Aftonbladet – 30 oktober 1840, sida 2

läger vid Dschunieh. En mängd vapen och ammunition föll i segrarnes händer. — På alla punkter af Syriska kusten, ifrån Kaiffa till Tripoli, reste sig Maroniterne, och 44,000 af dem stodo redan beväpnade emot Ibrahim Pascha. Ett anfall, som denne anförare i egen person företog på en korps Maroniter, 2,000 man stark, hade af dem blifvit med tapperhet afslaget. Ibrahim hade med förlust måst draga sig tillbaka. Den styrka af 8,000 man, med hvilken han stod fem timmars väg från lägret vid Dschunieh, hade genom rymning och förluster i träffningar smält tillsammans till hälften. Den 27 Sept. hade 60 Ezgyptiske officerare och underofficerare öfvergätt till de allierade, och inställt sig i deras läger. Till Alexandria hade ELazaristernes general fader St. Etienne ankommit, utskickad från Hr Thiers. Han skulle sedermera begifva sig till Syrien, för att der predika lydnad för Mehemed Ali bland Maroniterne. En Fransysk ingeniörofficer af högre grad hade äfven anländt till Alexandria, för att taga befästningsarbetena 1 Ögnasigte. — Då Mchemed Ali erhöll underrättelse om sin afsätlning från paschalikatet öfver Egypfen, yttrade han leende: Detta är den tredje förfallna vexeln på regeringen öfver Egypten, som Porten presenterar mig Amiral Stopford väntades 1 början af månaden med sin flotta utanför Alexandria. 50.000 Beduiner utskrefvos och skulle uppställas längs kusten. Från Konstantinopel skrifves, att trupper från provinserne alla dagar inryckte i hufvudstaden, Deras antal steg redan till 23,000 man, och innan kort troddes deras antal komma att utgöra 3,000. Alla kasserner började att fyllas med trupper, och 40,000 man kamperade i tält vid Scutari. Afsigten var att dessa trupper skulle förena sig med dem, som redan befunno sig på Cypern och i Syrien, för att återeröfra detta land åt Sultan. Hela styrkan, som härtill afsågs, uppskattades till 335 å 60,060 man. Fransyske ministern i Konstantinopel, grefve Pontois, hade förklarat, att hans regering icke erkände blockaden af Egyptiska och Syriska kusterne. ooI Rumelien hade pesten på ett oroande sätt tagit öfverhand. Da