Aftonbladet – 11 november 1840, sida 1

1 alseende pa det, via lera ullrällen, framställda påstående: att Statsinkomsternos ingående till Riksgälds-kontoret vore oförenligt med de för deras förvaltande och användande i Regerings-formen meddelade stadganden — Att de härom väckta förslagen likväl ej ansetts bokstafligen strida emot grundlagarnes lydelse, synes den omständigheten ådagalägga, att, under de flera Riksdagar, då desamma hos Rikets Ständer förevarit, icke inom något RiksStånd en på 55 8 RiksdagsOrdningen grundad vägran af proposition å bifall till desamma, såvidt Utskottet kunnat inhemta, någonsin eus ifrågakommit. Tvertom har KonstitutionsUtskottet vid 1828, 4829 och 48530 årens Riksdag emot Konungens Rådgifvare anmärkt deras afstyrkande af bifall till R. Ständers förslag om tullmeålens levererande till Riksgälds-kontoret, samt dervid förklarat detta förslag tillhöra sådana af Rikets Ständer gjorda framställningar, som, efter Utskottets öfve:tygelse, -, mnueburit vågor stridande mot honsruteela prineiper eller mot rättsoch billighetsgrunder, och följaktligen syntes hafva bort al Konungens Rådgifvare understödjas. Uti Regerings-formens här ofvan åberopade 64 stadgas visserligen, att alla till Statsverket af Rikets Ständer anslagna medel skola vara under Konungeus disposition, att till de af Rikets Ständer pröfvade behof och efter den upprättade Staten anordnas; likasom i 68 förbjudes att, under någon förevändning eller med hvad vilkor som helst, från Riksgäldsverket rycka de dit hörande och anslagna medel. Men, utan fullkomligt förbiseende af ej allenast den i 57 af nämnde grundlag Rikets Ständer, såsom Svenska folkets ombud, tillerkända beskattningsrätt, än äfven den dermed oskiljaktigt sammanhang ägande och genom mångfaldiga grundlags-stadganden garanterade rättigheten för Rikets Ständer att bestämma sättet och vilkoren för Statsbidragens utgörande, lärer ej den slutföljd af föreskrifterna i nyss anförda SS kunna antagas, att desamma innefatta något hinder emot en fördelaktig och ändamålsenlig förändring af den förut iakttagna fördelningen utaf uppbörden emellan förenämnde 2:ne Verk, hvarom grundlagarne för öfrigt icke innehålla något stadgande. Då Rikets Ständer äga att vid hvarje Riksdag serskildt åtaga sig de i Regerings-formen omförmälda bevillningsafgifter, hvilka endast fortfara till slutet af det år, hvarunder den nya bevillningen blifvit fastställd, så synas Rikets Ständer jemväl vara berättigade att, vid dessa afgifters åtagande, bestämma, huruvida de i Regerings-formens 60 S uppräknade dylika medel slutligen skola ingå till samma Verk, som den egentligen så kallade allmänna bevillningen. Så vidt ofvanberörde till Utskottet remitterade motioner åsyfta öfverflyttningen från Stats-kontoret till Riksgäldskontoret af den förstbemiälde Embetsverk hitintills uppdragna befattning att emottaga och till Regeringens grundlagsenliga disposition tillhandahålla den i Statens kassor influtna uppbörd af alla bevillningsmedel, kan Utskottet således icke finna, att de af motionärerne framställda förslag stå i någon strid med de för Statsförvaltningen stadgade grunder eller emot gällande grundlagars ordalydelse och mening på något sätt ingripa i den verkställande maktens myndighet. Utskottet anser likväl af flera anförda skäl, men isynnerhet den omständigheten, att de ordinarie stlätstnkomsterna endast till en del ingå i kontant, utan i spanmål och räntepersedlar, in. m., böra afstyrka förslaget att inleverera äfven dessa till Riksgälds-kontoret; men anser deremot att med en del af de extra-ordinära statsinkomsterna eller så kallade Bevillningen, så bör förfaras. Utskottet andrager nemligen fierfaldiga skäl, hvarföre Tulimsdt.7, utan ringaste svärighet, lika väl bör kunna direkt aflevereras till Riksgäl äs-kontoret, som till Stats-kontoret, hvarigenom Öfverskatten at dessa medel nära två år tidigare blifva disponibla i det förra Verket, samt betydliga räntor således Staten besparade; och Utskottet visar, i detta afseende med en kalkyt, att de antydda skäl emot en sådan öfverflyttning, i och för Stats-kontorets behof, äro alldeles ogrundade; hvarföre Utskottet tillstyrker: att, från och med nästkommande är 1841, den, efter afdrag af förvaltnings-kostvader och restitutioner, m. m., uppkommande behållning af tulimedlen, må från Tullverket omedelbarligen inlevereras till Riksgälds kontoret, i enahanda ordning och inom samma tid, som i afseende på dessa medeis aflemnande till Kongl. Stats-kontorcet, för närvarande är stadgad: hvaremot Riktgäldskontoret, från och med nämnde ars början, bör, i den mån ifrågavarande medel äro för Statsverkets utgifter behöfliga, efter derom emottagna reqvisitioner, för hvarje år till EK. Stats-kontoret utbetala ett sammanräknadt belopp, motsvarande den summa, hvartill behållna inkomsten af tullmedlen blifvit för samma år i den af Rikets Ständer fastställda Riksstat beräknad; och att Kongl. Stats-kontoret, i händelse af berörda förslags bifallande, hädanefter må vara berättigadt att, redan under årets lopp, från Riksgälds-kontoret utbekomma de medel, som kunna crfordräs för alt bestrida de förslags-anslagen tillhörande utgiftssummor, hvilka, enligt Kgl. Ståts-kontorets räkenskaper, öfverskjuta dessa anslags i Riksstaten beräknade belopp.n Som salu-accis-med:ns belopp äro högst obestämda, såsom beroende af den införselfrihet, städerna bevilja landtmän, föreslär Utskottet: att de så kallade Salu-accis-medlen jemväl må, från och med nästa år, jemte allmänna bevillningen, inlevereras till Riksgälds-kontoret, äfvensom att, i följd deraf, den summa, som till Statsbehofvens fyllande för nästkommande och derpå följande är varder, vid denna Riksdag, å Riksgälds-kontoret anvisad, må ökas med ett belopp, motsvarande den i Riksstaten af dessa medel beräknade inkomst.n Utskottet föreslår äfven, af flera grundade skäl: att det bland Statsverkets behållna inkomster af Rikets nu församlade Ständer beräknade ärliga belopp utaf Postmedlen må i samma ordning, som enahanda behållning af dessa medel hitintills blifvit Kgl. Statskontoret godtgjord, från och med nästa år, till Riksgälds-kontoret af Postverkets styrelse levereras, hvarefter samma belopp bör K. Stats-kontoret till Riksgälds-koutoret tillhandahåillas, ; samt vatt den bränvinsbrännings-bevillning, som Rikets Ständer vid denna Riksdag sig åtaga, må, på enahanda sätt, som allmänna bevillningen, ingå till Riksgälds-kontoret, hvars bidrag till statsbehofvens Pllanda frsn AnRh mat Ing Fo