföll ingenting serdeles, till dess man kom till väganläggningar, hvaröffer många Talare tyttrade sig. I Prosten Gumelus instämde i Hr Dalmans reserfration, och ansåg fö st och främst böra uppgöras fen plan och derefter och i sammanhang med det hela anslås till mindre företag; hvarföre Talaren ihelst sett något betydligare anslag lemnas till Koinungens disposition. Deruti instämde I Prosten P. G. Svedelius, som derjemte beklagade, att en hans motion, till förmån för Lima Socken, ej blifvit bevärdigad med Utskottets uppmärksamhet. Prosten Feryqvist talade för vägen emellan Westerås och Fahlun, som, i anseende till de svåra tyngder som på den föras, väl behöfde uppbjelpas; fönskande Talaren, att det fribetsälskande Dalarne jmålle få någon hjelp, och att anslag härtill måtte beviljas för flere är. Prosten Berlin fästade uppmärksamheten derpå, att frågan endast vore om förbättring af de gamla vägarne, och förklarade, att han helst sett att man i detta ändamål anslagit 50,000 Rår årligen, att användas i fall af hungersnöd celler dylikt. Biskop Butsch instämde väl med Hr Gumelius, men trodde händelsen merändels vara den, att delarne böra vara färdige förr än det heta kan företagas. Talaren ansåg i öfverensstämmelse härmed den kaf Hr Rydin föreslagna kommunikationen emellan Götheborg och Jönköping vara en sådan del, den der, för rörelsen mellan dessa båda städer, vore vigtigt att med det första företaga. Derpå svarade Prosten Gumaius, att det vore de större vägarne nedåt landet, som synnerligast behöfde upphjelpas, och att det ej kunde blifva fråga om annat än serskilda delars förbättrande, eller läggande på annat ställe, hvarvid likväl det hela vore vigtigast. För farväg emellan Westerås och Fahlun vore redan plan upprättad. Professor Geijer instämde med H?: Gumielius, och hade ingenting emot anslaget. Talaren kände och talade för vägen genom Dalsland. Prosten Tuden instämde väl äfven; men befarade att planen blefve så vidsträckt, att få mil kunde hbjelpas, och flera vägar länge skulle komma att umbära förbättrande; och tillstyrkte derföre Utskottets förslag om de partiella behofvens afbjelpande. Prosten Hallström skulle velat anslå en större summa för landsvägarnes förbättrande, då så mycket blifvit anslaget till vattehkommunikationer. Talaren trodde dermed både det enskilda och det allmänna vinna. Flera instämde. . Professor G:tjer upplyste, att på vägen emellan Westerås och Fahlun redan Gustaf I ämnat inrätta en forvagn. Prosten Hvesser ansåg denna väg vara en bland dem som det vore mest nödvändigt att understödja, cmedan de största laster der beböfde framgå, och jordmånen vore sådan, att de väghållningsskyldige ej kunde på egen hand förbättra vägen. Prosten P. 6G. Svedelius anmärkte, att hyarken denna eller förra Riksdagen Dalallmogen fått något understöd till sina vägar. Prosten Tunclius instämde med Hrr Svedelius och Hvyasser. Diskussionen var härmed förnämligast slutad för förmiddagen, men fortsattes eftermiddagen, då Prosten fdman förklarade, att denna diskussion visat olämpligheten af att så behandla dessa ämnen, då det alltid vore det enskilda intresset, som sökte göra sig gällande. Talaren ansåg bäst passande, att dessa medel ovilkorligt ingingo till Regeringen, då den minister, till hvars departement detta hörde, för Ständerna finge framlägga förslag. Talaren reserverade sig derföre mot alla dessa förslag. Här sökte endast lokala intressen göra sig gällande; och trodde Talaren ingen bland representanterna finnas, som j kunde framställa behof från sin hemort. Åt en högre autoritet, som utan all split befordrade alla