Prosten Berfin ansaåg, då hela det Stand, hvartill han här reserverat sig, detta Utskotts foster redan vid första framträdandet vara en förkastad varelse. Det låge i sakens natur, att en hvar, som uppgör ett förslag, antager det nödvändiga behofvet; så Vore äfven förhållandet här. Ordet rationel, som Utskottet begagnar, visste Tal. ej, huru han skulle öfversätta. Vore det detsamma som förnuftig, så protesterade han deremot; ty förnuftigt vore ingalunda förslaget. När man vill förbättra, bör man först göra sig reda för hvad som är bristfälligt. Atskilliga medborgares uteslutande från nu varande representationen, och ett första Stånds bestående af sjelfskrifna ledamöter, churu många af dem äfven kunde sägas vara representerade, : skulle väl vara orsakerna till klagemålen och den önskade ombildningen. Men dessa brister kunde afhjelpas utan att ra-! dikalt förstöra det gamla. Bessutom fann sig Tal. förvånad öfver den konklusion, hvartill Utskottet efter sina raisopnementer kommer, eller att enkammarsystemet passar bäst. Detta fann Tal. deremot alls icke. Skulle dock kunna hero af reglementerandet, om derigenom brister kunde undanrödjas.. Men ungdom och visdom följas ej åt. Valrättigheten borde ej börja förrän vid 235 år, och rättighet att representera vid 30. Slutligen anmärkte Tal, att, med antagande af föreslagna valcensus, i det pastorat han sköter, skulle inträffa det egna, att pastor och klockare vore de enda valberättigade, och : att således, då de röstat på hvarandra, och pastor: har större rösteantal än klockaren, denne sednare blefve valman. Kommniister Dahloren förenade sig till alla de-: lar i de loford, som tillfalla förslaget, af håde föregående och efterföljande Talare. Derpå gjorde Tal. en ganska artig politisk bekännelse, som var så på djupet gående, att den uppsökte samhället i: dess uppkomst, följde detsamma under dess ut-! veckling, och förklarade orsakerna till båda. Sam-; hället hade framträdt af en inre nödvändighet, eller den summa, som utvecklar sig ur de inre la garue för menniskans lif; och staten vore således! mensklighetens egen utvecklingsprocess, hvars mål är evig Tycksalighet. I denna utvecklingsprocess hade menniskan upplefvat tvenne perioder, inbillningskraftens, eller barndomens, känslans eller ungdomens, och vore nu i den tredje, förståndets, el-: ler åtminstone vid öfvergången till densamma. Man har nu vaknat Ur drömmen; man ser sig omkring och reflekterar öfver företeelserna. En följd häraf vore gifven, nemligen att de gamla företrädesrättieheterna af börd skola falla, och nya förhållanden träda i dagen. Redan nå dessa åstgter till samhällenas höjder, och nedanför dessa står en allmoge, som alltmer skall utveckla sig; och vore det väl, att hos den kan : finnas rekreation, när krafterna afdomna på högre ort. Tal. medgaf riktigheten af Utskottets förfaranden, om också icke allt kunde gillas. Det sednare gällde synnerligast individens rätt framför det hela. Det gemensampia intresset vore någ onting vida hö-!. ere; och till delaktighet i statsangel: ägenheterna vore ej hyem som helst berättigad, som ej dertill vore! qvalificerad. Man är nemligen ej menniska, för det man går på två ben, ej heller kristen, för det man fått vatten på sig. Ett visst mått af kunskap och: sann bildning och karakters-utveckling vore det en-! da, som kunde berättiga till sådant deltagande. Ut-! sko tet hade frångått sin i början fattade princip. j Skall man nu göra massan till lagstiftare, så sätter sig det stora förståndet till styret, och emstörtning blir följden. Tal. trodde derföre, att de fyra Stånden böra bibehållas, men med visst antal af hvardera och fria val, samt ett tillkommet femte Ständ,. hvilka sedan, genom val, eller huru som helst, in tvenne kamrar fördelade, skulle fylla behofvet. RE EE RR se RR SAIT EEEROR RÅ Prosten Nibelius ansåg a afseende böra fästas, ej; 1 blott på det teoretiska, utan äfven det för landet! j mest lämpliga, mest praktiska. Klass-val böra der-4 före bibehållas och delaktighet gifvas åt dem, som ej äro representerade; representanterna fördelas i, tvenne kamrar, som, för bibehållande af lugn och: i ordning, ej böra vara för talrika. Den iedre kun-; de bestå af 160 ledamöter, den öfre af 80. Af Ile! damöternna i den nedre kammaren välja BondeStåndet !.:del eller de 40, Adeln 530, Prester 30, Borgare 530 och Ståndspersonnr 30, hvarvid cbserveras, att bland Presterna Komminister skulle hafva :Vs:dels : röst emot Pastor. Af den öfre kammarens ledamöter väljer Konun-. gen 20, och af samtlige Ståndens Elektorer borde! de öfrige 60 väljas. För att kunna vara valbar till denna kammare fordrades att hafva uppnått en å! ider af 40 år, och bivistat tYenne Riksdagar.; Biskop Hedren ansåg Staten vara den affatna bilden af ren mensklighet. Hvad nu anginge den I föreslagna representatiors-ombildningen, så vore förN sta frågan den, om ett verkligt behof förefunnes. Allmänna ropet, celler prat: st, vore väl ett obestridligt factum, men cn grundligare anledning, än den, l som fästat sig vid det flyktiga. som spelar på ytan, hade dock bort förväntas. Raskhbeten i Utskottets förfarande var bäde oväntad och motbjudande. Ingen konstitution vore en frukt af politiska teorier, I utan bade utbildat sig ur folkets lif. Utskottets för-S slag saknade både sammanhang och grund. Att cii tera från andra länder vore ej nog, för att bevisa I oduelicheten af det i Sverge varande. Konstitution ! vore nemiligen ej något annat, än ett under en viss tid stillastående moment af ett folks utveckling. En ! sådan måste, för att äga varaktighet, hafva sin grund ) i stora, vwvigtiea händgelser och revolutioner; och! der dessa infunnit sig, behöfdes ingen annan grund, inga andra skäl. Tal ville ej motsätta sig all om-; bildning af grundlagen, som väl kunde behöfva den; t men att till roten cmkullkasta hela trädet vore för1 derfliget. Man hade sagt, avt samhället ej är annat, !: än ett tillfälligt aggrerat af personer, som förenat , ( sig för pc sonliga ändamål: men med antagande deraf 1 vore all gemensamhet omöjli nej, samhället är K ( 1 J kyrkan och dess konstitution är religion. Att samhöllet vore ett aggregat af personer, bet (yder incen-. ting annat, än att j samhället kunna upptagas personer. Intet samhälle hade någonsin ägt en ratione! konstitution. i För öfrigt hade man.i alla tider och på olika sätt I at om stotens uppkomst och sökt bevisa den, men ja med lika liten framgårg. Det sökra är imedatt ;niskorna nu lefva i samhälle, hvartill i vumsänsee, cemensamhet i bestyr och i