Italle, då en så genomgripande sambhällsfråga skall Jväckas, för att vid nästa Riksdag lemnas till Rikets .IStänders afgörande, synes det vara de begge Stånd värdigt, hvilka egentligen hittills innefattat ombuIden för den stora massan af folket och bevakat StätIdernas och landets innevånares rättigheter, att de .jmed enighet söka komma till samma stora mål. Jag -Itvekar icke, att yttra, att deras beslut böra grunda sig på ett gemensamt förtroende till hvarandra, och Ipå tillit att de hvar för sig iakttaga den del af be-Ifolkningens interessen, som de nu representera, i Jallt hvad med den allmänna fördelen kan förenas. Utgående från denna åsigt, önskade jag, att detta Istånd, såsom sin gemensamma tanka fattade det beslut att åt: Konstitutions-Utskottet öfverlemna att förändra de delar af dess förslag, som rörer fastigThetsvärdet för valrättens utöfning i stad, samt sätItet att der verkställa röstning, medelbart eller omedelbart, öppet eller slutet, i enlighet med hvad Borgar-Ståndet anser sig böra i dessa, afseenden yrka. ISedan jag sålunda framställt en åsigt, som jag hoppas af detta Stånd delas, utbeder jag mig, att få lutsträcka den till en ännu vidsträcktare åskådning af denna stora samhälls-angelägenhet. — Skulle, Ifrågar jag, det möjligen fordras, för en enig och Ikraftfull åtgärd, att Städernas innevånares valrätt helt och hållet skiljdes från landets? , Skulle StäIdernas ömtåligare och af tidsomständigHeterna meIra beroende näringar, skulle deras af en mångsidiIgare bildning i behof varande innevårare, verkliIgen behöfva, att i Statsförfattningens representativa former äga en betydligare andel, än den UtskotItets förslag erbjuder dem? Och är denna andel af den vigt, att den kan lugna de, med serskildtå privilegier ännu utrustade korporationer och klasser, samt derigenom betrygga förändringens framgång? lOm det så vore: hvarföre skulle då Bonde-Ståndet hindra dem, att finna denna garanti bibehållen i vår Grundlag? Skall ej tvärtom densamma bereda en ökad styrka åt nationalrepresentationen, genom den tillfredsställande känslan, att ingen del besegIrat den andra, och begge förlita sig på hvarandras nit och kärlek för ett gemensamt fosterland? Ja! mine bröder! säkert äro vi derom enige, säkert viljen J, att vi äfven i detta fall lemna till BorgarStåndets upplyste Ledamöter, att uttala deras öfvertygelse härom, och att Konstitutions-Utskottet dertill må egna en stor, en afgörande uppmärksamhet. Om de fordra, att Städernas valdistrikter skola skiljas från landets; om de fordra, att en femtedel, ja, till och med en fjerdedel af de föreslagna 240 å 250 valdistrikten må tillhöra Städernas befolkningar, hvarföre skulle detta ej af oss medgifvas? Säkert skall vårt bifall dertill bereda en ännu snarare öfv-rgång, till den fulländning af representationsformerna, hvarpå i framtiden med ökad kraft kan arbetas, sedan nationen ser sig befriad från de hinder, som fördomar och privat-interessen, under Ståndsformen uppställa emot förbättringarna. Måtte vi derföre i denna del icke med småaktig beräkning af förhållanden, hvilka samteligen böra sammansmältas med national-känslan och medborgare-sinnet, hindra Borgar-Ståndet, att besluta i enlighet med dess uppfattning af Städernas rätt och bästa. Väl kunna vi med en hop statistiska uppgifter visa, att. billighet och rättvisa tala för, att lemna landet en större proportion i val-distrikten; men må detta åsidosättas för ett så stort ändamål, som de begge af folket valda Ståndens samverkan. — Detta anförande slöts med en uppmaning till Ståndet att icke lemna detta tillfälle obegagnadt att verka för Svenska folkets framtida utveckling och välgång. Med hvad Bengt Gudmundsson muntligen och skriftligen andragit, förenade sig Pelter Gabrielsson från Kronobergs län, Anders Larsson och Jan Persson från Upsala län, Jonas Kylander, Jöns Ersson, Magnus Frykberg, Olof Carlsson och Magnus Pettersson från Wermland, samt Hans Hansson från Götheborgs och Bohus län. Peter Persson från Ädelfors, Jönköpings län, fäste i ett skriftligt anförande uppmärksamheten på nödvändigheten af ifrågavarande reform: a Det är vid detta tillfälle, yttrar han bland annat, asvårt att återhålla sin förvåning deröfver , att en: fråga, som så nära rörer det allmännas väl och så länge utgjort föremål för nationens lifligaste omsorg, icke destomindre blifvit så länge lemnad utan all uppmärksamhet. Man kan häraf lätt frestas tro, att detligger vederbörande ömt om hjertat, att den förmurknade form, hvari nationalrepresentationen nu rörer sig, måtte allt framgent förblifva oförändrad, ty: ur något annat skäl låter den djupa tystnaden å de mäktigas sida knappast förklara sig. Detta bör imedlertid, såsom mig tyckes, icke blifva den minst mäktiga driffjedern för folkets ombud,att desto ifrifare söka påskynda förändringen. I afseende på KonstitutionsUtskottets betänkande yttrade han, att han icke tvekade att för sin del hufvudsakligen godkänna det förslag till förändrad representation, som af KonstitutionsUtskottet är vordet framlagdt, och i hvilket, så vidt han förmår bedöma en så invecklad sak, han icke kunnat upptäcka några af de vådor, hvilka man på annat håll velat förespegla, Det förefaller mig i stället, fortfar anförandet, asom detta förslag vore bygdt på sunda, ärliga och minst tillkonstlade principer, hyilka för öfrigt tyckas ega ett icke oväserdtligt stöd deri, att de äfven inom andra nationers representant-församlingar äro erkände och tillämpade. — — — I en punkt anser jag likväl KonstitutionsUtskottets projekt påkalla en rättelse, nemligen i hvad det rörer .stadgandet att egendomsinnehafvare å landet böra för åtnjutande af valrätt besitta egendom till ett uppskattadt värde af 250 Rdr. Genom detta stadgande skulle, såsom redan är anmärkt, ett högst betydligt antal af Bondeståndet blifva från all delaktighet i det allmännas angelägenheter utesluten, och dessutom bör man icke lemna ur sigte hv .d en ledamot i ett annat Stånd ganska riktigt antydt, att, sedan man väl fått denna valceosus stadfästad, det går lätt för sig att ytterligare uppdrifva dem, Häri ansåg han en förämdring nödig, och yrkade derföre att Utskottets betänkande måtte återremitteras, hvarjemte han begagnade tillfället att hembära Utskottets ledamöter skyldig erkänsla för deras för den vigtiga saken ådagalagda nit, Denna mening delades af vice Talmanpen Per Hriksson och Per Pålsson från Skåne. Jakob Kihlblom från Södermanland utvecklade likaledes i ett skriftligt anförande vigten af den under diskussion värande fråga: Följande yttranden förekommo deri: