Hr Ribbing, B. försvarade mot Frih. Boije den majoritet, som antagit Frih. Sprenglpo:tens förslag. I Vid anställd votering blef, med 82 Ja mot 48 Nej, såsom Ständets gemensamma tanka antagen 1 Y i det föredragne förslaget, sedan den i öfverensstämmelse med de af Gr. Spens och Frih. Sprengtporten framställde anmärkningar erhållit följande förändrade redaktion: aRiksförsamlingen utgöres af ombud för 5 Stånd, Ineml.: för Ridd. oeh Adeln, Presteståndet, Borgareståndet och Bondeståndet samt för ett 5:te stånd, hvars sammansättning kommer, efter utredning i I Konst. Utsk, att närmare bestämmas. Ombuden för hvarje stånd skola vara lika många. Emot beslutet reserverade sig Hr Dalman, W. F. Efter obetydlig diskussion antogs äfven 2 med ljemkning i redaktionerne till denna lydelse: Riksförsamlingens tvänne kamrar benämnas a, de äldres och b., de yngres och bestå af lika många medlemmar hvardera. Emot detta beslut reserverade sig ock Hr Dalman, äfvensom Frih. Hamilton, H., han ansäg, att det vore stridande mot öfre kammarens funktioner att deruti inginge lika stort antal medlemmar, som i den nedre. Härefter föredrogs 3 8 ändrad med Hr von Hartmansdorffs begifvande påj sätt Gr. Spens föreslagit, sålunda: cHvarje Stånds medlemmar i hela riket indelas i valkretsar, efter antalet af de ombud, som hvarje stånd skall till hvardera kammaren utse.p Frih. Boije, Ludv., Hr Nordenskiöld, 0. C, och Hr Mannerskrantz talade för afslag af denna S. Hr Nordenskiöld förnyade sin anmärkning, att Konungen borde få insätta åtminstone hälften af ledamöterne i öfre kammaren. Denna kammares sympathier med nationen skulle derigenom icke minskas, Tal. vore öfvertygad, att inom England äfven de mest demokratiskt sinnade icke skulle vilja undvara sitt öfverhus; och hvad man anfört om Franska Pärskammarens förlänade anseende, trodde Tal. hufvudsakligen föranledt deraf, att denna kammarel vore domstol i flera fall och hade för sina åtgärder såsom sådan fått uppbära bittert tadel; hvaremot sällan anmärkande förekommit mot dess handlingssätt, såsom deltagande i representationen. Medlemmarna i den öfre kammaren borde väljas på lifstid, och efter 7o år upphöra att deltaga i besluten, men qvarblifva såsom hedersledamöter. De olika valen till en Riksdag för den nedre och till 5 för den öfre kammarens medlemmar, skulle föranleda afund o. s. Vv. Hr Mannerskantz fann, att innan sammansätt. ningen af 5:te ståndet blifvit afgjord, vore man ännu i osäkerhet om öfre kammarens utseende, hvilket likaväl kunde blifva demokratiskt som konservativt Intill dess ansåg! Tal. vådligt antaga ett sådant förslag, som Hr von Hartmansdor ffs, der; man icke ägde garantier, att den högre bildniagen och insigten skulle erhålla rum inom öfre kamma-l; ren, ty i föreskriften att ledamöterna i den enalt valdes för en och i den andra för 5 Riksdager lågelg icke en sådan garanti. Deraf följde blott, att val-!t kretsarne till den öfre utsågo de män, som de fö-; reträdesvis trodde sig kunna lita på. Efter Tal:s. förmenande borde den öfre kammaren vara liksomj en pröfningsnämnd, som hade att motverka de o-e mogna och okloka beslut, som af den nedre tilläf-. ventyrs kunde fattas. ; H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, G. anmärkte, att öf-!1 re kammarens funktioner ännu icke blifvit bestäm-1 de. Att den skulle blifva en Revisionsrätt öfverl!; den nedre, vore stridande, åtminstone mot hvad; som är bestämdt i andra länder med parlament. s Bägge kamrarne hafva der lika funktioner utom att! nedre kammaren har initiativet i frågor om inkomsts-s och utgiftsbudgetten. Efter slutad diskussien begärdes votering, som ut-!p föll så, att den framställde S antogs till ståndets, gemensammå tanka med 53 röster emos 52. f Eftermiddagen. Fortsättning af representationsfrågan. Till öf-V verläggning förekom nu 4:de punkten af Hr von! Hartmansdorffs förslag af innehåll: . cIntet stånd och ingen valkrets må välja riksdagsman utom den rena Evangeliska eller Reformerta läran, eller utom sina egna medlemmar. På derom gjord framställning af Gr. Frölich, be-n slöt ståndet, att de i denna S. förekoramande 2:ne serskilte ämnen, representanternes trosbekännelse och valbarhetens inskränkning inom valkretsen, skul-!v le blifva föremål för särskilta propositiomer, hvar-S efter Ridd. och Adeln utan diskussiom biföll detle: först föredragne stadgandet: alntet stånd och ingenlg valkrets må välja riksdagsman utom den rena E-!d vangeliska eller Reformerta läran. g b d Sedermera föredrogs 2:dra delen af 4:de punkten innehållande: aIntet stånd och ingen valkrets må välja riksdagsman utom sina egna medlemmar. Frih. Boije, Ludv. hemställde, om ej Ridd. oeh p Adeln redan afgjort denna fråga i afseende på leda-, möterna till yngre kammaren, då Ständerna i ett! C föregående plenum med Nej besvarat Frih. Hamil-s, ons förslag, att valbarheten för ledamöterme tilllq yngre kammaren måtte inskränkas till personer ut-!k, om valkrets. Id Denna åsigt delades af Hr Rosenblad, B. och Frih.!,; Hamilton. H.; men Hr Dalman, W. F., Gr. Spensl!oj 0. G.. Hr Ribbing B., Hr Mannerskantz, C. A.lac Ir von Troil E., ansågo beslutet, i anledning afly, frih. Hamiltons förslag, vara negativt och blott in-!te refatta, att Ridd. och Adeln, icke såsom sin gemen,, amma tanka, förklarat, att valen till yngre kam-lr. naren finge ske utom valkretsarne; hyadan det vo-l ut e ståndet öppet, att besluta antingen inskränkningsa nom kretsen ovilkorligen borde ega rum, eller om estämmandet af denna fråga skulle öfverlemnas åt si sonst. Utsk:t. te Hr Frih. och Landtmarskalken förklarade, att hanla ör sin del funnit ifrågavarande beslut icke läsgalt, under i vägen för afgörandet af frågan, om valen ill yngre kammaren borde inskränkas till perso-ls er inom desamma, hvilket ämne han i motsatt falll,. cke skulle hafva föredragit till pröfning. bl I hufvudsaken yttrade sig: oc Hr von Hartmansdorff, Aug., som ville nu blott er-(q, nra, att ändamålet med valrättens inskränkning mm distriktet vore att förekomma tidningarnes inveran på valens utgång genom det, att de antirgen redsatte under deras värde eller upphöjde öfver I avas förtienster sådane nersaoner. som icke äro kän-l