Aftonbladet – 2 december 1840, sida 2

måtte föreslå den summa, som blifvit begärd till upprensning af segelleden vid Almarestäk, och minst fördubbla anslaget till väg-anläggningar. Det begärda anslaget för organiserande af en serskild styrelse öfver allmänna arbeten, ansåg Friherren behöfligt och önskade att någon nedsättning deraf icke måtte ega rum. Häruti instämde Friherre Ridderstolpe, F och i afseende på anslaget till Strömsholms kanal och slussverk yttrades lika åsigt af Hr Trsmeden. C. BR. och Hr af Ulw, C. DD. hvilken, i öfrigt lika med Grefve Posse, F., och Hr Prytz, f. A.. yrkade beviljande af begärdt anslag till anläggande af en hamn vid Höganäs. I fråga om anslaget till väg-anläggningen var Grefve Posse af lika mening som Friherre Tersmeden, men ansåg, att detta anslag, som, enligt ordalagen i utlåtandet, blifvit bestämdt för förbättring af backiga vägar, böra utsträckas, så att det gällde för alla vägar, som äro i behof att förbättras. Friherre von KrÖQmr, BR. förordade anslaget till upprensning af farleden vid Almarestäk, och trodde flera svårigheter möta för Utskotuets förslag, att en del af köstnäden för detta företag skulle tillskjutas af enskilda, som deraf draga fördel. Friherre Cederström, Jakob, och Fr Nordienschötld 0. G. talade för beviljande af anslag, den förre till uppmuddring af farleden vid Södra Stäket, och den sednare för upprensning af Kodjupet. Hr af Ekenstam Isråaet, anmärkte, att Utskottet dels alldeles omotiveradt nedsatt det begärda anslaget till: organiserande af en styrelse öfver allmänna arbeten och dels förbisett vigten af landtkommunikationer, samt ansett ej allenast vattenkommunikationer, utan äfven odlingsföretag böra ega företrädet framför Väg-anläggningar, i fråga .om anslag. Talaren ansåg af högsta vigt, att en afdelnings-chef blefve uppförd på stat, för att hafva inscendet öfver väganläggningarne: Med Hr af Ekenstam förenade sig Friherre Fil derstolpe, F. Hr Akrell, C, yttrade sig i skriftligt anförande om vigten af väg-anläggningar och att desamma ordnas med afseende på landets försvar. Hr Nordenakckar, F. W. ansåg företag i fråga om anslags beviljande böra indelas i tvenne klasser. nemligen dels sådane, som äro af erkänd allmän vigt och hvaraf kostnaden kan till siffran bestämmas, och dels sådane, som äro af mera enskild natur och till kostnaden så obestämda, att de måste underställas Kongl. Maj:ts pröfning. För öfrigt yttrade sig Tal. för bifall till de begärda anslagen till sluss-anläggningarne vid Forsshaga och Deijeforss samt till kanal-anläggning genom Dalsland. Hr von Rosen 6 -. ogillade Utskottets förfarande vid anslags beviljande till hamn-anläggning vid Åhus och uppmuddring af Helge å, då Utskottet bestämt att detta anslag borde tillfalla Cimbritshamns hamn-anläggning, i händelse vederbörande, ej på föreskrifne vilkor begagnade detsamma för Åhus hamn. Talaren ansåg vida lämpligare om anslaget utan närmare bestämmande ställdes till Regeringens disposition, för att användas der, hvarest sidlant kunde ske till största fördel för staten. Hr Prytz, I. A ansåg Cimbritshamns hamnbyggnad icke böra åsidosättås för den vid Åhus, och hoppades att Utskottet, med afseende å bankovinsten, skulle finna medel till båda dessa företag. Hr Hammarhj:lm, t. F., ansåg i första rummet kanalen gmellan NE och Wenern och dernäst Strömsholms kanal sfönt hamn-aqläggningen Vid Hö ganäs vara de företag, som företrädesvis bord ihågkommas vid fråga om anslags beviljande. Skulle Rikets Ständer bifalla förslaget, att på Länen fördela en del af bankovinsten, kunde utgifterne för väg-anläggningar deraf lämpligen Westridas. Hr von Hartmarsdorff Au ust, instämde med Hr Nordenanckar i förslaget om företagens indelning i allmänna och enskilda, och trodde att de sistnämnde lämpligast borde njuta understöd af bankovinsten i händelse dess fördelning på Länen blefve bifallen. Hr Edlvelm, G., förordade vigten af hamnbyggnad vid Götheborg och uppmuddring af Götha elf, samt ansåg den summa af 30,060 Rdr, som blifvit anslagen till väg-anläggningar, icke motsvara behofvet utan böra förhöjas till minst fyra gånger detta belopp. — Utlåtandet återremitterades. PRESTESTÅNDET. Plenum den 25 November. Dagens plenum upptogs af åtskillige, statsregleringen rörande frågor, samt derefter extra statsregleringon. De förra, eller Statsutskottets betänkande N:o 354, förekommo först, och biföllos de dervid framställde voteringspropositioner; hvilket också var förhållandet med betänkandet N:o 374, med anledning af N:o 545, eller voteringspropositioner, till följe af olika meningar och sammanjemkning af de serskilda Ståndens beslut, om det till Carolinska Institutet föreslagna anslag. Derpå företogs Statsutskottets Utlåtande N:o 345, om extra statsregleringen. Öfver detta betänkande yttrade sig många Talare först i allmänhet, åberopande dels, att grundlagen ej känner någon extra statsreglering, att ett sådant fixerande af statsutgifter vore ett inkräktande på en blifvande Riksdag, och att den orätt öfvergår till häfd, dels att, om några besparade medel finnas i förrådshusen, dessa bäst vore använda, om de fördelades på de skattskyldiga och skattdragande, som väl behöfde dem. Detta betänkande afficierade derföre mera än andra. Antingen vederbörande ej på en gång velat framkomma med behofven eller de misstagit sig, vore det dock alltid obehagligt, och borde undvikas genom att uppföra sådane behof, som äro oundgänglige, på ordinarie statsregleringen. Det vore väl glädjande, att det funnes en vacker tillgång; men några Talare trodde just deri ett bevis derpå, att! väl vore skäl att klaga öfver svåra afgifter, då de sparade guldhögarne ligga midtemellan gråtande folk; hvilket också vittnade om, huru besk.ttningsrätten . varit begagnad. Denna reglering vore dessutom, I. som redan mnämndt, stridande mot gruedlag; men li: hvad som vore enligt med grannlagenhetens grundlag, vore något helt annat. Af ungefår denna mej ning voro Prostarne Lundblad, Sidner, Tunelius, Thomander, Sandberg, Björkman och Nordhammar. 1 Deremot upplystes af andra Talare, att här afsågos)i j tillfälliga utgifter, och sådane, som en gång kunna upphöra, och att således en skilnad borde göras emellan de ordinarie och de extraordinarie. Och ai -.o-.J-.-—C-:-wZ27-.—7. Pt tHrsmnst: