Aftonbladet – 18 november 1840, sida 2

ke utan vis besinning, som 1809 års lagstiftare beklädde KonstitutionsUtskottet, i serskilia fall, med Rikets Ständers rätt och tillerkände detsamma deriigenom omisskännliga prerogativ. Man väntade, gåsom jag föreställer mig, å ena sidan, af en fåjtalig, med strängare urskiljning utvald konkler, I snarast den måtta, sans och högsirthet, som ej al i någon biafsigt kunde förledas att misstyda grundla garne, ej aktade för en ära, att utan behof jemka ! och förändra dem, och som sjelfmant höll sig tillbaIka från att till laga näpst framdraga förseelsen, enär licke lagens egen helgd eller fosterlandets väl sådant kräfde. Å andra sidan ville man vid uppkommande inrecklade förhållanden, eller påkallade nödiga förbättringar i det konstitutionella statsskicket, eller up: penbara förbrytelser dereruot itom konseijen, finna en tillfredsställande lösning, utan att i nationalre: presentationen inkarta fördertliga tvistefrön och uppröra dess olika mångahanda tycken, meningar och omdömen. — Att nu åter afvika från dessa antagna i grundsatser och deremot indraga representationen i i mer eller mindre klyftiga undersökningar om arten jaf de förseelser emot regeringsform celler andra RiI kets gällande lagar, bvilka kunna komma Konungens rådgifvare till last, samt sålunda låta Rikets Ständer , preliminärt skärskåda rent juridiska, under domarei makten egentligen hörande, frågor, det finner jag för i min del högst betänkligt; fruktande, att ett sådan förfarande skulle lätteligen leda, å ena sidan, till söndringar och partistrider, å den andra, till högst skiljaktiga resultat af ömsom flathet, ömsom hårdare I omgäömen, möjligen icke utan inverkan på det blifvande domslutet. — KonstilutionsUtskottets memorial MI 64, med örslag om tillägg till Regerings-formens 87, och RiksdagsOrdningens 33. Förändringen åsyftar egentligen underlät!anI det af pröfningen af nya Lagförslaget, då Rikets I Ständer skola företaga detsamma till afgörande. Den nya redaktionen skulle blifva: S 87, Regerings-formen. Riksens Ständer äga gemensamt — — — förefaller frågan och förblifve vid det, som förut stadgadt varit. Vilja samtliga RiksStånden åt LagUtskottet uppI aga att, med deras rätt, öfver Konungens propojetion i sådan fråga besluta, antingen om alla de ämnen, hvilka propositionen omfatta — eller blott om vissa deribland, då skall Utskottet, genom val i vanlig ordning, ökas till ett antal af Fyratioåtta ledamöter, Tolf af hvarje Stånd. Detta Förstärkta LagUtskott åligge då, att i frågor, hvilka blott i vissa delar blifvit till Utskottets afgörande öfverlemnade, till Rikets Ständer i stadgad ordning afgifva jutlåtanden om de ämnen, deruti något RiksStånd förbehållit Riksens Ständer beslutande rätt, och, sedan Riksens Ständer deras beslut deröfver fattat, äe delar af frågan, i hvilka Riksens Ständers beslutande rätt blifvit Utskottet uppdragen, afgöra, samt å Riksens Ständers vägnar yttrande öfver det hela till Konungen afgifva. Om de frågor, hvilka i sin helhet blifvit till Utskottets afgörande öfverlemnade, äge Utskottet att, utan någon hemställan till Rik sens Ständer, besluta och å Riksens Ständers vägnar sig yttra. Sådant Utskott äge ock att, om det nödigt finner, för upplysningars inhemtande, tillkalla andra agkunniga män, samt, då Konungen och samtliga RiksStånden så besluta, efter Riksens Ständers åtskiljande sitt arbete fortsätta, dock i intet fall längre, än till den dag, då ny Riksdag öppnas. Då sådan fortsättning af Utskettets arbeten beslutes, bör hvarje RiksStånd utse Sex Suppleanter, att, ifall Utskotts-ledamöter under tiden afgå, dem, i den ordning, de erhållna rösternas antal utvisar, efterträda. För den tid Utskottet, efter Riksdagens slut, sitt arbete fortsätter, njute dess ledamöter af Statsmedlen det arfvode, som Riksens Ständer bestämma. S 53, RiksdagsOrdningen: 3:0 Förena sig samtlige RiksStånden att åt LagUtskottet uppdraga, att, med Riksens Ständers rätt, öfver någon genom Konungens proposition väckt Lagfråga besluta, förfares så, som Regerings-formens 87 stadgar. Häremot har reservation blifvit nmäld af Grefve Spens, med hvilken Frih. Tersmeden och Biskop Holmström sig förenat. Vi införa derutur följande: Att de stora reformer vårt samhälle fordrar, icke kunna på vanliga Riksdagar medhinnas, har jag ganska väl insett, och just derföre trott, att det borde finnas en laglig form, under hvilken Konung och Ständer, medan vidlyftiga reform-betänkanden efter återremiss utarbetas, kunde prorogera en Riksdag till utsatt nytt sammanträde för visst ändamål. AÅfven härtill fordras en ändring af grundlag, men en vida mindre, än den Utskottet nu föreslår. På sådant sätt har jag imedlertid trott, att detta nya lagverk skulle kunna behandlas; — ett vanligt LagUtskott, med eller utan den förstärkning, som RiksdagsOrdningen, 36, omtalar, borde utarbeta första betänkandet och RiksStånden först på en mängd sådana sammankomster utom protokollet, som Representations-frågan blifvit afhandlad, och sedan, i gina serskilda kamrar, behandla målet. Redan härtill fordras så lång tid, att troligen, innan den förlupit, vore alla de andra Riksdagsmålen afgjorda: men sannolikt skulle ej längre period dertill erfordras. En sådan återremiss skulle likväl då förmodligen åtföljas af så många anmärkningar, att den sednare Utskotts-bebandlingen fordrade ett helt år, kanske mera; om man nemligen hade lyckats få Utskotts-ledamöter, som insågo sin skyldighet, att verkligen pröfva anmärkningarne, och icke doktrinärer, hvilka, till men för saken, envisades med allt eller intet. Under denna Utskotts-behandling borde, efter min tanka, den egentlige Riksdagen vara hemförlofvad. Den, som sedan åter sammanträdde, skulle jag önska sysselsatt med detta enda ärende; less arbete skulle ändå visserligen vara af ganska betänklig storlek. KonstitutionsUlskollets mem. N:o 62, förslag till indring i Reg. Form. 50 och Riksd. Ordn. 5, angående Riksdagarnas hållande iannan ort än hufvudstaden. Utskottet föreslår följande kompromiss emellan Konungen och Rikets Ständers fullmäktige. Riksdagarne skola hållas i Rikets hufvudstad, utom i de fall, adå såväl Konungen, som Riksens -. a a ylle SÅ KA IA Ane FM as