e-( le aigoras pa Cn Sang, sedan Ir von Hartmansdorff -licke velat ingå på det vilkor, med afseende hvarå Gr. Spens föreslagit afskiljande af den ena frågan, Tal. ansåg orsaken till denna oreda, som uppkom mit, föranledd deraf, att Hr Landtmarskalken på en ledamots begäran tillåtit frågornas afskiljande, utan att inhemta ståndets mening, huruvida desamma skulle gemensamt eller hvar för sig afgöras. Rörande denna frågornas delning, yttrades olika meningar, å ena sidan af Frih. Boye, L. och Hr Lefren, å den andra af Grefve Frölich, samt Friherrarne Cederström, J. och Sprengtporten. Hr Frih. och Landtmarskalken förklarade, att han ansett det icke böra förvägras någon ledamot, som sådant begärt, att få ett föredraget ämne förij deladt uti flera punkter, och hade detta föredragningssätt under hela riksdagen hittills blifvit iakttaget, men då grundlagen icke hindrade, att proposition om ståndet medgåfve en sådan fördelning, framställdes, ville Hr Frih. och Landtm. till Ridd. och Adeln framställa den begärda propositionen. Sedan Hr Frib. och Landtmarskalken derefter hemställt om beslut först borde fattas öfver följande mening: elntet stånd och ingen valkrets må välja ombud till yngre kammaren utom sina medlemmar; samt förklarat sig hafva funnit propositionen vara med ja besvarad, begärdes votering, som -J utföll med 62 Ja och 19 Nej. Härefter framställdes till afgörande nyssnämnde förslag, beträffande val till yngre kammaren, hvilIket vid anställd vetering bifölls med 45 Ja emot 33 Nej. Efter obetydlig diskussion biföllos 5:te och 6:te punkterna af Hr von Hartmansdorffs förslag, lydande I sålunda: caIngen som är under 25 år gammal må Jutse valman eller väljas dertill, eller deltaga i val Jaf riksdagsman inom ståndet, der ombud omedelbart utses. ) lngen må blifva medlem af de yngres kammare, förr än efter fyllda 30 år, eller af de äldres förrän Ihan upphunnit 40 år, eller är öfver 30 år och en gång varit riksdagsman. 7, 8, 9, 10, 1tite och 12:te I punkternas afgörande uppskjöts till nästa plenum. 13:de punkten innehållande, att alla riksdagsmän borde undfå deras arfvoden af statsmedlen, ansågs böra förfalla, sedan det blifvit upplyst, att Konst. Utskot. inkommit med utlåtande öfver cn i samma syftning väckt motion. 14:de punkten, som innehöll förslag till stadgande, att konungens rådgifvare skulle ega deltaga i kamrarnes öfyerläggningar, ehuru icke i besluten förföll äfven, sedan Hr Frih. och Landtm. förklarade, att densamma, såsom utan sammanhang med det Konst. Utsk:s memorial, som vore föremål för öfverläggning och angående endast arbetssättet inom kamrarne, icke kunde blifva föremål för proposition. Ridd. och Adeln åtskiljdes. Plenum den 2 November. Förmiddagen. Hela förmiddagens plenum upptogs uteslutande af den punkt i Hr von Hartmansdorffs förslag, som rörde äldre kammarens bildning, och enligt hvilken ledamöterne i denna kammare skulle väljas på samma sätt, som de i den yngre. Flere Talare bestridde detta förslag, såsom Friherrarne Hamilton och Sprengtporten, Hrr Aminoff, Dalman, Stuart Mannerskantz, Bråkenhjelm m. fl., hvaremot det försvarades af Grefve G. Eöwenhjelm, Hvrr Lefren och Rosenblad, B. — Friherre Sprengtporten, J. W., hemställde till motionären att låta hela förslaget förfalla, enär han, genom de förändringar den primitiva; tanken deri undergått, sjelf tycktes hafva medgifvit, att grunderna för densamma icke voro rigtiga. Någre Tal., serdeles Hr Stuart, voro af den mening, att man ej borde alltför mycket inlåta sig i detaljbestämmelser, och att det varit bäst, om R. och A., sedan det en gång antagit Frih. Sprengtportens förslag såsom sin gemensamma tanka, stannat dervid, öfverlemnande utarbetandet deraf åt KonstitutionsUtskoltet. — Hr Dalman fann öfre kammaren mindre behöflig såsom en politisk, än såsom en moralisk motvigt mot den mnedres större rörli ghet, enär Ståndsindelningen bibehölls. Denna motvigt vunnes icke derigenom, att den valdes med afseende på ålder samt utsågs för en tid af fem Riksdagar, ty om det t. ex. så hände, att den råkade bli vald i regeringens intresse och att partierna vid tillfället voro rådande, skulle de der hafva tillfälle att sönderslita hvarandra. Hr Hartmansdorffs fruktan att ledamöternes antal i båda kamrarna skulle bli lika, om valen voro fria, kunde afhjelpas derigenom, att man, efter Prosten Ödmans princip, lät valkollegierne till denna kammare bli så stora, att hvart och ett kunde samfäldt utse 4 å 5 medlemmar, en af hvarje stånd, men utan afseende på skattskrifningsorten. — Hr Lefren drog åter i härnad mot tidningarne, hvilka han likväl trodde skulle få mindre tillfälle att, såsom hittills skett, nedsätta värdet af för dem misshagliga beslut genom utbasunande, att de fattats inom ett privilegieradt Stånd, så snart ledamöternas antal i båda kamrarna blefve lika. Värdet af Prosten Ödmans förslag försvann vid en närmare granskning, emedan det syfade, att genom allmänna val bilda en pluralitet af len råa massan, hvaraf den följd skulle uppkomma, tt dräggen inom hvarje Stånd blefve vald, — ett ittryck, hvarom Hr Dalman sedermera yttrade, att let måste hafva varit förhastadt. — Frih. Boye, L., un märkte som en sällsamhet, att det nu kommit så ångt, att den konservativa principen måste emot Arr Lefren och Hartmansdorff tagas i försvar af Hr Dalman, hvilken sistnämnde ban också förklarade sin tacksamhet för dess utveckling af dess begrepp. Om, som Hr L. påstått, tidningarne söka nedsätta Adelns anseende, så verkade sådant endast på tänkesättet, hvaremot de båda ofvannämnde Herrarnes bemödanden, att bilda ett femte Stånd, skulle fakiskt leda derbän, att Adeln och Presteståndet allid stannade i minoriteten, enär ingen kunde betrida, att tre Stånd alltid utgjorde mer än två, — Ir von Hartmansdorff anmärkte emot denna sista nvändning, att farhågan, det tre Stånd skulle äfrerrösta två, kunde vara grundad i fall det voterales ståndsvis, men icke när voteringens utgång be-odde på pluraliteten inom det hela; trodde att förningen mellan tvenne så olikartade konstellationer om Frih. Boije och Hr Dalmen väl kunde föraneda den förmodan, det den förre upphört att vara censervativ samt försvarade i öfrigt sitt förslag, viket han påstod sig i ingen väsendtlig mån hafva indrat. . Vid anställd votering blef detta förslag förkastadt ned 83 röster mot 43.