Aftonbladet – 2 december 1840, sida 1

1 LINDROTHS vid Norrianesgalcn,; I WALRBERES I hu i Nyokats vid Göllgatan; samt i huset Nr 893 vid Rö ENGLAND. Emellan Lord Palmerston och sändebudet från republiken. Texas, General James Hamilton, har den 46: November i London en handelstraktat blifvit afslutad emellan England och -republiken Texas, hvilken således numera af Engelska rTegeringen blifvit formligen erkänd. Förre guvernören öfver Ceylon, Hr Stewart Mackenzie, har blifvit utnämnd till Lord-öfverkommissarie öfver Joniska öarne, i stället för Sir Howard Douglas, som jemnt legat i strid med Joniska parlamentet, och nu fått afsked. Då en depeche, dat. d. 2 November, hvilken Lord Palmerston adresserat till Engelske ambassadören i Paris, Lord Granville, och som blifvit Framsyska kabinettet meddelad, väckt stor uppståndelse inom Pariser-pressen och Fransyska Kamrarne;j och ofta vafit omtalad i tidningarne; så anse vi oss böra meddela denna depeche in extenso. Väl synes Engelska kabineitet, sedan deona depech författades, hafva tagit, eit steg till det Fransyskas lugnande, såvida det äger grund hvad förra posten : berättade, att Englandsicke insisterar på Mehemed Alis. afsättning från styrelsen öfver Egypten; men noten af:den 2 Nov: hår i alla fall, åtminstone för er tid, gjort-stort intryck på sinnesstämningen i Frankrike, hvarföre den förtjenar blifva bekant. Den lyder som följer: Mylord! Hr Thierss depeche till Hr Guizot af den 8-Oktober, hvilken af, den .sednare!bliifvit Hennes Majrts regering officielt meddelatl d: 10 Oktober, väckte hos H. M. regering dem hftigaste tillfredsställelse, genom de återupprepade förklaringarne, att kärlek till freden fortfår alt Hfva fransyska regeringens länkesält; att Europa kan räkna på Frankrikes oegennytta, i afseende på de orientaliska angelägenheterna; att. Frankrike anser turkiska rikets! tillvaro, i dess integritet och oafbängighet, såsom väsentligt för Buropas dyrbafaste intressen, emedan omstörtandet af detta rike skulle föröka grannstaternes makt på den allmänna jemnvigtens beköstnad, och att Frankrike skall använda de medel, det eger, till den allmänna fredens upprätthållande och till bevarandet af allmänna jemnvigten. Dessa försäkringar stå: visserligen i fullkomlig harmoni med alla föregående diplomatiska meddelanden, som H. M:ts regering erhållit från den fransyska under Joppet af underhandlingrmie; och de ärd i H. M:ts ögon af högt värde, såsom garantier, att, oaktadt någon olikhet i meningar emellan de europeiska makterna, i afseende på vissa punkter, den allmänna sammanstämmelsen . emellan alla de stora makterna, i. afseende på de vigtigaste grundsatser, hvilka böra leda deras förfarande i dessa angelägenheter, skall hindra hvarje fredsbrott. — Hufvudföremålet för Hr Thiers depeche utgöres af Sultans edikt, hvarigenom Mehemed Ali afsättes från regeringen öfver Egypten,. och mina depecher af den 47 Oktober till E. E. och af:den 43 Oktober till Lord Ponsonby, hvilka blifvit fransyska regeringen meddelade; gifva så fullkomlig upplysning om det sätt, Kvarpå H. M:ts regering uppfattat denna åtgärd, att jag anser onödigt, att vid rärvarande tillfälle vidare deröfver yttra mig. Imedlertid hafva några anmärkningar påtvungit sig H. A:ts regering öfver vissa ställen i Hr Thiers depeche, hvilka E. E. anmodas att förelägga fransyska kabinettet till -öfvervägande. — Hr Thiers: säger, att Frankrike, då det med samvetsgrann redlighet accepterade Europas ställning, sådan den blifvit genom traktaterna (hvarmed förmodligen menas fördragen af 48435), bade förutsatt, att denna ställning icke finge förändras, hvarken till skada eller fördel för någon beståndande makt. . Med denna uppfattning instämmer H. M:ts regering fullkomligt, men är af den åsigt; att en öfverenskommelse, som har för ändamål att hindra Eypfens och Syriens lösryckande från turkiska riket, står till bokstaf och anda i harmoni med denna. uppfattning. — Ir Thiers säger, att ottomaniska rikets integrilet omfaltar så väl stränderna af Svarta som Röda hafvet, och att det är lika vigtigt att upprätthålla Egyptens och Syriens oafhängighet, som Bosforens och Dardanellernes. Men H. Maj:ts regering antager, att med dessa uttryck ingalunda menas, att de serskildt nämnda delarne af turkiska riket ensamme för sig skola anses såsom oafhängige, emedan delta skulle vara detsamma söm turkiska rikets upplösning, utan att den suveräna makt, somj beherrskar hela riket,.. skulle sättas i stånd att utöfva sin högsta-autoritet; under fullkomligt I oberoende af främmande kontroller, lika omfattande och fullständigt vid stränderna af Röda dch Svarta hafvet, i Egypten och Syrien, som vid Bösforen och Dardanellerna. I denna åsigt instämmer H. M:ts regering, och de åtgårder, som å de fyra makternas vägnar just nu vidtagas i Syrien, synas H. M:ts regering fullkomligt motsvara hvad denna åsigt kräfver. — Anda bit ärdetr förre Mitsoregering ett nöje, att koma öfverensstämma med satserna i: Hr: Thiers de