Aftonbladet – 11 november 1840, sida 2

dan anmärkt blifvit, uppskjutit att yttra sig öfver EkonomiUtskottets betänkande rörande samma ämne. Detta serskilda betänkande har först blifvit uppsatt af Ståndets enskilda BesvärsUtskott, och sedan i Ståndet föredraget och diskuteradt, Utskottet lade väl till grund för sina betänkanlen de förslag till förordningar angående handtverk och handel, dem Rikets Ständer vid 4893 års Riksdag till Regeringen ingåfvo, men dels intog Utskottet flera inskränkningar i den frihet, nyssnämnde, dessutom föga liberala, förslag velat medgifva, dels föreslog Utskottet några serskilda besvärspunkter, hvilka borde till Regerinsen hemställas, och som, om de antoges, skulle leda till betänkliga rubbningar i bestående rättigheter. Hvad Utskottet sålunda föreslagit, har blifvit tryckt och af Ståndet med några obetydliga förändringsr antaget, samt kommer att med er serskild skrifvelse till Regeringen öfverlemnas. Då denna skrifvelse blifver tillgänglig, skole vi, derest innehållet dertill föranleder, densamma meddela. För närvarande torde vara nog att nämna, att Borgareståndets betänkande hufvudsaklisen fordrar: Skråordningens bibehållande hvad ärooch gesäll-år mm. m. beträffar, endast med vissa undantag, som dock få bedömas af sjelfva Handtverkssocieteterna, hvilka skola införas i stället för skråembeten; att fabriksidkare äfven skola underkastas skråprof; att fabriksrättigheter enlast må meddelas af städernas magistrater; att hvarken fabrik eller handtverk — med undantag för vissa tillåtne gerningsmän — må få utölfvas, utan af dem som vunnit burskap i stad; att len handtverkare, som, i vissa bestämda fall, får hafva sin verkstad på landet, skall utgöra samma prestationer till staden, som om han vore ler boende borgare, dock så, att han under viss ärlig afgilt må friköpa sig från de personliga, samt att han väl eger borgerliga rättigheter, men icke får någon kallelse vid de tillfällen, då han borde infinna sig till deras utöfvande, utan får ;sjelfmint inställa sig. Slutligen begär betänkandet, att den nya tvångsförfattningen må ega en retroaktiv verkan, så att alla de, som annorlunda än 2 S i Kongl. Försäkran den 925 Februari 1789 föreskriiver, fålt tillåtelse att utöfva handel och handtverk, vare sig å landet eller i stad, skola mista den, derest de icke åtaga sig utskylder och prestationer som om de voro borgare. Att förslaget äfven blifvit försedt med sin illa missgerningsbalk, för dem, som arbeta utom skrå, förstås al sig sjelf.