nerna från alla håll och kanter yrkat reform af den enväldiga statsförfattningen. OREENTEN. Om den nye bergsfursten Emir elKassims anfall på Osman Paschas läger vid Meruba, den 4 Oktober, berättas följande detaljer: Emiren förenade sig med Scheikerne Francis, Jussuf och Georg, och kastade sig med sådan häftighet på de 4000 man starka Eygyptierne, att desse, efter ett kort motstånd, blefvo skingrade. Då en bataljon Turkiskt infanteri, som förenat sig med Maroniterne, också började anfalia Egyptierne, grep dem en panisk förskräckelse och flykten blef allmän. Osman Pascha blef illa blesserad i armen, och undkom med svårighet med ungefär 1000 man till Zahle. 400 Egyptier blefvo på platsen och 300 togos tillfånga. De öfrige flyktade till bergen, eller inställde sig såsom öfverlöpare i Turkiska lägret. Följande dagen på aftonen hade mer än 800 öfverlöpare af Osman Paschas korps ankommit till Dscbunich. De tillhörde allesammans det 10 linieregementet, det vackraste som Egyptiska armeen fordom egde. Nu kommo de modlösa, uthungrade, utan skor och med trasiga kläder till lägret, en verklig jemmerns bild. Osman Pascha skall i Meruba hafva satt eld på hospitalet, hvari lågo nära 600 sjuka. Blott 50 af desse olycklige undsluppo lågorna, och ankommo till Dschunieh i ett fasansfullt tillstånd. De fleste af dem hade sedan trenne dygn icke fått någon föda, och hade icke annan betäckning än trasiga linne-bluser. Den nye guvernören öfver Syrien, Izzet Mehemed Pascha, skulie, efter segern den 10 öfver Ibrahim Pascha, aflossa en af sina pistoler, för ält deltaga i sina truppers glädjebetygelser öfver segern. Pistolen klickade, men då Paschan skulle sticka den i pistolhölstret brann den af, och skottet tog i låret. Blessyren skall vara farlig. POLEN. Bruket att, genom kransars intkastande på teatern, visa sin hyllning åt utmärkta artister, har i Warschau, på Kejserlig befallning, blifvit förbjudet.