Aftonbladet – 7 november 1840, sida 1

RIESDAGEN AESTESTÄNDET. j Plenum den 24 Oktober. (Diskussionen öfver Representations-förslaget.) I (Forts. från gårdagsbl.) Prosten ti-dmerk gillade hufvudsakligen Utskottets förslag. Om behofyvet och nödvändigheten af en representationsförändring vore meningarne icke delade, men destomera om sättet för dess verkställande. Skall den gamla, murkna byggnaden rifvas i grunden, eller endast repareras? vore hufvudfrågan. Utskottet har tagit sig dristigheten till att föreslå det förra alternativet; men derför ock fått mottaga skar-: pa tillrättavisningar; synnerligast för utdömandet af den hittills gällande principen af ståndsval. Man synes nära nog anse för ett sacrilegium, att antasta denna kära princip, hvilken Tal. tyckte långt för detta hafva tjent ut sin kapitulation och bordt förafskedas såsom för gammal, oduglig, att längre qvarstå i ledet. Den kan hafva varit god för en förfluten tie, men för den närvarande es den icke mera passa, såsom hinderlig för samhällets utveckling till något! ittre. Nationen har en alltför sorglig erfarenhet! häraf, för att längre önska dess bibehållande. Den är trött vid denna ständiga konflikt mellan de stridiga ståndsintressena, hvarunder intet väsendtligt bå-: tande för det allmänna kan komma tillstånd. Skola dettas ångelägenheter hättre ombesörjas; skola folkets ombud, i förening med styrelsen, kunna göra nägot för folkets bästa, så måste man antaga principen äratls är vahät, Man säger detta vara raka gen till den råa massans välde, hvilken på sådant sätt skulle komma att fylla representantkommaren, med uteslutande derutur af bildningen och talangerna. Men Tal. befarar lika litet denna, som ala andra vädor, hvilka man förespeglar såsom följder af denna princips antagande. Bönderna, af hvilka man, i händelse af allmarsn vn, fruktar att blifva öfverflyglad, inse ailt för väl behofvet och nödvändigheten af den högre bildningens politiska erfarenhet, upplysning och råd vid öfyerläggningen om statens angelägenheter; och när de icke finna dessa inom deras egen kast, så skola de gå att uppsöka dem inom de mera bildade samhallsklasserna, Hvarje medborgare, af hvad stånd ech yrke som heldst, om han är känd för duglighet, oegennytta och patriotism, kan hoppas inträde i representanternas hus. Sådant har förhållandet visat sig vara i Norge, och skulle säkert blifva det äfven hos Pet heter visserligen, att man vid alla reformer bör gå varsomt tillväga, och icke brådstörta stegen. Tal. värderar höst betänksamhet i all ting, serdeles så maktpåliggande saker som denna; men anser tillika all halfhet för skadlig, ech tror det vara förderfict, att icke taga stegen fullt ut, när dessutom äfventyr kan ske. Med de fyra kamrarnes reducerande till en eller tverne, under förbehå!l af klassval inom redan befintliga ständskathegorier, med tillsatts af en femte, hvilken skulle upptaga hittills orepresenterade medborgare, och hvilket synes vara allt, hvad man vill medgifva, blifver i det hela ingenting väsendtligt vunnet. Detta vore endast en dekorationsförändring, som hvarken komme att synnerligt förbättra ställningen, eler tillfredsställa nationen. Man påstår ståndsfördelningen vara med folkets vanor, minnen och sympathier så sammanväxt, att den utan fara derifrån icke kan lösryckas; men detta är, efter Talarens förmenande, ett misstag. Alla saltomortalsprång, siger man, äro äfventyrliga: det är rådligare att på en omväg söka att komma till målet; hinner man det ej så snart, kan man dock hoppas att uppnå det i en framtid. Men denna invisning på framtiden, som man vanligen gifver, när man vill undslippa ögonb ickets kraf, plägar sällan honoreras. Allmän valrätt är en gammal fordran, som nationen har hos de båda statsmakterna; skola vi då längre vägra dess utbetalande? Men om ock den ena statsmakten skulle medgifva giltigheten af den gjorda fordran och besluta dess godtgörande, männe äfven den andra skall göra det? Man torde kunna v. ga hoppas detta af en rättvis och klok styrelse. Väl har man hört insinueras, att Utskottets förslag, om det antoges, kunde blifva vådligt för den monarkiska principen; men detta bevisar blott, huru längt man kan gå i sina forhågor, samt hvilken panisk fruktan ordet com kan uppväcka hos vissa naturer, för hvilka detta ord synes vara liktydigt med revolution ech republik. Folkets kärlek är thronens säkraste värn och stöd. Så länge den håller vakt kring konungaborgen, kan regenten derinom vara trygg. Svenska olket är vandt att älska sin Konung: huru kan man då tro, att en välgerning-af dess hand skulle förbyta denna känsla i en motsatt! Men man tror det säkeviigen ei heller. Då man nämner den monarkiska principen. menar man helt visst den aristokratiska, hvilken möjligen kunde komma att lida någou afbräck. genom att låta v due tolkombud träda i stället för sjilotrf till förebyggande af hvilken fara man derföre i sin nöd tillgripit den kraftieaste trollformei man känner, för att besvärja den botarde stormen. På af Utskottet anförda skäl gifver Tal. företräde åt enkammarsystemet: men anser att, om meningen för tvenne kamrar skulle blifva den rådande, den of7 böra bildas genom val ur den dr , med uteslutande af all slags sjelfskrifvenbet till inträde i den: förra. Hvad angår vilkoren så väl för valrätt som valbarhet, äfven som det högsta röstantal någon valman bör kunna afgifyva, samt beloppet ar ombud, hvaraf Riksförsamlingen må utgöras; så gillar Tal. hvad Utskottet derom föreslagit, med undantag af åldern, så för valberättigad som valbar, hvilken Tal. ansåg böra bestämmas för den förre till 25, samt för den sednare till 30 år. Likaledes skiljde sie Tal. ifrån Utskottet. rörande valsättet, hvilket I n, i likhet med Grefve Spens, trodde böra vara direkt. I Tal. ville icke uppehålla sig vid de öfriga detaljerna i förslaget, om hvilket de olika meningarne lätt borde kunna sammanjemkas, endast man blefve ense om sjelfva hulfvudgrunderna; Att dessa, sådana de af Utskottet blifvit framlagda, af nationens nu församlade Ombud skulle gillas och avtagas, till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag. treddej Tal. mera vara att Önska, än att hoppas. Man sypes studsa tillbaka för förslaget, såsom alltför genomgripande och radikalt. Medgifvande dess principi enlichet i theö0rieon hacteidar man doce tillämnlichet