Aftonbladet – 2 december 1840, sida 1

Janslaget till klädesbyxor för beväringen, hvilket företrädesvis blifvit bestämdt för de norra länen, böra utsträckas äfven till de sydligare, samt framställde i öfrigt. anmärkningar, i :afseende på anslagen, dels till gevärsfabrikationen, dels till Carlsborgs, Carlstens och Marstrands fästningsbyggnader, och dels till instruktions-kompagnier -samt indelda armåens öfriga vapenöfningar, i hvilket sistnämnda afseende Talaren, med stöd af 56 Ö RiksdagsOrdningen, föreslog att, såsom extra anslag, intill nästa Riksdag måtte uppföras en summa af 20,763 Rdr 46 sk., såsom fyllnad uti anslaget till cexercissqvadronen. Slutligen yttrade Tal., att det föreföll hohom såsom en besynnerlig ödets lek, att fängelsebyggnader skul blifva den minnesvärd, 41840 års StatsUtskott åt s upprest, och ehuru Tal. erkände de anspråk på tacksamhet, hvilka Utskottet förvärfvat: sig, då det genom anslag härtill beredt skydd mot fienderna till landets inre trefnad, ansåg han Utskottet icke hafva bort förgäta, att det vore af lika om ej större vigt, att bereda trygghet emot yttre våld. Frih: Laqgerbjetke Joh., ansåg den summa, Kongl.; Maj:t uti dess nådiga proposition begärt till befästningsarbeten vid inloppen tilk-Carlskrona, vara högst behöflig, såvida de vid Carlskrona befintliga arbetsj fångar skulle kunna underhållas och förses med SyS-; selsältning; meu i den händelse Utskottets afsigt va-: rit, att kostnaden för arbetskarlarnes underhåll, be klädnad och bevakning, hädanefter som hittills, bor-: de utgå af åttonde hufvudtiteln, ansåg Frihl det af Utskottet i utlåtandet Litt. A. tillstyrkta anslag vara tillräckligt för bestridande af kostnaden till de vid befästningsarbetet erforderliga instrumentalier och inventarier, dock önskade Friherren, att anslaget till Carlskrona befästning måtte skiljas från det till Marstrand och Carlsten bestämda, helst det förra tillhörde Chefens för Sjöförsvars-departementet, men det sednare Chefens för Landtförsvars-departementets föredragning. Hr ven felord. J. F. yrkade, att Utskottet, som vägrat begärdt anslag till telegraf-inrättningar och ansett medel härtill kunna erhållas af Postverkets öfverskott, måtte från ÖfverpostdirektörsEmbetet infordra uppgift på behållningen för år 1840, och kalkyl öfver den blifvaände behållningen för 4841, till ledning vid anvisandet af medel för ifrågavarande ändamål. Hr t0 Trofl FP. och Frih. Sorinatporten. J. W, trodde, att omdömet, angående StatsUtskottet skulle blifva billigare och rättvisare än nu, sedan meningsstriden afstannat. I anledning af Hr Stjerngranatsf yttrande, förklarade Frih. Sprengtporten, att han med lika värma, som någon annan, omfattade landets yttre säkerhet, men att han derföre ej kunnat för-k bise landets sedifchet och moralitet. Han trodde således, att Rikets Ständer, genom att bifalla det anslag till fängelsehyggnader, Utskottet tillstyrkt, skulle fatta ett fullkomligt värdigt beslut. ; Frih. T-rsmeder, W. F.. yttrade, att han väl erkände Utskottets goda afsigt med anslaget till klä-j desbyxor åt beväringen, och så edes ej kunde annat än instämma, arg: nde medlens beviljande; men if afseende på sättet för deras användande vore Frih. af den tanken, att förråderna sä litet som möjligtt borde fyllas med persedlar, och tillstyrkte derföre, att hvarje person, som inträder i 4:sta bevärings-å klassen, erhåller en viss summa, emot skyldighet att hålla sig sjelf med byxor af en viss snitt och färg. Hr Akreli C., yrkade beviljandet af anslag tilll te!egraf-inrättningar, dertill Talaren befarade, atti medel af Postyerkets öfverskott icke kunde erhållas.j Dessa inrättningar skulle vid ett fredsbrott vara afj mycken vigt, och då visade sig angelägenheten att ij ur anskaffande vid ett sådant tillfälle blefve, om ejå omöjligt, åtminstone betydligt dyrare, än underi fredgid. H H. E. Hr Grefye Löwnhje!m 6., talade för åter-4 remiss af utlåtandet och önskade att Utskottet) måtte tillstyrka beviljandet af de anslag, Kongl.4 Maj:t äskot till beväringens beklädnad, gevärstill verkningen, fästningsbyggnader och armåöens öfning.i Det innefattade i Talarens tanka den största miss-4 hushållning, dels att icke förr än i behofvets stund( vara betänkt derpå, att armeen och beväringen4 vore behörigen öfvad samt försedd med vapen och beklädnad, och dels att till fästningsbyggnader an-I slå så små summor, att byggnadernas fullbordande erfordrade en lång tidrymd. k Friherre Cederström, Bror, tillstyrkte äfven å-Å terremiss, under åberopande af de anmärkningari Hrir Lefren och Peyron framställt, samtunderstödde den motion Hr Stjerngranat under diskussionen väckt. j Friherre Cederström, Jocab, yrkade att anslagen) måtte bestämmas att utgå årligen till nästa Riksdag och ej såsom utskottet föreslagit blott på 3 år,å helst Riksdagen vore utsatt vida sedneare. Då be-å tydliga tillgångar funnos, så väl i Banken somf Riksgäldskontoret, ansåg Frih. oförklarligt, hvarföre Utskottet ej tillstyrkt de anslag Kongl Maj:t begärt, då det ej kunnat bestridas, att summorna varit behöfliga och Utskottet af egen drift föreslagit betydliga summor till fängelsebyggnader. Frih.j kunde visserligen ej bestrida, att förbrytare äro vådliga för samhällets säkerhet, men ansåg dem ej vara det i samma mån som Rikets fiender, trodde det ej vara Rikets Ständer värdigt att tänka på korrektionsanstalter, innan medel blifvit anvisade till Rikets försvar. Hr af Uhr G. yttrade, att då redan Nordewall på sin tid ansett Husqvarna lämpligare för gevärsfabrikationen än Eskilstuna, vore detta ännu mera förhållandet nu, sedan, genom Götha kanal, kommunikation med Husqvarna blifvit öppnad för de flesta orter. -Talaren ansåg Utskottet hafva beredt sig anspråk på tacksamhet, då det bevarat medlen till dess en nödig förändring i detta afse ende genom administrationens försorg blefve till