fulla, men detta vore ej) nödväudjet. Ingen bade dessutom bevisat, att den ifrågavarande förordrin gen förorsakat någon skada, hvarföre Tal ej skulle vilja, alt den helt och bållet upphäfdes, utan att den med reservautens tiliägg kunde fortfara; då den väl skulle förekomma missbruk. Prosten Tunelius hade ej erfarenhet af skadat; instämde derföre med Hrr Tudån och Lidner, att åt densamma ävnyu kunde lemnas rum. Tal. cmotsatte sig för öfrigt Hr Lidners förslag om uppläsande af sådane afbacdlingar, På tingsritteas dörr kunde de anslås. Biskop Heurlin fästade sig mest vid de för öfverträdejse utsatta straffbestämmelserna, som han önskade se förvandlade antingen alla till fingelse vid vid vatten och bröd, eller också förvisning till currectionsinrä!ttnin2ar. i Prosten Örnberg var öfvertygad, att Ut:s förslag hade vida mera för sig, och skulle vara mera verk samt, än ifrågavarande förordning Uppläsande eller anslag i sockenstugan borde ske, sa fort möjligt vore, genom fogdens föranstaltande. Edgång skulle för öfrigt vara vådlig. Prosten Sidner medgaf nu, att Utskottet gjort mycket för saken, men trodde bedrägerier ej deri penom upphöra. Kungörandet vore bäst för alt afskräcka. Professor Grafström önskade, i fall af återremiss, förändring. Den föreslagna förordningen vore ej annat än en strafflar; men kunde vara ändamålsenlig, om offentlighet tillkomme, genom anslående på rältens dörr, der detta bäst passade. Prostarne Källgren och Åstrand törenade sig. Dr Wallin upplyste om Ut:s förfarande och grunderna derför. Det vore betänkligt, om någon, som i bebofvets stund, för att skaffa sig penningar, gjorde en sådan afhandling, skulle nödgas offentliggöra densama. Tal. vederlade, för öfrigt, de mot förslaget gjorda anmärkningarne. Vid derpå företagen votering återremitterades Bet. med 22 nej mot 17 ja, som voro för bifall dertill. Bet. N:o 123 om olofliga folksarlingar förekom derpå. Utskottet afstyrkte antagandet i sin helhet, och föreslår en annan upprorsförordning, som skul le uppläsas en gång hvarje år. Häröfver talades af tlere; biand dem Professor Geijer, som erkände sig hafva varit en bland sem, som fästat uppmärksamhet på bebofvet af en sådan författning, men ej kunde bifalla någotdera af nu gjorda förslagen. Tal. ansåg nödrändigt, att det göres mera skilnad mellan uppror och upplopp. Emot det förra fanpos lagrum, men emect det sednare ej annat ån excessplakatet. Helt annat vore neml, att vilja omkullstörta den lagliga ordningen och att endast störa den. Att varningar och förmaningar vid sådane tillfällen gifvas, vore nödigt, men borde tINböra den civila myndigheten, äfvensom att vid behof tillkalla militär. Det nödvändigaste likväl, och kanske 1et mest behöfliga af kommunala aneelägenheter, vore en säkerhetspolis, till upprätthållande af den säkerhet för person, mot hvilken brotten alltmer tilltaea Instämde i Hr Lagergrens reservvation och yrkade återremiss. Prosten Bimgren redogjorde för äsigterna inom Utskottet. o Prosten Åstrand nekade ej behofvet; instämde med Hr Geijer, önskade ett förtydligande och be-stämdare uttryck, i afseende på tofliga folksamlingar, och att der borde stå: derest sammankomst ej är i lag medgifven, skall derom tillkännagifvas. Prosten Sy!van förenade sig. Prosten Säfve redogjorde för Ut:s förfarande Utskottet hade i Tal, tanka gjort skilnad mellan upplopp ech uppror, då neml. ett upplopp, som skrider till våld, vore ett uppror Besvarade förötrigt gjorda anmärkningar, och tillstyrkte antagande. Prosten Hallström instämde med Br Gerjer. Det felaktiga vore, art ej gjorts nog skilpad mellan upplopp och uppror: Borde äfven tilläggas, att uppror hade för afsigt, att omstörta regeringen, men upplss.p motsättandet mot en verkställighetsatgärd. Straffbestämmelserna vore för stränga, Då samilogen, vid första tillsägelse åtskiljes, borde ej vara straff för nasonv; äfvenså då de kunna tillbakavisas, utan alt hafva Öfvergatt till någon valdsam handling. Prosten Osterman avsåg också straffbestimmelserna för stränga. Den, som burit hugg och slag på en avnan, om denna ej dött deraf, borde ej mista lifret. Ansvarsbestämmelse för civil auctoritet, som ej fullgjorde sina åligganden, borde cj baft plats här. I allt detta instämde Tal. med (recfve Mörner. Prosten Åstrands tillägg voro också nödvändigt, eljest skulle kunna begäras underrättelse om sockenstämmas hållande. Å Dr Agrell ansåg, om på stället varande tjenstesteman bir väldförd, en hvar utan snsver böra få kangöra hvad myndighet tillhör, Dr Thomander instämde i de gjorda anmärkningarne. Åtvarningen vore just den, som kunde föranleda excesser, och en viss kitslighet bos sådan person just åstadkomma upploppet: Önskade äfven tillägg om lofiiga sammankomster, eljest kunde ju detta tillämpas på communalpersoners sammanträde, eller andra sällskapers, Ja nyckterhetsföreningars Böter böra för öfrigt ej tillämpas på dem, som genom kungörelse 1 kyrka eller genom en tidping föranstaltat en sammankomst, Härom förenar e sig många . 1 Prosten Frallbeek gjorde ungefär samma apmärkning som föregående Talare Instämde med Frih. Baje. Funne tvetydighet deri, att det står, att uppmaning skall göras af offentlig myndighet, och scdan af dess omhud på stället. Biskop Holmström instämde i Hr Lagergrens reservation, Ansvar för civila embetsmän hörde ej hit. a Prosten Säve fann förslaget nu förtjena återremiss, men också att det ej vore för mycket, att folkuppviglare straffades med fästning frän 6 månader, Itill och med två år. Tillsatsen om civile embetsmän hade anscts vara nödvändigt vilkor för myndighets trygghet, och för förslagets antagande. Pet. återremitterades, Bet N:o 124 om gemenskap med fi d. Kongl. famillen förekom derefter, och talades deröfver al I Prosten Hallström, som ansåg ingen sorts lagstiftning böra exa rum, utan gemensamt deltagande at båda statsmakterna. Detta lagrum hvarken borde leller kunde upphäfvas. Det förlorar i tillämplighet, lgenom tid och bmständigheter. Ut:s afstyrkande bifölls. Mot detta beslut reserverade sig Prostarne ödman