nitten öfverlemnat en större makt; och skulle deul komma att stå under vpinionens domstol. Tal ha-!j le för öfrigt en ganska smärtsam erfarenhet af kam-!, narrättens förfarande. Önskade tillika, att man ej, enom att bevisas kommunalpersonerna allt för rina förtroende, måtte minska deras samvetseranuhet. ? Biskop Bruhn förenade sig med Hr Sandberg. ; u Misstag skulle blifva mera sällsysta. I n Prosten Östberg antog, att denna komittö skalllb iandla efter ed och samvete; gillade Hrr Sidnersis ch Sandbergs samt Utsk:ts mening. I pröfnings-l: omitteen skulle just upptäckas, om något mäktigt!s ntresse gjort sig gällande. u Prosten Lindmark fann sig förekommen af lir Sidner, och förenade sig med honom. Antoge man, tt denna komitte vore en myndighet, som hand1 ade med Ständernas samtycke och makt, så visste a Tal. ej, huru man kunde misstro densamma. Tal ber opade derjemte 57 5. R. F. och ansåg den här lifva på kraftigaste sätt tillämpad; och yrkade bi-!få all till Bet, i Professor Bolmer hade erfarenhet af behofvetid f en högre auktoriet, och ansåg derföre en sådan NY öra finnas, och instämde med Hr räve. Etttalan-r! le exempel från Lund hade Tal. att anföra, som d sevisade behofvet. Prosten Lyth beklagade, att konseqvens iallmän-!, vet saknades. Markegångssättningen, deri Kam-!? narrätter har sista ordet, borde varit under lika ! ategori. Derpå företogs omröstning, dål först af;jordes med 28 röster emot 12, att om besvär sko-le a få anföras öfver pröfningskomitttens beslut, sålh skall det ske i gamla ordningen; de 12 voro förle besvärs anförande direkte hos Konungen. Seder-!e mera afgjordes med 24 röster emot 19, att besvärld få i hittills vanlig ordning anföras. De 19 vorolo d för bifall till Bet. Häremot reserverade sig Prosten Sandberg, m. fl. Derefter bördes endast bifall, till dess man komla till 143 S., om undantag och lindring, då Biskop)v Heurlin yrkade, alt 3 p, om befrielse för denm,u som beredas till skrift, äfven om de äro 19 år,!f borde utgå; ty deraf skulle följa mycket oskick. e Prosten Örnberg anmärkte, att förra gången Bet.le förevar, derpå fästades mångas uppmärksamhet; ochd hoppades Tal. att, om folkundervisningen kommer i gång, så skulle resultaterna blifva helt andra. Prosten Hallbeck haue af erfarenheten sett bevisadt, att dessa personer ej gerna få tjenst, och ön-c skade för den skuld deras befrielse. Prosten Sandberg fruktade ej någon förlust för! staten, då detta endast anginge några fattiga med! svår fattningsgåfva. S Prosten Bergvall förenade sig med Hr Örnberg.!l Bondeständet hade så yrkat. Summan vore så lum-d pen, att den gerna kunde bifallas. f Prosten P. P:son Svedelius ansåg ej något börajv erläggas förr, än man gått till skrift. 1 Doktor Agrell fann exemplen så få, alt det gerna kunde bifallas. s Ståndet biföll att punkten skulle utgå. 3 Vid 146 . och 3:dje punkten ansågs orimliet,i att boställshus skola vara befriade, men fria husrumju erlägga bevillning; man upplystes sedan, att medlå boställshus här förstodes barmhertighetshus, och bi-la fölls derföre den punkten. Vid 5:te p, om löningshemman, skulle tillsättas: de tjenstemän, som af dessa njuta lön, böra för deuna ej erlägga beAs AA villning. t Vid 8:de p., om lärlingar i handtverk och ma-(c nufakturier, skulle tillsättas: lärlingar i handel. E Öfver 147 8. talades at flera. Hufvudsakliga resultatet blef att de orden: uwägare af hemman, som? i värde ej öfverstiger 1000 Rdr, är fri, skulte ut-! bytas mol: ade af allmogen, som bruka hemman, hvil-l kas värden ej öfverstiga 1000 Rdr, skola vara fria från bevillning. 149 S., om Wennersborg och Borås, var föremål för en stunds öfverläggning; och talades om dessa at Frosten Osterman, som anmärkte, att representanten från Borås var frånvarande i Utskottet när sednare Bet. förevar, och att följden deraf blef den , att den i Bet. N:o 12 staden Borås tillerkända lindringen nu densamma fräånkändes. Tal. bemställde dock till Ständet, om ej denna stad kunde behöfva den ifrågasatta lindringen. Prosten Landberg intygar, att det var fråga om nedsättning för bäde Borås och VWennersborg, men att, då nu vore 17 år sedan Borås hrann, och der funnes handlande, som hos sig kunna hafva skrifna några och tjugu handelsdrängar, stadens innevånares nöd ej ansags vara så stor. Då det likväl blifvit medzvitvet, att staden Wennersborg finge ned0 sh få YA mr vA —AA i le AA —— sättning, så kunde äfven skäl tala för Boräs. Biskopl: ! l Butsch förenade sig med Hr Osterman, och abero-ll pade Kommerskolegii uppgift för 1833, och kundei upprepa 28 städer, som ej erlägga mer än Boräs. Prosten Bexell instämde. Prosten Nordhammar instämde med Hr Butsch. I Utsk. påstods väl af andra Borgare, att Handlan-; de i Borås kunde hafva så minga handelsdrängar, men det bevisades ej. Deras ansökning om ned-j: sättning af räntan för sitt lån vore nu afslagen ,!. hvarföre Tal. önskade dem nedsättning 1 bevillningen. Prosten Åstrand ansåg Ståndet gå något för långt, om det nu nedsatte den bevillningen för deras rö-l! ; relse, som alltsedan den dem träffade olyckan utgjorts: Prosten Afzelius vädjade till Ståndet, huru långal: följder två nära på hvarandra följande olyckor sko-l lat medföra. Tal. visste ej huru Utsk. kunnat från: gå sitt i Bet. N:o 12 gifna tillstyrkande. Biskop Heurlin anmärkte dervid, att billigheten! hade fordrat lindring äfven för VWexjö, åtminstonet för de tomter, som ännu ej äro uppbyggda. . Prosten Örnberg förenade sig med Hrr Heurlin, Lundblad, Butsch cch Afzelius, och kände nu ge-l nom enskilda relationer, att Borås är i behof; oc då staden influerar på kringliggande bygder, vore en lindring för staden af vigt äfven för landet deromkring. Prosten Nordkamniar upplyste, att motionen för Wexjö ej blifvit upptagen, emedan han bommit för sent. Prosten Östberg fann Wennersborg cch Borås hafva njutit så mycken välvilja, alt han reserverade sig mot allt vidare öfverseende. Prosten Hallström instävde. Derefter skred ståndet till votering om staden Borås, då nedsättning afslogs med 19 röster mot 14, som voro för den i Bet, N:o 12 beviljade nedfll nan TARA firesham 2 NA 926 om en