Aftonbladet – 27 november 1840, sida 2

NAGRA NÖDIGA TILLÄGG VID FABRIKSSOCIETFTENS DEPUTERADES SEDNASTE MANIFEST. Då vi för ett par dagar sedan hade på begäran meddelat den besynnerliga kungörelse, hvarigenom Fabrikssocietetens deputerande här i staden högtidligen och vördsammast inför allmänheton betygade sitt förtroende för Hr) Johan Johanson, hvilken haft deras uppdrag att i skrift och tryck strida för de absoluta importförbudens bibehåliande vid denna riksdag, och det befamns, att en likalydande proklama på samma gång hade blifvit inskickad till trenne andra tidningar samt deribland jemväl till det officiella bladet, förbehöllo vi oss att förnämligast i anledning af denna sednare åtgärd, som troligen var ämnad att blifva af en ytterst imponerande effekt, men i mångens ögon endast föreföll något komiskt, en annan dag få återkomma till en kort granskning af sjelfva manifestets syftning och innehåll. Vi tillstå likväl, att vi, ännu efter flera dagars funderande, haft svårt att upptäcka den förra. Det enda vi med visshet kunnat utleta är att Deputerade skulle tyckas anse sig och sin vapendragare Hr Johan Johanson hafva blifvit på något sätt oförskyldt anfallne för det de ingifvit underdådiga påminnelser till Kongl. Mai:t emot Tullkomitteens betänkande, oeh att de nu vilja försvara och förklara dels sjelfva denna handling, dels att de deruti tagit Hr Johanson till bjelp. Detta är itminstone det enda, som med klara verba förekommer 1 uppsatsen. Icke blott societetens Deputerade i och för deras åtgärder, säga de, utan äfven Hr Johanson, i följd af det af homom lemnade biträde, hafva blifvit den ena gången efter den andra i åtskilliga tidningar och myligen äfven i en ströskrift på det hätskaste angripen samt syftninger och karakteren af såväl dabrikssocieteternas som Hr Johansons tillgöwanden framställda uti den mest kränkande och dörhatliga dager, Om nu detta är det enda och hufvudsakliga i yroklamationen så är det visst icke svårt att ine meningen härmed. Hr Johanson har derisenom högtidligen velat sätta martyrkronan på ig i hopp att sålunda tilldraga sig den sympati, som allmänhetens välvilja och deltaganle altid gerna esnar at olyckliga offer, och värtill hafva Herrar Deputerade med all möjlig peskedlighet sökt vara honom bebjelplige. Derföre ar det och troligen som hela Hr Johansons unlitande och skriftställeri för deras räkning skul e framställas såsom ett slags nödtvång, föranledt ut Tullkommittåens förmenta partiskhet att lemna leras förut afgifna påminnelser ohörda. Vi bedaga då rätt mycket, att icke blott hela illuionen af detta med så mycken ansträngning anoragta sceneri, försvinner vid första. belysning