jlins motion, samt förenar mig nu 1 yrkande om aäterremiss, på de af honom och Hans Jansson anförde skälr Hans Jansson från Elfsborgs län: aMeningen med mitt förra yttrande var, såsom tydligen finnes, ingalunda att minska helgden af Kocungens person och vördnaden för Dess Majestät. Hvad 3 S. Regeringsformen yttrar om Konungens ugerningar,är endast det, att de icke kunna vid domstol åtalas. Den obehagliga stridea om hvad med Konun gens egerningar förstås i 5 Kap. 15. Missgerningsbalken, har gifvit anledning till motionerna, hvilkas syfte, sisom nämndt är, endast varit att återställa samma lagrum i dess gamla skick samt förebygga den misstydring af ordet agerningarp, att dermed äfven skulle förstås regeringsärender. Med Hans Jansson instämde Henrik Hansson, Petter Claösson och Johannes Pettersson från Elfsborgs, Sven Isaksson och Måns Månsson från Calmare län m (Il. Öfverläggningen var slutad, och betänkandet återremitterades. LaqgUtskottets Utlåtande N:o 126, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot Utskottets Betänkande N:o 66, i fråga vm förtydligande af Kongl. Brefvet den 25 Sept. 4777, dels väckt motion om upphäfvande af samma Kongl. Bref. Ståudet fann skäligt sålunda bifalla Utskottets förslag i betänkandet N:o 66, att genom utfärdande författning varder, såsom ett af Kongl. Brefvet den 25 Sept. 1777 föranledt undantag från allmänna lagens stadgande i 4 Kap. 2 8. Straffbalken, förordnadt, det ej någon mä häktas för brott emot 5 Kap. 1 S. Missgerningsbalken, ehkvad brottet må vara föröfvadt yenom tal, skrift eller tryck, förr än Kongl. Maj:t förklarat undersökningen böra fortgå; hvarefter vederbörandes pröfningsrätt, i fråga om den .tiltalades häktande, inträder. LågUtskottets Belänkande N:o 127, i anledning af väckte motioner om ändriugar i ansvarighetslagen för StatsRådets ledamöter. Zetterberg, Trysn, Hans Jansson och von Zweigberuk begärde återremiss af betänkandet på grund af de anmärkningar mot 3 i det af Utskottet framlagde lågförstag, hvilka blifvit framställde uti Hr Prosten Säves vid betänkandet fogade reservation, samt yrkade, det samma måtte redigeras i öfverensstämmelse med Hr Gretve Spenss derom väckte motion; tillägsande Trysen, att den uti EkonomiUtskottets Utlåtande N:o 31 omnämnda, i strid mot 57 och 60 Y Regeringsformen tillkomna Brooch Quai-afgift, hvilken ärligen till Stockholms Stadskassa inbringat omkring 40,000 Rdr, innefattade, 1 likhet med flera andra facta, ett bevis för nödvändigheten af ifrågavarande redaktionsförändriug. Denna mening delades af Henrik Andersson från örebro län. Strindlund åberopade de af Utskottet auförde motiver. i Betänkandet återremitterades. Statssamt Ekonomi Utskottens Utlåtande N:o 49, i anledning af väckt fråga om lika beskattning å all jord inom riket m, m, Fredrik von Zweigbergk ansåg: att det varit i högsta grad önskeligt, om Utskottet fästat mera vigt vid de frågor, som blifvit väckta i dstta riksgagneliga ämne, och särskildt vid förslaget om räntepersedlarmes sammanslående. För att ådagalägga siua åsigter härom, anhöll Talaren att få uppläsa sin vid sistlidne riksdag i ämucet väckta motion, hvilken finnes intagen pag. 232 och följer i första bandet af Bonde-Ständets protokolter år 1534, och hvilken motion han önskade måtte, i egenskap afl elt anförande, åtfölja återremissen. — Sifferuppgifterna i nämnde motion tälde väl någon jemkning i anseende till sedermera förändrade förhållanden, men principen qvarstår otörändrad. Talarens mening var icke, att Utskottet nu skulle hafva gifvit ett detaljeradt förslag till skattejemkning, men man hade bordt kunna vänta, det Utskottet åtminsto-: ne tillstyrkt en underdånig anhållan till Kongl Maj;t om förordnande af en särskilt komitte för afgifvande af förslag, åsyftande att uppnå ett så högst vigtigt mål. . Derefter upplästes, ur Ståndets tryckta protokoller för år 1334, von Zweigbergks nämnde motion Lars Larsson från Örebro Län instimde med von! Zweigbergk och yrkade återremiss. Nils Persson fran Södermanland yttrade: Frågan om en allmän skattjemkning har blifvit med värma omfattad af många insigtsfulle Statsmän, samt ansedd såsom en af vårt lands vigtigaste angelägenheter, Lyckades det alt hinna ett sådant mäl,j så skulle ej allenast uppbördsoch redovisningssättet förenklas, och många utgifter derigenom besparas staten, utan ock ett förtroligare förhållande uppstå emellan ägarne af den nu priviligierade och ioprivilegierade jorden , helst för närvarande denl mindre upplysta folkklassen ofta anser desse pri-J. vilegier tillhöra börden. Blir frågan om skattejemakningen allmänt begrundad, så skola otvifvel-i: aktigt medel upptänkas till ändamålets vinnande, :! utan förvärmande af ägande rätten. Yriade äter-) remiss af Bet., och instämde i von Zweigbergks önskan, att hans vid sista Riksdag väckta motion! i ämnet måtte få åtfölja till Utskottet, hvars uppmärksamhet Tal. ville hafva fästat på de af Gref-! ve Bjornstjerna och Öfverste Forsell offentliggjorde, af manga Statskunnige berömligt vitsdordade förslag till vinnande af skattejemkning ; äfvensom han instämde i von Zweiberghs åsigt om nedsältande af en commitee till utredande af denna fråga. En stor del af Ståndet hördes instämma med Nils Persson. Hans Jansson yttrade sig jemväl i öfverensstämmelse med Nils Persson, och ansåg det vara ungefår samma förhållande med privilegierad och oprivilegierad jord, 2om unred privilegierade och oprivilegierade folkklasser, suuvtförmenade, att Gref Björn . stjernas ech Öfverste Forseils förslag skulle, Zu de blefvo satta i verket, icke i någon man förnärrätten, Jansson, O:of carlsson och Manus Persma ävsande Jan Eri a ( son från Wermland, Nils Jeppsen från Skåne, Perl Johnsson och Peer Persson frön Calmare Länl. delade Hans Javssoos mening. i Johannes Johansson från Göthbeborgs och Bohusli Län godkände förevarande Utlataude, och ansäg)! det skola blifva ett våld emot ägande rätten, omlt de nu gällande författningar i ämnet upphifvas. : Peter Jönsson från Jönköpin S Län mstämde med 1