Aftonbladet – 18 november 1840, sida 3

!Angfartygets befälhafvare har nu Ull Poststyrelser jinlemnat reparationsräkningen, gående till 244 Rd: 21 sk. 8 rst. Bko, hvilken summa han begär måtte uppföras bland extra omkostnader, emedan, såsom ;han påstår, hvar menniska måste inse, det sådan: icke är befälhafvarens fel. i Man är nyfiken att sc, hvad Poststyrelsen kommer jatt svara härpå. SS ASRPÄSSTA nn — Calmar Jäns och Ölands tidning ywWrar sig nu, i anledning af det diskussionsämne, som Svenska Minerva uppkastat angående abdikationen, Man läser der för Onsdagen den 44 November följande: aSvar på Svenska Minervas sista fråga om abdikationen: Frågan lyder uti Svensk öfversättning och utan :omsvep sålunda: Vilja landsorts-tidningarne, at Hans Majestät Konung Carl X1Y Johan skall nedlägga Regeringen ? Vi svara Nej! och det på följande skäl: I 4:0 Emedan vi hafva svurit Konungen tro och huldhet. 9:o Emedan vi hafva tagit kännedom om 48142 ärs Tryckfrihets-Förordning och 5 kap. 4 M. B. samt 1 30 Emedan vi anse det alldeles onödigi.n Den nye Landshöfdingen är nu i Calmar. terms RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I Dagbladet för i dag anmärkes, att en törre mängd tjenstsökande än vanligt i år infunnit sig i hufvudstaden, af hvilka flera varit orklösa och . medfört hustru och barn, samt att de, som befunnits passlöse ellor öfvat tiggeri, blifvit till hemor:terne återsände, men för dem, som icke kunnat erhålla I arbetsförtjenst, utan möjligen torde komma fattigvården till last, tillfälle till återvändande blifvit beredt. : oc En f. d. sjöman, Pettersson, ställdes efter bestraffning för stöld på fri fot förliden Måndag, men i fanns natten efter samma dag sittande i ett uppbrutet rum, iklädd några der förvarade klädespersedla: och snarkande af alla krafter. Han hade, som man ;ser, brutit sig in för att stjäla, men glömt att begifva sig bort igen. i POSTSCRIPTUM. I Dagens förmiddags-plena hafva blott i tvenne Stånd, och deraf förnåmligast i PresteStåndet, erbjudit något märkligt. I På Riddarhuset har bords-listan blifvit ansenligen förminskad. Mest disputerades det i l anledning af KonstitutionsUtskouets förslag, anI gående StatsRåds-ledamöters rättighet att öfvervara Ståndens öfverläggningar vid Riksdagarne, när de så tycka. Denna rättighet ville Herrar von Hartmansdorff och Grefve G. Löwenhjelm, m. fl., hafva utsträckt från Departements-cheferna, hvilket Utskottat föreslagit, till samtlige StatsRåder. I I I I j Å j — I Presteståndet öppnades plenum af Talmannen, Hr Erkebiskopen, med en redogörelse för sista Talmanskonklaven, förnämligast med afseende på möjligheten för Riksdagens snara alslutande. Efter uppräknande af det myckna, som ännu i vissa Utskolt återstod att göra, visade sig utsigterna ej synnerligt lofvande. Talmannen sade. att fråga varit om någon ledighet under helgen; men detta hade man ansett mindre grundlagsenligt och Utskottens ledamöter hade dessutom förklarat sig vilja fortsätta sina arbeten. Derefter föredrogs StatsUtskottets betänkande JM 224 med återremiss af M 92, angående några med statsregleringen sammanhängande frågor, för hvilkas afcörande vi framde1es få redogöra. Den öfriga och största tiden af plenum upptogs nästan ensamt af KonstitutionsUtskottets betänkande JH 30, angående Statsrådets komplettering. Elere talare diskuterade med mycken värma detta betänkande, men då diskussionen var slut, förklarade Talmannen, att han icke kunde framställa proposition på bifall till betänkandet, utan blott på afslag. Då med anledning höraf votering yrkades, uppställde Talmannen propositionerna så, att den, som ville afslå betänkandet, skulle votera ja; men den, som yrkade Talmannens vägran remitterad till KonstitutionsUtskottet, nej. Den förra propositionen segrade med 98 röster mot 22. — I Borgareståndet återremitterades 2:ne ExpeditionsUtskottets betänkande, innehållande förslag till underdåniga skrifvelsen om Lagmans-räntans och sterbhus-afgiftens afskafande, och ett annat om utmarkerna på Oland, för att omarbetas; derefter uppstod en längre diskussion öfver StatsUtskottets betänkande om itskilllga af statsinkomsternas ingående till Riksgäldskontoret, hvilket slutligen genom votering, med fyra röstors pluralitet, bifölls. Slutligen uppkom cen ganska kuriös diskussion i anledning af en motion af Hr Bagge, att en skrifvelse måtte afgå till Ridderskåpet och Adeln med anbållan, att detta Stånd ville utse serskilda ordföranden i Expeditionsoch BankoUtsk. (uti hvilka begge Utsk. Hr Gr. Frölich är ordförande), på det intet hinder idet förra Utsk. måtte möta för ärendernas oförhindrade behandling. Vid denna motion, som understöddes af ledamöterne i Utskotiet, upplystes, att någon schism måtte inträlfat mellan ledamöterne och ordföranden i Utskottet, förnämligast i anledning af tiden, på hvilken ordföranden samman