al vackta motioner om andring 19 ap. Missger-jil nings-Balken. Härvid utläto sig: Sven Heurlin frän Kronobergs län: Då, vid sistlidne Riksdag, fråga väcktes om ändring af 5 Kap. 1 5 Missgernings-Balken, protesterade jag högeligen deremot. Jag råkade då illa ut för ett måhända något fritt uttryck, då jag nyttjade ordet afgrundsförslag, hvilket uttryck af mine politiske vedersakare omfattades, för att, såsom ordspråket lyder, steka mig vid sakta eld. Jag yttrade äfven dä, att medborgares ufärd icke kunde betraktas såsom någon ersättning åt Konungens Maj:t för det tadel, som någon tillåtit sig mot högstdensammes gerningar. Jag hyste äfven då den farhåga, att man i lagskipningen skulle kunna gå så långt, att anse ordet agerningar liktydigt med handlingar, handlingar hka med beslut t konseljen, klander lika med tadel, tadel lika med lasteligt tal, och häraf draga den slutsats, att ett klander af nägon regeringsåtgärd innefattade alasteligt tal emot Konungenn. Tiden sedan sista riksdag har utvisat, hvilka följder ena sädan tolkning kan medföra. Ett allmänt kändt faktum har väckt oroi hvarje Svensk mans hjerta. Jag hade derföre trott det öfverensstämma med fotkets önskan, derest LagUtskottet föreslagit borttagande af det tvetydliga ordet agerningarp ur ifrägavarande S. Derigenom skulle Konungens Majestät ingalunda lida, men en oriktig och med gamla lagens anda ingalunda öfverensstämmande tolkning af detta lagrum för framtiden förebyggas. Yrkade äterremiss at betänkandet. Petter Persson i Ädelfors och Petter Mårtensson från Jönköpings, Petter Gabrieisson frän Kronobergs, Anders Johnsson i Tuna och Anders Nilsson från Östergöthland, Ephraim Larsson från Elfsborgs och Nils Magnusson fråu Calmare Län ms. Il. instämde med Heurlin. Hans Jansson från Elfsborgs län: aDå jag, vid början af innevarande Riksdag, instämde uti Heurlins motion, att ordet agerningar måtte utgå från 5 Kap. 14 Missgerningsbalken, skedde sådant för att förekomma den orätta tolkning, som man i sedvare tider gifvit åt detta ord, da man derunder äfven wmbegriper regeringsärenden. En sådan tolkning instämmer ingalunda med ett konstitutionelt samhällsskick, der rådspersonalen ensam är ansvarig för regeringsärenderna, i enlighet med en särskild ansvarighetslag. Konungens enskilda gerningar deremot måste vara fredade från allt klander, och det är ingalunda dessa, som i motionen äro afsedde. Det hade derföre varit avledning till den förmodan, att Utskottet fästat mera uppmärksamhet vid samma motion. Derest 1777 ars Kongl. Bref tydeligen uttryckte, att äfven om det förmenta klandret skett uti tryckt skrift, skulle Kongl.! Maj:ts beslut om målets upptagande först inhemtas, innan åtalet fick fullföljas, så vore i detta afseende väådan mindre. Men i sakernas närvarande ställning är den förcslagna ändringen verkeligen behöflig. Vice Talmannen Per Eriksson från Wermland och en stor del af Ständets öfriga ledamöter in-li stämde med Hans Jansson. Benrik Andersson från Örebro län: Vid remissen af ifrågavarande motion instämde äfven jag deruti,!l emedan jag ansåg den föreslagna förändringen varaly af behofvet påkallad. Jag delar nu derföre lika, mening med H-urlin och Hans Jansson, och yrkar I återremiss af Betänkandet, äfven hvad angår 2 ih 5 Kap. Missgerningsbalken, helstUtskottet yttrat, sig anse de i samma lagrum utsatte straff för till-!4k (0 I t d r 1 mm AK I I mm mm -— rr Am mom ss moms Ku mm rm mm -—vitelser och smädliga yttranden mot Konungens och Riksens Råd i sjelfva verket hafva upphört att gälla, sedan dessa embetsmän numera icke finnas, sådana lagen dem förutsätter.n Strindlund: al all lagstiftning torde den sats vara obestridlig, att olika grader af brott fordra olika straff. Det var denna grundsats, som gjorde sig gällande, då Ständerna vid sistlidne Riksdag beslö-!v to en gradation äfven af det straff, som 5 Kap. Ah 9. Missgerningsbalken utsätter, och hvilket, i anse-jt ende till sin stränghet, förut icke kunnat vinna til-J) lämpning. Redaktionen af förevarande lagrum, så-3 dan det nu mera lyder, är, vätt förstädd, efter minY tanka mycket oskadlig. Hvarje lag kan af en orättvis demare illa tolkas, men detta bör icke varalk ett skäl till ändring, aldraminst då ingen förbättring i ordalydelsen derigenom vinnes. Jag villjZ dock ingalunda motsätta mig en återremiss. Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs län:o aTredje S. i Regeringsformen innefattar: kiKonungensr aMaj:st skall hållas i helgd och vördnad; hans gerpin-a gar vare emot allt ätal fredade Då man förutsät-!e ter, att en sådan lag är nödvändig för samhälletss bestånd, torde det vara påtagligt, att ordet gernin-! gar måste qvarstå äfven uti 5 Kap. 1 4. Missger-r ningsbalken, så framt ej stadgandet skall sakna alllt betydelse. Om jag till exempel sade, att Konun-!6c gen i något visst fall handlat oärligt, att han pål! ett orätlmatigt sätt frånhändt någon person dess e-Iv sendom, så måtte väl ett slikt tadel af Konungenslj gerningar vara straffbart enligt sistberörde lagrum. 2 Härigenom har jag likväl icke påstått, att med Ko-t nungens dgerningar böra äfven förstås dess i kou-!! seljen fattade och vederbörligen kontrasigneradet beslut. För sådana äro tvertom Statshådets leda-)! möter anmsvarige enligt Ansvarighetslagen. Titl of-!! van anmärkte misstydning kan 5 Kap. 4 S. Miss VY gerningsbalken ingalunda med skäl gifra auledning.2 Skulle hikväl ett förtydligande af detta lagrum an-!S seg behöfligt, så tror jag ett sådant endast böra be-! stå deri, att ordet agernirngar ändras till: aernskilde;? gerningar. Anders Andersson från Skaraborgs län: aVid sistl jZ Riksmöte var jag bland dem, som ogillade det då framlagda förslag till ändring i 5 Kap. 1 9. Miss-l, gerningsbalken. Samma åsigter vidhåller jag ännuy,lf och anser det af åtskillige Talare åberopade faktaml böra hafva förmått LagUtskottet att efterkommal, imotionärernas ansökningar genom att föreslå åter-s ställande af deuna Y i sitt gamla skick, med del. förändringar, som kunna bidraza till förtydligandet, af ordet agerningars, derest detta ord icke helt och hållet borttages. Jag instämmer i von Zweig-ls bergks yttrande, att till ofvannämnde ord lämpe-l) ligen kunde läggas epithetet: aenskille d Bengt Gudmundsson från Hallandslän: wVare det långt ifrån mig, att tillstyrka nägot stadgande, hvar-1 igenom Konungens Majestät kunde nedsättas! Upp-ld vätthållandet af dess helgd är oundgängeligt förl samhällets bestånd. Sådant har ock aldrig varit AR ee 2 1 -. IN a ee a 2 ee TT un dv