Aftonbladet – 31 oktober 1840, sida 2

förmågan , tillerkännes staten. Jag har trott, att emot individuella personligheter, så väl som mot de kollektiva (t. ex. våra stånd) kan anmärkas, att de se allting först och främst i förhållande till sig sjelfva, atl det icke är på denna ofulikomiighet, som ståndens rätt grundar sig, utan på en onekligen stor och god egenskap, den nemligen, att, då de representera samhällets stora permanenta intressen, deras samband med det helas bestånd är oupplösligt, hvaremot det föreningsband de enskilta knyta med staten, är bräckligt och förgängligt; men att ofvannämnde fel kan i någon mon :rältas derigenom, att Sländen så mycket som möjligt hopsmältas genom sammanförande på ett mindre antal rum oeh genom samfäldta öfverläggningar och omröstningar åtminstone i alla ieke-vitala frågor. Jag bar ändulgen hvarken trott mig kunna celler böra uppträda såsom skiljoman i tvisten mellan de olika valprinciperne, men jag har sagt, att under vissa gifna vilkor våra nu varande val ostridigt förtjena företräde framför de så kallade Allmänna, d. när sådana i forstiden uppkomna och likasom utur fädernejorden upprunna institutioner, som Stånd, förefinnas, och jag har yttrat den tanka, att konsten väl kan förbättra vår representation, men icke sälta något efter blotta förståndslagar uppfunnet i stället för det i naturlig gång framaistrade, Stockholm den 29 Okt. 1840. S. LUNDBLAD. ESD IATSAERNITA