ten torara alt Icke i denna traga tiatta beslut om valsättet i andra Stånden, utan endast bestämma för Ridderskapet och Adeln, när ordningen kom till den 18 , som handlade derom, Till och med efter sin I nuvarande sammansättning utöfvades den vidsträckta valrätt, man nu bestridde Borgarståndet, enär Strömstad och Östersund kunna förena sig om en i gemensam representant. För Ridd. och Ådeln vore j borttagande af bandet vid valkretsen allranödvändij gast. I Friherre Ced:rström, Jae., förklarade, att, ehurn han icke ämnade deltaga i de beslut, som af Ståndet ginge att fattas, emedan han ansåg dem stå i I strid med grundlagen, ville han dock i saken yttra isin tanka. Så länge hvarje korporation bekostade I underhållet vid Riksdagarne för hvar sin represenI tant, måste valet hålla sig inom distriktet; men i j samma stund statskassan bestridde dessa utgifter voire ock naturligt att alla Ståndens intresse fordrade, (att hvar inom sig få de dugligaste medlemmarne och I valet således icke böra inskränkas inom distriktet, Att af grannlagenhet för Medständerna icke yttra sig :vidsträcktare än hyad i denna fråga anginge Ridd. och Adeln, vore i strid med grundlagen, enligt hvilI ken man måste yttra bestämdt hvad man ansåge rätt, icke biott för sitt eget stånd, utan äfven för de andra. Friherre Boye, Ludvij, instämde i Hr von Hart-mansdorffs och von Rosens åsigter och befarade intriger samt deraf föranledda partistrider och vådor för fäderneslandet, derest man lemnade valfriheten obegränsad af distriktet. — Grefve Horn. C. F., åberopade hvad han förut flere gånger yttrat, att man i detaljfrågorna skulle öfverlemna till Konst.Utskottet att afge förslag och nu endast afgöra principfrågan, eller att valen skulle ske inom hvarje Stånd. Här vore nemligen endast fråga om bildande af den nedre kammaren; hvaremot Grefven, i afseende på de öfre, ansåg valen kunna vara oberoende af både klass och distrikt. Friherre Sprengiportn, J. W.. instämde med Hr von Troil och Grefve Spens. Herr Lefren, J. P.. yrkade afslag å Frih. Hamiltons förslag. De vådor som uppstodo genom valrättens frigifvande utom distriktet, hade af flere Talare redan blifvit antydde. Funne man efter den nya representationens antagande, att nödvändigheten och allmänna tänkesättet sådant fordrade, så vore ju lätt att bjuda frihet i detta fall åt kretsarne. rade Tal. alltför mycken inverkan på valen af tryckfrihetens missbruk. Nu befa-. Genom ytterligheten inom Kon-. stitutionsUtskottet hade detta Utskott sjelf föranledt de farhågor man kunde hysa att öfverlemna åt detsamma bestimmandet i denna fråga. För sin del önskade Tal., att Ståndet måtte uttala sin öfvertygelse, och finge Utskottet sedermera jemka den tillsam-: mans med de åsigter från de andra Ständen, som, dermed tilläfventyrs kunde stå i strid. Hr ifjerta, E., trodde, att intriger och korruptioner, som man omtalat, kunde lika mycket befaras, om valen inskränktes inom mindre skilnaden vore blott, att de då skedde i mera tysthet. Biefve valen fria, så blefve ock i samma mån offentliga uppmärksamheten mera fästad på de representanter, som kommo i fråga, och täflan dem emellan jemväl större, och verkan och motverkan mellan de befarade intrigerna, från olika håll, kunde då mera motväga hvarandra. Man hade talat om nödvändigheten att icke gifva anledning till partier. Man syntes göra sig en egen föreställning om detta ord. Öfverallt, der medborgare intressera sig för vigtiga samhällsfrågor och olika meningar om dem äga rum, existera äfven partier. Sådana äga derföre rum i alla fria stater, och beteckna när de angå sak, lif och intresse för det allmänna. Tal. vädjade till husets ledamöter, om de delar af historien, hvilka man läst med mesta förkärlek och funnits lärorikast, icke varit dessa perioder af Greklands, af Roms forntid eller äfven vissa delar af Englands parlamentariska historia, i hvilka partier, i nyss nämnda mening, ägt rum, och om det icke var dessa perioder, som just utgjorde dessa folks skönaste och ärorikaste minnen. Ville man se länder, der inga partier gifvas, då bör man gå till China eller Marocco, der en suverän vilja tystar ned alla andras. Det måtte för öfrigt ej vara meningen med en repreentation, att representanterne endast skulle samnanträda, för att, hvar från sin ort, omtala, att skon dämmer på den tån, en annan detsamma om en. innan, utan äfven för att gifva en lyftning och uteckling åt hela Statens både materiella, andliga ch intellektuella lif. Man borde derföre, sedan alen blifvit inskränkta inom Stånden, åtminstone j genom äfven valbarhetens inskränkning inom ditrikter, borttaga den sporre hos representanterne, om kunde ligga i föreställningen att åtminstone epresentera någonting helt, och icke ett lokalntresse, i Hr von Troil, Em.. anmärkte, i anledning af hvad n föregående Talare anfört om KonstitutionsUtskotets ytterlighet, att man, för alt undvika en, icke orde öfvergå till en annan ytterlighet, utan söka tt följa rätta vägen. Hr Ribbiso, B.. biträdde Hr von Troils mening. vårichet, att inom ett distrikt få goda ämnen till iksdagsmän, kunde lätt uppstå, och det vore då årdt, att tvingas taga antingen en dålig Riksdagsvan eller också icke alls välja. Hade man tillgång rom distriktet på dugliga representanter vore nairligt att man icke ginge derutom; men i annat ul borde man väl äga denna rätt. Både i tid och tid talade man om jurnalismen, dess vådor och de sanningar, den förde fram; men Tal. hemstiöllde, m dessa vore värre än de osanningar, som på anat sätt smygas in hos allmänheten. (Slutet följer.) UNTEN — På begäran af Referenten hos Ridderskaet och Adeln få vi harmed upplysa, att det i denna dning förliden Tisdag intagna yttrande af Hr Dahlan var sammandragit efter Hr Dahlmans ecet andistrikt;