POSTSCRIPTUM. På Riddarhuset har i denna förmiddagens ple num tiden förnämligast upptagits af tvisten om föredragningsordningen af ett mål, hvars afgörande är af stort inflytande på det kommande årets beskattning ilandet, nemligen StatsUtskottets sammanjemkningsförslag till erhållande al voteringspropositioner i de förut mycket omtvistade punkterna, der det gäller, huruvida Ständerna skola äga att fästa några vilkor vid anslags beviljande. Innan dessa voteringspropositioner blifva fastställda, kan nemligen Förstärkta StatsUtskottet icke sammanträda till omröstning, och innan det skett kan ej bevillningsförordningen göras färdig. Kan detta nu lyckligen utdr agas till den 4 Januari, så kommer den eg gamla statsregleringen att gälla för ett år till, och de afprutning gar, Ständerna gjort i några, samt förhöjningar i andra anslag, kunna först äga rum från och med år 4842. Nu vet man redan, genom en föregående förklaring af Hr Hartmansdor, att de män af bredden, som i allmänhet tycka illa om hesparingar, men mycket om höga anslag, gerna Önska att få den gamla stalsregleringen att gälla för nästa år, och derföre åf ven sannolikt gerna se Förstärkta StalsUtskottets sammanträde draget så mycket som möjligt på långbänken. Något dylikt anmärktes ock i dag Md Grefve Frölich, då StatsUtskottets jemkningsförslag begärdes andra gången på bordet, och Friherre Sprengtporte n yrkade, att målet åtminstone måtte sättas främst på listan, tills nästa sång; men efter åtskilligt tal mellan desse le lamöter å ena, samti Hen rarne von Hartmanslortf och Eefrån å den andra sidan, som yrkale afvaktande af de andra Ståndens beslut, enellan hvilkas meningar ett slags medelväg projonerades al Excellensen Posse, blef det voteing, med det vanliga resultatet , att den Hartnansdorffska propositionen segrade. Nu är det att märka, att om det blott kunde yckas få detsamma fram i Presteståndet, att emligen afvakta de öfrige Riksståndens beslut,