Aftonbladet – 14 november 1840, sida 1

skriplionen; minister sedan ar 2830, resumerade han sitt hela regeringssystem i de orden: man måste vara opopulär. Ar 41834 lugnade han kamrarna med den försäkran: aGifven er tillfreds; vi ha skickat oblidkeliga befallningar till Lyon! Ett energiskt språk, men ctt plagiat, ty Hr Desages telegraf hade år 4843 talat ännu tydligare till bödlarne i Grenoble, m. m. Commerce yttrar sig ungefär på samma sält: eHade Frankrike ej blifvit besegradt, så skulle Hr Guizot upphört att vara Fransos. Han var emot oss under 48413 års koalition. Vi vilja här icke framdraga några beskyllningar; men redan derföre är han icke rätta mannen, att ställa sig emot 42840 års koalilion — — — — Hvilka utsigter har detta besynnerliga och sorgJiga amalgama? Hos kamrarna? Här eger det inga. Hr Guizot, dess parlameniariske chef, skuile råka i förlägenhet, om han der ville sammanleta 20 röster, beredvilliga, alt hylla hans grundsatser. Hos landet? Kabinettet har bland sig ingen enda man, som den allmänna meningens önskan icke en eller två gånger störtat från statsrodret. Hos pressen? Hr Guizots organ, Journal des Debats, har invigt dess tills träde till makten, genom en påminnelse om Septemberlagarna, genom en direkt hotelse mot diskussionen., Courier Francais yttrycker sig i enahanda syftning, ehuru i litet moderatare termer, samt påminner om Hr Guizots antecedentia: Fred, fred till hvad pris som heldst,, det är den nya kombinationens oundgängliga program. Sedan den minister blifvit störtad, som gjorde utlandet motstånd, är intet vidare motstånd möjligt; vi måste ge efter, vi måste foga oss efter de vil kor, som Europa vill föreskrifva oss, antingen det spelar ädelmodig, eller vill sälta kronan på vår förnedring. Hon må vilja elier icke, så är den nya ministeren tvungen att bli utlandeis missionär. Henne väntar detta slags impopularitet, den skymfligaste, som kan hvila öfver en regering, m. m. Charivari säger i sitt vanliga språk: Efter långvarig födslovånda är kronan slutligen förlöst. Här äro namnen och förnamnen pä dess barn: — — — Hvarken modren eller barnen mi väl. — AÅldrig sedan 48530 har väl också en minister blifvit bildad under ogynnsammare auspicier. De epitheter, som redan på förband så frikostigt tilldelats henne, äro just icke uppmuntrande. Minister af freden till hvad pris som helst, utlandets minister, den nya Polignaeska ministeren; -motståndets och konservatismens minister, försoningens minis stör — sådana äro de namn hvarmed pressen helsar henne; och derefter den ställning som det afträdande kabinettet testamenterar henne! Arfvet borde verkligen endast tillträdas cum beneficio inventariä, ty det är att befara, att skulderna öfverstiga tillgångarne. För att blott nämna en af de minsta svårigheterna, hvad skall t. ex. ministeren företaga med kejsarens stoft? Soult, som författade proklamationen i Lyon, Villemain, hvilken karakteriserade Napoleons välde såsom det tryckande tyranniet af eit evigt krig, det beräknade slöseriet med Franskt blod, förtrycket af all medborgerlig rätt m. m. Guizot slutligen, utgifvaren af den Gentska Moniteuren, fadren till fraser, sådana som följande: Den 48 April. Den nye Genserich, den nye Attila har redan gilvit sine soldater signalen till mord och plundring. Denne menniskoslägtets mördare är förklarad förlustig all menniskorätt. Europa har förbannat denne otacksamme menedare, denne blodtörstige Flibustier. — Den 24 April. Han låter på teatrarne sjunga Marseilläsen och i korus upprepa denna refräng, som uppeldade Jakobinerne till blodbad. Huru vill han öfvertala gifte män och familjefäder att försvara förtryckarens sak mot den förtryckta, usurpatorn mot den rältmätige suveränen, den afskyvärdaste af tyramner mot den bäste bland konungar — Den 49 Maj. cLudvig XVII villfriheten; det är han som gifver er henne; röfvaren, som för några dagar stulit hans thron, har icke en gång varit skicklig nog att bedraga er. — Den 48 Juni. Man fattas af en nedtyngande känsla, när man betänker till hvilket öfvermått af förnedring ett stolt och ädelt folk kan bringas genom en tyrannisk usurpalors afgrundsmachinationer. — Den 24 Juni. (Vid nyheten om slaget vid NWaterloo.) Usurpatorns förvägenhet, hans verktygs blodtörstiga Taseri, hans soldaters fanatism — har måst vika för Hertigens af Wellington geni, et afskyvärdt rykte för der sanna ärans makt . . SPANIEN. Enligt underrättelser från Bilbao, hade fyra detachementer Carlistiska flyktingar, 2! de ho par, som öfvergingo till Frankrike, landstigit på Cantabriska kusten. Hela denna invasions-arme bestod dock icke af mer än 400 man. — Afven i Aragonien skall en trupp Carlister hafva inträngt, för att der försöka sin lycka. Eit Bordeaux-blad vili veta, att Espartero kallat Mendizabal till Madrid, för att anförtro honom finans-portföljen, den Hr Gamboa icke längre ville sköta. Denne sednare minis ji stället gå såsom sändebud till Paris. ORTENTEN. Echo de VOrient, en tidning, som utgilves i I Smyrna, innehåller i ett sunnlemeoent Ad. 45 Ok