Aftonbladet – 11 november 1840, sida 3

som hastigt: adet skall väl vara jag dets, och på fråga om örsaken till eh sådan förmodan, svarade Nils: eaför Annas skull Nils visade sig äfven ganska förlägen och man började nu yttra misstankar emot honom, att han vore mördaren; men någon mera bestämd anledning förekom icke. Byfolket åtskiljdes efter några timmars förlopp. Med anledning af de misstankar, som blifvit yttrade bland de vid liket församlade grannarne började Per Bengtsson vid hemkomsten uppmana sin broder att bekänna, om han vore skyldig till brottet. Vid brodrens och deras gamla 70 åriga moders enI trägna föreställningar, började ångern så bemäktiga sig Nils, att han slutligen för dem erkände sitt brott och åtföljde dem sedan på aftonen till församlingens prest, der Nils i flere personers närvaro aflade -en uppriktig bekännelse. Afven inför Häradsrätten erkände han hvad här ofvan blifvit berättadt, och sade, att han ofta ångrat gerningen och önskat den ogjord, men hans bekännelse var likväl icke serdeles ångerfull. Enligt läkarnos intyg, hade knifstynget genomborrat Jörns Perssons hjerta, och varit ovilkorligt dödande. I Barna Häradsrätt dömde Nils Bengtsson, enligt 42 i kap. 4 och andra x8 Missg. balken, att halshuggas och steglas. Skånska MHofrätten här deremot, med ändring af Häradsrättens utslag; dömt Nils Bengtsson, i förmågo af 20 kap. 4 , och 42 kap. 4 och 2 SS Missg. balken, att, för det han brutit edsöre och derunder föröfvat mord, i ena bot mista högra hand, halshuggas och steglas. Nils Bengtsson har nu sökt nåd hos Kongl Maj:t. POSTSCRIPTUM. Riksstånden hafva i dag haft plena. På Riddarhuset har hela förmiddagen upptagits af öfverläggning om StatsUtskottets förslag till voteringspropositioner, men härvid medhanns icke mer än första punkten, som angår den 4:de af voteringspropositionerna till Förstärkt Utskott, huruvida en gemensam embetsmyndighet borde hafva förvaltningen af alla Kongl Slotten i riket, hvilket 2 Stånd bifallit och afslagit. Utskottet hade således hemställt, huruvida om denna fråga skulle voteras, eller om den, såsom af ekonomisk natur, skulle förfalla; men Landtmarskalken förklarade sig ej kunna göra mer än den sednare propositionen. Häröfver voteras nu med kontraproposition, huruvida propositions framställande, enligt St.Utsk:s. förslag, yrkas. Utgången är ingalunda tvifvelaktig, ty den bekanta Riddarhusmajoriteten syntes i dag nästan mangrannt närvarande; troligen en följd af några snubbor, att de i sistlidne plenum låto två voteringar gå sig ur händerna. — I Presteståndet förekom först EkonomiUtskottets betänkande N:o 107 angående skjutsväsendet. Det förra betänkandet i denna fråga hade blifvit återremitteradt, emedan det ansågs för mycket reglementerande; denna olägenhet ansågs väl till någon del afhjelpt i det närvarande; men Ståndet tyckte ändock att det icke lemnade regeringen nog latitud och antog derföre genom votering ett af Hr Biskop Heurlin författadt förslag till skrifvelse till Kongl. Maj:t, hvilken skrifvelse dock är för vidlyftig att nu kunna beröras. Vidare förekom blott BankoUtskottets memorial angående kopparsedlarne, och förblef Ståndet derutinnän vid sitt förra beslut. — Uti Borgareståndet har förmiddagens plenum till största delen upptagits af diskussionen öfver StatsUtskottets voteringspropositioner. Några voteringar förekommo öfver ett par inbjudningar af Presteståndet, hvilka inbjudningar afslogos. Några punkter biföllos utan votering, och andra lades till handlingarne med vidblifvande af Ståndets förra beslut. En lång och intrasslad debatt uppstod öfver anslaget till den Kongl. Teatern, vid hvilket anslag, då det bifölls, Ståndet fästat det vilkor, att hinder för enskilda teatrars anläggande i hufvudstaden hädanefter ej må möta. Nu menade åtskillige ledamöer, Hrr Schartau, Moberg, Wern, Petre, m. fl., att Borgareståndet, i enlighet med sitt förra beslut, skulle förklara, att det för sin del ej biföll inslaget, då man icke gjort afseende på vilkorct ör detta Stånds bifall till detsamma; å andra silan åter förfäktades af Hrr Lagergren, Christirsson, Helsingius och Hallström, den satsen, att in dylik förklaring ej kunde ega rum, och det sattes. i fråga huruvida Talmannen skulle kunna ramställa proposition härpå. Slutligen, efter nycken tvist öfver voteringspropositionerna blef a-proposition att Ståndet lade denna punkt till iandlingarne, med vidblifvande af sitt förra belut, hvilket äfven ordagrannt intogs i proposiionen; hvaremot nej-proposition blef, att Stånlet ansåg trenne Stånds i ämnet fattade beslut ara gällande. Förra meningen vann med 39 öster, och endast 43 utföllo för den sednare. Uti en redogörelse för gårdagens talmanskonlav omnämnde Hr Petrg, att Landtmarskalken ervid :tillkännagifvit, att 80 mål hvilade på Ridd. ch Adelns bord öch att på 44 dagar frågan om tatsregleringen i detta Stånd icke kunde föreomma. — I Bondeståndet förekom nästan endast nya etänkanden, som bordlades, och deribland äfen-hetänkandet angående extra statsregleringen. Rättelse: Genom tryckfel har i gårdagsblaet blifvit infördt, att Adelns beslut i bränvinsränninesfrågan varit i enlichet med Raran Hnco