Aftonbladet – 20 november 1840, sida 3

BLANDADE ÄMNEN TEKNISKT. — Ny fabrikation af vattenlätt tyg, som ej r ufuatt. Flera bland de stora Franska klädesbrikerna i Elbeuf hafva nyligen börjat tillverka kläde af ofvannämnda beskaffenhet och lemna det för ett pris, som föga öfverstiger priset på samma slags kläde utan vattentättning. Klädet blir genom denna behandling icke på minsta sätt förändradt, byarken till mjukhet eller glans och antager ej heller någon ovanlig lekt. Så väl denna luktfrihet, som det billiga priset, skiljer sådant tyg på ett bestämdt sätt ifrån kautsjutyg; men en ännu väsendtligare skilnad, i afseende på bruket deraf till kläder, appkommer derigenom, att tyget genomtränses med lätthet af luften, och således icke på något sätt hindrar utdunstningen eller af denna fuktas på plaggets insida,, hvilket är händelsen med kautFjutygFör att på detta sätt appretera kläde, upplöser man i ett kokkärl 4 lod rent husbloss, eller renfiltreradt draglim, i 2 skålpund regnvatten eller distilleradt vatten, samt i ett annat kärl 2 lod alun i 9 skålp. vatten, och i ett tredje kärl 2 lod hvit tvål i 4 skålp. vatten. Uppvärmning påskyndar lösningen. Sedan hvar och en af dessa tre lösningar blifvit silade, hvar för sig, sammanslås de i ett öfver elden stäldt kokkärl, och bringas i sjudning. Man lyfter sedan kärlet från elden, doppar en borste i blandningen, och öfverstryker dermed det på tjenli ga bord utbredda tygets afvigsida. Tyget får sedan torka, hvarefter det borstas emot luggen. Slutligen öfverfares det med en i rent vatten doppad borste, som boörttager den glans, hvilken appretyren efterlemnat. Tre dagar efteråt är tyget ånyo torrt, och sedermera ogenomträngligt för vatten. Samma appretering, som på kläde, kan användas på tunnare tyger samt på siden och bomull; med vilkor dock, att vattenmängden minskas till hälften och tyget blötes i appreterings-vätskan. Franska Vetenskaps-akademien har underkastat detta slags tyg föliande prof. Man öfvergöt det först med vatten ur en trädgårdskanna, hvarvid vattnet rann deröfver på samma sätt, som öfver vaxduk, utan att fastna. Derefter utbreddes läskpapper på ett bord och tyget derofvanpå. Det sednare öfvergöts nu, flera linier högt, med vatten. När vattnet åter afhälldes och tyget borttogs, befanns läskpapperet lika torrt som förut. Slutligen veks tyget i form af en säck och fylldes med 5 till 6 tums djupt vatten samt lemnades i detta skick flere dygn, utan att nägotl vatten genomträngde detsamma. Luft, och gaser i allmänhet, genomsläpptes af ett sådant tyg, utan minsta hinder; men värme icke på annat sätt, in af oappreteradt tyg. Man skulle hafva svårt att förklara dessa motsägande egenskaper, om man icke kände, att vissa ämnen äga förmågan att närmast sin yta qvarhålla ett ager luft, hvilket hindrar vattnet från att nå dem. Vanliga opreparerade gåsfjädrar lemna härpå ett prof, som lätt kan anställas af hvem som helst. Hålles en dylik fjäder ned under en vattenyta, så tycks den likasom försilfrad; vid närmare efterseende finner man att glansen härrörer från den speglande undersidan af det närmast fjädern liggande vattnet, och att detta vatten befinnes på ett litet afstånd ifrån fjädern, hvilket upptages af luft. TLyftes fjädern äter ur vattnet och skakas, så är den genast torr. Det är också bekant, att gäss och andra sjöfåglar befinnas fullkomligt torra närmast kroppen, Jå de komma omedelbart ur vattnet. Den egenskap, som vattenfoglars fjädrar äga af naturen, lärer således vara af samma art med den, som tyger erhålla med konst genom den här beskrifna appreteringen. (Ur Tidning för Näringarne.)