Aftonbladet – 13 november 1840, sida 2

Hamsell Jakebine Gjertz gårdagskonsert å Stora börssalen erbjöd en rätt angenäm afton. en unga konsertgifverskan besitter en anmärkningsvärd talang på pianot, och om hon än icke kan anses uppfylla allt hvad vår närvarande tid gör anspråk på i fråga om musikalisk konstnärsfärdighet, — och man är rättnu van vid idel underverk, — bör hon imeälertid icke heller räknas till de alldeles hvardagliga förmågorna. M:ll G. är ännu i sin ålders första vår och eger framtiden för sig, för att vinna den säkerhet, den åplomb, som ännu saknas henne, och på samma gång det artistiska och musikaliska föredrag, hvarför ett större herravälde öfver instrumentet naturligen är ett gifvet vilkor. Hvad sjelfva den mekaniska styrkan beträffar, — och besynnerligt nog är detta numera, med de halsbrytande kompositioner, som den nya piano-skolan har att bjuda på, ett oundgängligt reqvisitum för artisten, — synes M:ll G. redan äga den 1 utmärkt grad. De numror hon exeqverade voro icke egentligen de aldra tacksammaste; Thalbergs fantasier på themata ur Hugenolterne är mera fulän vacker, och han har dock satt saker, som äro genom sin svårighet fullt upp lika mycket egnade att lysa med på en konsertsal, och ändå äga på samma gång ett åtminstone relativt musikaliskt värde; Hertz variationer på ett thema ur Prå aux eleresp äro verkligen, hvad de kalJa sig, briljanta, — något som gäller om Hertz kompositioner i allmänhet, man må för öfrigt bedöma mannen hur som helst, — och det var också här M:Ill G. gjorde mesta effekt. Pubbhken belönade bennes spel med lifliga applådissemarger, dem hon syntes mottaga med en blyg